Häromdagen lunchade jag med ett par mogna män, en affärsman och en jurist. Inget ovanligt med det om det inte vore för att det lyste om dem. Inte för att de hade satt årets affär, eller prickat in en börsvinnare, utan för att de håller på att förverkliga en dröm. Hur många av oss gör det i mogen ålder tänkte jag lite smått avundsjukt.
Drömmen är lite udda, för den saknar kommersiellt syfte och den har inget inslag av prestation eller rekord. Konkret är den baserad på en önskan att lyfta fram och fördjupa kunskap och intresse för nationalskalden Evert Taube, temat är ett citat: ”Konsten att se långt”. Det var den frasen som triggade i gång mig. Vi började prata om vikten av att se långt och tänka långa tankar. Vad innebär det?
Att tänka färdigt en lång tanke, även om det tar tid och den är lite grumlig, tänka långt fram i tiden, även om det är svårt att ens planera ett år framåt, tänka sig långt bort i världen, bortom det trygga och välkända, våga det okända äventyret. När digitalisering innebär möjlighet till genomförande på en nanosekund känns det plötsligt extra angeläget att unna sig tid att tänka.
Att tänka har inte riktigt varit på modet de senaste decennierna. Jag vet inte om det finns några namnkunniga nu levande filosofer. I så fall kallas de väl något annat, typ livscoacher, ledarskapsutvecklare, yogaterapeuter eller något annat säljbart.
Det låter så vilsamt, att sitta stilla försjunken i en tanke och hålla kvar den tills den är färdig. Men det kräver nog övning. Inte så enkelt att tränga djupt in i sina egna hjärnvindlingar. Kanske är det just tankar och reflektion man behöver mellan jakten på social medier-framgång och träningspass.
Det är så mycket enklare att konsumera andras tankar, jobbet är ju redan gjort, bara att hissa eller dissa, lajka eller kommentera, tumme upp eller ner. Samma som snabbmat och takeaway, någon annan har gjort jobbet, tänkt tanken, förpackat den smakligt, färdig att avnjuta. Vi blir effektiva, hinner mer, men blir vi inte också lite dummare? Och lite ängsliga, ytliga, osäkra på oss själva.
Konsten att tänka långt övar man nog bäst till havs på långsegling, i naturen på långa vandringsturer eller någon annanstans där man inte blir avbruten. Och helst ensam... Inte enkelt att klämma in i vardagslivet. Men jag tänker att man kan ha lite mer slow cooking i vardagen, ensamma promenader och löpturer utan poddar och musik inpluggat, sitta ner vid havet eller i skogen utan mobil. Våga ha lite tråkigt, då växer tanken fram.
LÄS MER:Lena Apler: En hyllningskör till tre inspiratörer
LÄS MER:Lena Apler: Det finns ingen quick fix för att omvända världen
Ser på: Blommande syrenbuskar och allt annat som knoppas och växer, njuter!
Äter: Har lärt mig av TV4 att lägga blommor på maten, känns som den smakar bättre när den blir vacker. Pimpa mera!
Lyssnar på: Koltrastar, mellolåtar och havet. På landet är också motorsågens sång och grävskopan njutbara. Och lokala musiker från Trollhättan, Bon Vivant, magiskt bra!
