Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/4

Utvalt mode som håller

22 ton – så mycket kläder och textil rensar göteborgare ut och skänker till Myrorna. Varje vecka. I ett industrilager i Hisings Kärra sker ett noggrant sorteringsarbete. Med fingertoppskänsla och trendanalyser särskiljs de mest åtråvärda plaggen från de nopprigaste tröjorna.

Det ser inte ut som om Marie Larsson jobbar på ett lager. Med svart hatt, smycken och en lila sidenjacka över en gul stickad tröja skiljer hon sig från kollegorna i varma vinterjackor och mössor. Det är kallt på lagret. De stora dörrarna har nyss varit öppna och släppt in vinterkylan, tillsammans med ännu en lastbil full av skänkta kläder. Men det är inte för att Två Dagar kommer som Marie har klätt upp sig.
– Jag ser alltid ut ungefär så här. Hatt är lite av mitt signum, jag älskar huvudbonader i alla former. Även om jag jobbar på lagret har jag alltid varit mån om att använda privata kläder. Det enda är att jag måste ha stålhätta på skorna, säger hon och vickar på ena foten. Sedan elva år jobbar hon med att värdera de kläder som kommer in till Myrornas Göteborgslager. Hon hänger med i trendanalysrapporter och instagramflöden för att veta vad som blir hett nästa säsong. Just nu är det fullt fokus på att ta ut vårens modetrender.

Vid bandet drar liften upp den stora stålvagnen, fylld av plastkassar med skänkta kläder. Personalen öppnar kassarna och lassar ut innehållet. Några meter längre ner längs bandet står Christine Håkansson och tittar igenom plagg för plagg. Hon kastar de säljbara kläderna i rätt vagnar. Vuxenkläder i en, skor i en, barnkläder i en annan. Det som inte går att sälja här fortsätter till bandets slut, där det hamnar i en säck som skeppas iväg och säljs utomlands. 
Marie tittar upp mot Christine. Hon säger att sorteringen är kärnan i hela verksamheten. 
– Man måste ha jättekompetens för att kunna jobba här. Man måste ha koll på allt ifrån barnkläder till herrkavajer, säger hon.
För det räcker inte med att lägga alla tröjor i en hög och alla byxor i en annan. Här tas sorteringen på högsta allvar. Second hand ska vara attraktivt och Myrornas butiker ska följa säsonger och trender. Som kvalitetsansvarig ser Marie till att kläderna värderas rätt. Ett trendigt plagg blir dyrare, och bra material och eftertraktat klädmärke drar upp prislappen.
Hennes intresse för vintage startade i tonåren, i uppväxtorten Kiruna. En stad som snarare präglas av gruvindustri än modetrender. Därför kunde man göra riktiga fynd i secondhand-butikerna. Ingen värderade de gamla prylarna särskilt högt. Som yrkesmänniska är hon självlärd. Efter många års intresse kan hon närapå allt om anrika modehus, designers och vintage. I ett helt ställ av blusar kan hon numera se direkt vad som är siden, lin eller lammull.
Hon bläddrar snabbt bland jeansen som hänger på en stång. Tar ut ett par som skiljer sig från de andra. Med väldigt hög, insvängd midja kommer inte vem som helst att köpa dem. Därför hamnar de på ”personligt” och får en högre prislapp. Rätt kund, som letar efter unika jeans, är beredd att betala mer för de byxorna. Hon kikar vidare på jeansens märkeslappar och hänger alla som kan gå som ”design” åt sidan. De kommer prissättas ännu högre. Ibland hittar hon sådant som är så värdefullt att det får säljas på Bukowskis istället. Som en chanelväska som dök upp för några veckor sedan. På auktion kommer den inbringa betydligt högre pris än i secondhandbutikerna. Redan nu letar Marie efter guldkorn som ska läggas undan och sparas till nästa höst- och vintersäsong. Poängen med arbetet är att få ut maximalt pris för kläderna.
– En del tycker att second hand är oväntat dyrt. Men vi har ett ansvar gentemot givarna att göra rätt värdering av gåvorna, och hitta rätt kanal för att få ut så mycket som möjligt. För många skänker till oss bara på grund av att pengarna går till välgörenhet.

