Kommer du ihåg Grynet? Under några år i skarven mellan 1990-tal och 00-tal var Grynet, den kaxiga tjejen med rosa kläder och glittrande tiara, SVT:s kanske allra största stjärna. Ungdomsprogrammen hon frontade lockade miljontals tittare och hon älskades av många, avskyddes av andra. Inte minst av medelålders tv-recensenter. Aftonbladets veteran Jan-Olov Andersson som var över 40 redan då, skrev i en frågechatt att Grynet var förfärlig, att han inte kunde förstå hur någon kunde tycka om henne. ”Hon framstår som en psykiskt sjuk ung tjej”.
Hösten 2018 möter Elin Ek, Grynets upphovskvinna, upp på Radiohuset i Stockholm. Radiohuset är nästan tomt men välbevakat ändå och svårforcerat som kontrollrummet på ett rymdskepp i en Star Wars-film. Det är söndag kväll och dags för ett nytt Kärlek i P4-program. Elin Ek och producenten Tommie Jönsson hjälper mig att komma in hela vägen till stora Studio 8.
Elin Ek har en guldig kjol på sig och beigebruna stövlar. Under hennes gröna kofta syns en blå tröja. Hon har håret i tofs och bär glasögon. Vi sitter i varsin svart skinnsoffa, hon ger ett stilla intryck och hon svarar eftertänksamt på frågor på lite släpig Sundsvallsdialekt.
Det har gått snart 20 år sedan genombrottet, men Elin Eks alter ego finns fortfarande med henne.
– Redan tidigt var det tydligt för mig vilken typ av tv-program jag ville göra. Det skulle ha en stark feministisk plattform, vara ett ungdomsprogram, innehålla starka tjejer och humor.
Elin Ek
Familj: Man och två barn.
Bor: I södra Stockholm.
Arbete: Journalist och författare. Folkbildare.
Aktuell: Med boken Athena. Grattis världen – jag är här nu! Varje söndag hörs hon som programledare i Kärlek i P4.
Motstånd från "någon trött kille med keps"
Allt Elin Ek gör och har gjort hör ihop. Den feministiska plattformen hon satte ut sin rosa, tiarabärande figur Grynet på, den står hon fortfarande stadigt på. Det märks i hennes bok Athena. Grattis världen! Jag är här nu! som kom ut tidigare i höstas. Det var tydligt i det populära UR-programmet Grammatikbolaget och det hörs i Kärlek i P4.
Vägen till Grynet gick via drömmar om att bli skådespelare och trädgårdsmästare. Fortfarande kallar hon de två kärlekarna för sina två ben. På gymnasiet gick Elin Ek samhällslinjen på en skola som gjorde ambitiösa musikaler varje år, som Grease. Det lockade dottern till två bildlärare, och sedan flyttade hon, intresserad av rörlig bild, film och tv, till Göteborg för att gå en videolinje på Kvinnofolkhögskolan på Nordostpassagen. I Göteborg precis som i Sundsvall höll hon på med Öppna kanalen och gick sedan en utbildning, den så kallade Såpaskolan, på produktionsbolaget MTV som då höll till i Jonsered. Såpaskolan utvecklades till Institutet för högre tv-utbildning och där var Elin Ek en av eleverna i den första tv-producentkullen.
Praktiken gjorde hon på SVT i Växjö, på ungdomsprogrammet Jupiter, där Maria Örtengren var producent. De blev snabbt goda vänner. Varje helg pendlade de två fram och tillbaka till Växjö. Maria kunde hoppa in i Elins lilla folka och säga ”Kiitos”, tack på finska, och sedan höll de i gång i trekvart, på låtsasfinska. Men de pratade också om vilken typ av tjejer de var när de var tonåringar. Ganska företagsamma, lite pratiga, fixare, såna där som finns i alla klasser. Dessutom hade de mött samma motstånd. Av någon trött kille med keps. Som bara tyckte att de var idioter.
– Sketcher hade köpts in till programmet, men de tog slut och så behövde de något roligt och så sa Maria: ”Jag tror att Elin skulle kunna göra något kul. Hon har så mycket knäppa idéer”. Vi lånade en kamera och spelade in en pilot. Jag hade berättat att jag hade rosa kläder och en tiara som jag tog på mig ibland när jag hade tråkigt. ”Det kan jag väl ta på mig”.
