Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

qLM9bA6qashXXqpMqetW1BqX2pk.jpg
Tänk på pålstek. Bild: Britt-Marie Brovik

John Brovik: Det stora pålsteksgrälet

En liten knop väcker stora känslor.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag stod på kajen i Gullholmen. Väntade på den engelska kuttern ”Excelsior”, som skulle komma dånande hit förbi Islandsberg. Det var två dagar före midsommarafton.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sommarens mest magnifika regn drog in. Jag skrev i vatten. Bläcket flöt ut på sidan i min anteckningsbok när ”Excelsior” lade till, ytterst elegant. Någon i rött seglarställ klev fram. Hjälpte till att förtöja. Slog ett dubbelt halvslag.

Men det var inte just den knopen man ville ha på kuttern. Det blev en snabb pålstek istället. Så skrev jag i texten om kutterbesöket på Världens gång (VG 0721) – en pålstek alltså.

Jag tänkte inte mer på det. Helt omedveten om att jag nu startat en diskussion om knopar och stek, om salt språkbruk, om rätt eller fel. Och dessutom öppnat ett minnesfönster från ett rivigt möte med Pille Repmakarn på Råseglarhuset i Stockholm.

Bara några dagar efter ”Excelsior” varit inne i tidningen kom ett muntert mejl från Pär-Arne Jigenius – Fem pålstek är fler än två kalvstekar!

Så här skriver Pär-Arne:

”Pålstek kan ju i lekmannens öron låta som en parallell till oxstek eller kalvstek. Men stek i ordet pålstek har inte ett dyft med kokbokens steka att göra. Ett pålstek görs bland annat genom att på en lina göra en ögla och sticka tampen genom öglan. Sjömannens pålstek hette ursprungligen helt logiskt pålstick. När man gjort ett pålstick så kan man lägga sticket eller pålsteket över pollaren – inte steken.

Jag brukar inte slå ner på skrivfel eller korrekturfel i tidningarna. Det skulle bli alltför tidskrävande och enahanda. Men när en artikel handlar om klassiska fartyg och uråldriga sjötermer, då kan man inte låta lättsamma banaliteter passera opåtalat. Excelsior från Lowestoft ska få ligga förtöjd med två snabbt slagna pålstek.”

Jag har två böcker om knopar i skeppsbiblioteket, sjökapten Sam Svenssons klassiska Handbok i sjömansarbete från 1940 och Kryssarklubbens Skepparens handbok sjömanskap 2.0 från 2018.

Sam Svensson är ju en tung auktoritet. Han ger Jigenius helt rätt och skriver: ”Ordet stek är holländska och likt mycket annat av holländskt ursprung förekom det tidigt i svenskt sjöspråk. En sjöman säger: Stick på flaggen med ett skotstick!”

I Kryssarklubbens helt nya handbok låter det annorlunda, nu skriver man: ”Pålsteken är ett bättre alternativ än metallschacklar för att fästa skoten i förseglets skothorn. Det gör mindre ont om man får dem på sig när seglet fladdrar i vinden…”

Så vad säger folk på sjön? Hur låter det på kajer och bryggor när folk snackar knop idag? I jubileumsstaden Åmål träffade vi sköyten ”Laura” från Asperö som defilerade in i hamnen tillsammans med ångaren ”Bohuslän” och en hel radda vackra båtar som tagit sig upp från västkusten. ”På Laura säger vi en pålstek och en fläskstek!”

Sådär kunde det låta när vi frågade. De flesta sa en pålstek och var mer intresserade av att slå den rätt. Så att änden inte hamnade utanför som i pålsteksknopen som marinarkeologerna hittade uppe i stagmusen på regalskeppet ”Wasa”. Va!? En tysk pålstek här?

Sjökapten Andreas Berne på Seglarskolan är mycket intresserad av maritim etymologi och utvecklar sin syn på knopar i ett långt, spännande mejl. Så här skriver Andreas bland annat:

”När det kommer till etymologi är jag lite av Fredrik Lindströms skola. Språket är något som används, och det är vi brukare som ändrar språket över tid, inte akademiker och språkråd… Så till pålsteken. Under de 30 år jag seglat, dels på SXK, men även på en lång rad andra segelfartyg som Christian Radich och Ostindiefararen, har jag endast i undantagsfall hört någon säga ett pålstek. I dagligt tal säger man nog, i vart fall under de senaste 30 åren, en pålstek. Om nu de som använder pålstekar dagligen och i sitt jobb säger en pålstek skulle jag vilja sticka ut hakan och säga att det heter en pålstek.”

En del älskar ju den här knopen och menar att det här är kungen av knopar som kan användas till nästan allting. VG-läsaren Stig-Arne Jacobsson är inte lika förtjust när han mejlar GP, inspirerad av ett skutmöte i Lidköping i somras:

”Ibland ser man hur det slås i kajens ringar, något som förefaller mycket opraktiskt och omständligt. Själv föredrar jag under samma förutsättningar det vanliga dubbla halvslaget runt egen part, eller den eleganta släppända som gör det onödigt att kliva upp på kajen vid utlöpandet.”

Knopar används ju inte bara på sjön utan kan också vara ett kitt i en roman, som i Annie Proulx Sjöfartsnytt, som hon säger aldrig kunnat skrivas utan hjälp av knopbibeln Ashley Book of Knots.

När romanen filmatiserats av Lasse Hallström med Kevin Spacey i huvudrollen tog jag mig till Stockholm för att träffa riggmästaren Pille Repmakarn och få proffsets syn på knopar inför en sak jag skulle skriva om filmen.

Pille hade ett imponerande skägg. Han hade dubbla glasögon. Och det här med pålstek gjorde honom helt enkelt förbannad. Jag tillhör inte pålsteksmaffian, morrade Pille, och här finns många hamnar som borde pålsteksaneras. Nej, lägg en rundtörn och ett dubbelt halvslag i stället så sitter du säkert!

Så långt romanen, filmen och riggmästaren. Men hur var det nu med Lasse Dahlquist och visan De´ ä´ dans på Brännö brygga där ”preppen hänger i tamp som den ska”? Hur knopade sångaren flaskan till båten? Pålstek, dubbel? Ställningsstek, symmetrisk? Säckknop, engelsk? Och vilken är den bästa knopen för en flaska som blir behagligt tempererad i de lite kyligare vattenlagren under båten? Vet någon knopkunnig VG-läsare hur saken ligger till?

2QoeRmSNgoOc4l6mVw-WdMZs5_4.jpg
.
Mest läst