Och skänker gör vi. Varje år ger svenskar 26 000 ton kläder och textilier till välgörenhetsorganisationer. Det blir ungefär 3 kilo per svensk. Myrorna är en av många aktörer och till deras lager i Göteborg kommer kläder även från kranskommunerna. Det blir runt 22 ton i veckan. Till Myrornas samtliga lager runt om i Sverige: 23 ton om dagen. Marie minns första gången hon kom till lagret och fick se alla kläder. 
– Jag blev helt paff över den stora volymen. Ibland ser man att det kommer in helt nya plagg, då har folk köpt på rean och sedan inte ens använt dem. Men det är också fint att folk vill skänka. Jag trodde inte att så många orkade göra den ansträngningen.
Vi lägger i dag lika mycket pengar på kläder som vi gjorde i början av 2000-talet. Men vi konsumerar betydligt fler plagg. Det allt billigare världsmarknadspriset på textil har gjort det möjligt för oss att köpa ännu mer kläder. Men trots att vi skänker så mycket, slänger vi betydligt mer. Av de 13 kilo kläder och textilier vi handlar per person och år, hamnar 8 kilo i våra sopor.  
Att vår klädkonsumtion sliter på miljön är ingen nyhet. Det är tillverkningen som är den stora boven. Att producera bomull kräver enorma mängder vatten; bara tillverkningen av ett enda par jeans kräver 11 000 liter. I odlingen används farliga bekämpningsmedel, och vid blekningen och färgningen går det åt mängder av kemikalier. I värsta fall hamnar de i närmsta flodvatten, som sedan varken kan drickas eller användas för att bevattna åkrar.
Det märkliga är kanske, att trots att vi i stort sett känner till det här, fortsätter vi att handla som vanligt. Även om vi inte är experter på klädindustrin, vet de flesta om att den skadar miljön och de som arbetar i den. Många känner till att sömmerskorna i Bangladesh får skamligt lite betalt och flera misstänker säkert att det kan förekomma barnarbete. Ändå fortsätter vi handla, mer och mer dessutom. Hur kan det komma sig?

En som försökt ta reda på det är David Eriksson. För ett par år sedan doktorerade han vid Textilhögskolan i Borås. Hans forskning handlar om sociala konsekvenser av konsumtion och i avhandlingen undersöker han varför vi inte får dåligt samvete när vi köper något, trots att vi vet att det har tillverkats under usla förhållanden.
David Eriksson utgick ifrån teorin om att vår moral bryts i samma stund som vi slutar känna ansvar för våra handlingar. Vi kan alltså slippa vårt dåliga samvete, och fortsatta handla som vi gör, bara vi lyckas frånsäga oss vårt ansvar. Dagens långa produktionskedjor är uppbyggda på ett sätt som gör det lätt att frånsäga sig ansvar – genom att flytta över det på någon annan. Till exempel kan en shoppingsugen göteborgare intala sig att det är klädaffären som får se till att kläderna tillverkas på ett bra sätt.
Affären kan lägga ansvaret på de som producerat kläderna. Och producenten kan lägga ansvaret på underleverantörerna, som själva får se till att de följer de avtal och etiska principer som de skrivit under. Ju längre produktionskedjan är, desto lättare är det att lämpa över ansvaret på någon annan. Det är som vid avrättningar i krig.
– Då skjuter många samtidigt. Ingen vet vem som träffar med det dödliga skottet och det gör att vi kan bli av med vårt eget moraliska ansvar.
Ett av de största problemen är avståndet till tillverkningen. Våra kläder tillverkas inte längre i vårt eget land, ofta inte ens i vår egen världsdel. Det är inte vår bäck bakom huset som blir förgiftad eller våra grannar som tvingas arbeta 16 timmar om dygnet. 
– Avståndet är ett jättestort problem. Produktion och konsumtion hänger inte längre samman. När produktionen är långt borta och vi inte kan se den, kan vi avskärma oss, säger David.
– Det kan också handla om ett tidsmässigt avstånd, som att våra utsläpp av växthusgaser inte kommer påverka oss lika mycket som våra barn. Då har vi svårt att ta till oss problemet.
Att våra kläder tillverkas i väldigt långa produktionskedjor gör inte bara att vi har lätt att skylla ifrån oss på någon annan, det betyder också att det är krångligt för oss att veta om vi gör rätt. 
– Om man börjar på bomullsfälten och slutar i vardagsrummet hemma hos dig, kan tjugo företag vara inblandade längs vägen. Vill du ta reda på hur dina byxor påverkat barn i Kazakstan är det väldigt svårt.
Det finns även andra strategier för att frånsäga sig sitt ansvar som konsument. Som ”moraliskt rättfärdigande” – när man intalar sig att sömmerskan i Bangladesh skulle haft det värre om hon inte hade ett jobb överhuvudtaget. Eller ”förvrängning av konsekvenserna” där man säger sig att ens egen lilla shoppingrunda är så liten att den ändå inte spelar någon roll i den stora helheten.

