– Det är fortfarande kul!
Bengt Johansson berättar med sitt smittande skratt varför han håller på och kör vid en ålder när det stora flertalet lagt yrkeslivet bakom sig.
Bengt Johansson förresten – för de flesta är han känd som ”Knappen”, liksom sin far ”döpt” efter stället de bodde på, Knappekulla.
Vi pratas vid där han stannat med sitt lass på den lilla grusvägen i Lerum för att koppla bort släpet. En stund tidigare har vi stått och väntat på ett ställe där ekipaget ska komma.
Motorns muller hörs på långt håll. Så dyker den gamla Scanian upp i backen mellan granarna i skogen. De 400 hästarna under huven jobbar för att sega bilen med släp uppför motlutet, lasten är 26 ton väggrus.
I dag handlar jobbet om att få ordning på småvägar i området åt Öxeryds vägförening i Lerum.
– Jag gör mycket jobb åt just vägföreningar, berättar Knappen leende, medan han lutar sig mot sin trotjänare.
Det är en Scania T142 med V8-motor, årsmodell 1987, som han nu alltså haft i dryga 30 år. När han fick bilen hösten 1986, var det en värsting.
– Folk sa ”vad ska du göra med den store bilen?” Då var jag nervös ett tag –”vad har jag gjort, ska det bli konkurs?” Men det gick ju bra.
I dag har Scanian rullat 120 000 mil. Det är inte så långt med tanke på åldern, menar Knappen.
Nu i sommar blev delar i motorn utbytta och i samband med det målades grillen om till den röda originalfärgen.
Annars behövs det inte mycket service på lastbilen.
– Jag byter olja och filter. Men jag har inte bytt olja i växellådan på 20 år och kardan har jag inte rört på 30 år. Fast du får ju köra försiktigt – inte rycka och slita i skiten, förklarar den pratglade Knappen.
Det har handlat om lastbilar i hela livet för Bengt Johansson. Att det ligger i släkten är inte att säga för mycket. Det började med farfar Ivar och så småningom tog sonen Gunnar, Bengts pappa, över åkeriet. Bengt började köra när han gått ut skolan på 60-talet.
Och håller alltså på ännu men nu för tiden kan han ta det lugnt - ”en kan prata bort halve dan om en vill”.
Stanna och tjôta ett tag om gamla tider med ”andra gamla gubbar” när han hämtar lass, eller stå och prata en stund i Sjövik lanthandel där han brukar köpa bullar. Eller unna sig lyxen att stanna till och ta sina medhavda mackor på nån enslig grusväg när solen skiner och kossorna idisslar på ängen bredvid.
Fast vem vet, snart kan det bli slut på friden och fler kommer att ringa och efterfråga hans tjänster.
I slutet av augusti är nämligen han, och lastbilen förstås, inbjudna av Scania till en festival på Mantorp. Här ska den gamla V8:an finnas med som exempel från förr när världsföretaget visar upp sina moderna varianter.
– De står för bränslet på resan upp, boende och mat, så det ska la bli kul, konstaterar Knappen, som annars inte är mycket för att stå i rampljuset.
Av denna arbetsdag återstår nu att åka och tippa ut gruset från släpet och sedan lasta ett lass makadam som ska spridas på en annan del av vägen.
Andra dagar kommer med nya lass. Som Knappen säger:
”En borde la ha gått i pension, men vi är några som håller på tills vi stupar.”
Fakta: Bengt Johansson
Smeknamn: Knappen
Ålder: 69 år (fyller 70 i december).
Yrke: Åkare
Bor: Lerum (men i vinter ska han flytta tillbaka till barndomshemmet Knappekulla som han nu håller på att renovera).
Familj: Sambon Maivy, två döttrar sedan tidigare, sex barnbarn.
Intressen: ”Lastbilen har tagit mycket tid, men jag kör en del rally med min veteranmoped (Puch) också.”