Så hur ska man göra då? David Eriksson menar att det gäller att kapa mellanhänderna, och skaffa sig en närmare koppling till produktionen. Han jämför med förr, när vi bodde i små byar och kände de personer som tillverkade tyg och sydde kläder åt oss. 
– Nu lever vi i ett globaliserat samhälle där vår by är flera miljarder människor stor. Om vi ska känna ansvar för vår konsumtion måste vi komma tillbaka till bytänket. Det kan vi göra genom att kanske bara ha en enda, riktigt bra, leverantör av kläder. Just nu jobbar David i ett projekt som tar fram en beslutsmodell för att flytta hem produktionen. Men många skulle nog säga att svensktillverkade kläder skulle bli alldeles för dyra.  
–  Man kan alltid säga att det inte är mitt ansvar, att någon med mer pengar får ta det. Men om vi lever så kommer det aldrig hända något. Om det är dyrare kan du använda plagget i dubbelt så många år i stället.
Själv tror David att det bästa är att alltid fundera på om man verkligen behöver köpa nytt. Kanske kan man använda vad man har, laga eller köpa second hand.
– Alla kan göra något. Att vara hållbar handlar inte bara om att vara det, eller inte vara det, utan om en riktningsförändring. Man kan alltid göra sitt lilla, i en bättre riktning.

Och det är flera i modebranschen som klurar på nöten om produktionen och hållbarheten. På Ringön i Göteborg testar klädmärket Atacac en annan typ av produktionskedja. Genom digital 3D-teknik kan de på sin hemsida visa precis hur ett plagg kommer se ut, redan innan det tillverkats. Sedan säljs kläderna med en dynamisk prissättning, där de är som billigast innan de ens producerats. Därefter stiger priset för att vara som högst när det bara finns några få plagg kvar. På så sätt undviker man att kläder tillverkas i stora mängder i onödan, som sedan behöver reas ut eller kanske hamnar oanvända hos Marie och hennes kollegor på Myrorna.
Efter sammanlagt elva år på Myrorna har Marie Larsson förändrat sitt köpbeteende.
– Till 95 procent köper jag second hand-kläder till mig själv. Det gäller även julklappar och presenter. Jag tänker absolut mer i ett hållbarhetsperspektiv sedan jag började här. 
Inne på det lilla kontoret sitter en anslagstavla med några utskrivna A4-papper uppsatta. De kommer från Swedish Fashion Council, tidigare Svenska Moderådet, och visar teckningar av vårens modetrender. Det är de som personalen använder för att veta vad de ska leta efter bland de tonvis av kläder som kommer varje dag. På så vis håller de koll på kommande trender, och kan plocka ut nyckelplagg för nästa vinter redan nu.
Trots att Marie jobbar med second hand varje dag, älskar hon fortfarande att göra fynd. Hon ”älskar en go deal” och håller ibland utkik efter något särskilt i åratal. Hon tycker att det roligaste är att second hand-kläder är unika, så att man kan få en egen och personlig stil.
Bland alla galgar drar hon fram en blekt skjorta från H&M, mönstrad med lila palmer. Den är från 90-talet men palmmönstret är populärt igen. Den blekta gamla skjortan har plötsligt blivit het. 
– Det är så kul, man ser var designerna har hämtat inspirationen ifrån, säger hon och vrider på skjortan.
– Och vi får in originalen!

Marie Larssons tips för en lyckad second hand-runda:
"Om man inte är van vid att leta second hand ska man leta efter max två eller tre olika saker. Man ska inte ge sig i kast med att scanna av en hel butik, då blir man less och ger upp. Ett annat tips är att kolla på de udda avdelningarna. Om du till exempel är på jakt efter siden kanske du ska kolla sov- och nattkläder. Fynden finns ofta i de små kategorierna"

Leta efter detta!
Marie Larsson tipsar om vårtenderna du lätt hittar i second hand-butikerna: 

”En gul klänning med rosett – det blir inte trendigare än så i vår. Både plagget och färgen är helt rätt.”

”Randigt är helt rätt för både herr och dam i vår. Ett annat mönster som dominerar är leopardmönstrat. Även trenden 'make a statement' är stor, alltså att ha någon form av budskap på tröjan."

”Siden är inne i vår. Det ger en lyxig känsla och faller fint. Siden kommer finnas i allt från blusar och scarfar till kappor. Överhuvudtaget blir genomskinliga material stort.”

”Folk älskar pudriga färger till våren. En lite smutspastellrosa nyans är en stark trend i både kläder och inredning. Även andra rosa nyanser är inne i vår, och det gäller också herrkläder."

"Ett par personligt slitna jeans är trendigt. Collegetröjor med tryck, gärna ett disneytryck, har varit populärt ett tag och det sprider sig mer och mer.”

”En unik och personlig trend har dominerat länge. Ett sätt att skapa det är att använda små detaljer och gamla saker på nya sätt. En broderad linnekökshandduk blir till exempel jättesnygg i bröstfickan på en herrkavaj. Jag tycker det är fantastiskt att plocka fram en snygg solfjäder på spårvagnen att fläkta sig med.”

Klädkonsumtion:
• Sju av tio svenskar använder bara hälften av kläderna i sin garderob. Enligt Naturvårdsverket har kavajer en genomsnittlig livslängd på fyra år, klänningar och byxor två år.
• Enligt en brittisk studie har ett genomsnittligt plagg en livslängd på två år och tre månader. Naturskyddsföreningen har räknat ut att om vi använder ett sådant plagg ytterligare nio månader (i tre år, alltså) minskar vi belastning på klimatet med 27 procent, och vattenförbrukningen med 33 procent.
• Naturskyddsföreningen har även räknat på vad miljön tjänar på att vi lagar kläder. Att köpa en ny kjol skapar 60 gånger så stor resursförbrukning som att sätta i ett nytt blixtlås i sin gamla kjol.

Fler second hand-butiker i Göteborg:
Emmaus Björkå: Ingår i Emmausrörelsen med kristna rötter, men svenska Emmaus har ingen religiös tillhörighet. Har butik bland annat i Linnéstaden. 

Saronkyrkan Second hand: Har butik i Linnéstaden. Är en baptistisk kristen kyrka, allt överskott från second hand-försäljningen går till välgörenhet, både i Sverige och utomlands.

Reningsborg second hand: Har butik i Angered och Västra Frölunda. Driver sociala projekt i Göteborg såväl som utomlands.

Ebbes hörna: Drivs av Göteborgs kyrkliga stadsmission och har en rad butiker runtom i stan. Stödjer flera olika sociala projekt i Göteborg.

Röda korset: Har ett par second hand-butiker i Göteborg. Överskottet går till hjälpinsatser, ofta i katastrofområden.

Mest läst