"Världens bästa tv-program"
En sketch gjordes och de medelålders cheferna tyckte att det var jättedåligt. Elin och Maria redigerade om och om igen och till slut sa de att ”Nu får ni lita på att det här är bra”. I sista minuten fick de grönt ljus. Senare fick SVT Växjö uppdraget att göra ett videoönskningsprogram. Grynet blev programledare och tog mer och mer plats för varje gång. Sedan blev det Grynets show, Grynet på vift och Grynets megashow och mer radio.
– Genomslaget var enormt. Det var det också att få testa och få bryta med normerna som Grynet fick göra. Vad händer, hur blir det när man ser någon göra på det sättet?
”Världens bästa tv-program. Helt sjukt bra”, sa Grynet rakt in i kameran. Grynet var något helt nytt. Hon var all over the place i rutan, stod aldrig stilla, pratade direkt till barn och ungdomar och tyckte att föräldrar och vuxenvärlden var sjukt tråkig. Budskapet var att man skulle vara sig själv och att man inte skulle ta någon skit. Självförtroendet var på max. Alltid. Hybris var normalläget.
Om du inte såg Grynet då, leta upp avsnittet av Grynet på vift när hon åker och hälsar på Zlatan i Amsterdam. Hon sätter sig på en bro och gör chokladbollar som hon sedan bjuder Ibrahimovic på. På den välklippta planen på Amsterdam Arena dukar hon upp picknick på två filtar – en rosa och en leopardmönstrad – och så kommer den dåvarande Ajaxspelaren och blir totalcharmad av den rosa energikicken och hennes kärleksdikt och hennes oslipade sätt att vara.
– Väldigt tidigt såg jag likheter mellan Grynet och Zlatan. Han var verkligen en bad boy, stämde inte in i den gängse normen för hur en svensk landslagsspelare i fotboll skulle vara. Därför bestämde jag mig snabbt för att han skulle bli en av Grynets idoler. Det var roligt att få möta honom med tiaran på, för jag var också väldigt ifrågasatt.
Språket provocerade – men Markoolio fick svära
Något med Grynet talade, under en period då det rådde brist på roliga tjejkaraktärer i den svenska underhållningsvärlden, direkt till tittarna. Feminism i ungdomskulturen, det fanns inte. Elin fick höra från tjejer att de plötsligt vågade göra något de aldrig hade haft mod att göra tidigare. De vågade stå upp för sin åsikt eller för att de var annorlunda. Hon fick höra så många livshistorier, så många vittnesmål om att hon gjorde skillnad.
– Jag kände ett jättestort ansvar. Om jag gjorde si och så, vad signalerade det? Samtidigt hade vi så himla roligt. Den personkemi som Maria och jag hade då, det var once in a lifetime. Då behövs det också en organisation som vill boosta eller freda det samarbetet.
Det som provocerade mest med Grynet var språket. Kritikerna menade att hon svor ”hela tiden”. Elin Ek säger nu, sittande på Radiohuset många år senare att ”det var ju intressant”. För det hon sa var ”skitbra”, ”skitdåligt” och ”helt sjukt bra” och ”fasiken” en gång och ”jädrans” en gång. Grövre svordomar var det inte. Under samma period var Markoolio jättepopulär och han svor friskt i sina låtar. Som Elin Ek minns det fick han aldrig kritik för det.
– Många normer bröts samtidigt. Jag använde kroppen mycket, utan att vara sexuell. Jag var i ständig rörelse i bild, Grynet tog för sig och hade stark självkänsla. Alla elakheter vi fick höra nästan stärkte oss i känslan att ”Det är ni som är idioter”. Vi hade ju vår publik: jag gjorde tv för tjejen som var 14 år och satt hemma i soffan.
Men, och det är viktigt för Elin Ek, den där 14-åringen kunde lika gärna vara Grynets totala motsats, blyg och tyst. Grynet stod upp även för dem, ”Du är den du är”. På samma sätt är Athenas bästa kompis Ronja i nya boken, en sån som inte tar plats.
– Alla vill inte gå i någon musikklass, alla vill inte vara med i Idol, alla vill inte stå längst fram, alla vill inte vara rebelltjej. Det måste vuxenvärlden förstå.
Ny generation får möta obegränsad hjältinna
Elin Ek berättar om hur hennes gamla fans nu har hunnit bli runt 25 år gamla och vill tala om för henne hur det var då, hur de definierar sin egen feminism eller sitt eget Ta ingen skit-motto. Hon känner sig så ödmjuk och tacksam och när de möts, då lipar både hon och de numera vuxna Grynet-fansen. Ibland saknar hon Grynet, mest av allt saknar hon Grynet som en röst för att kommentera samtiden ur ett ungdomsperspektiv.
– Men nu gör jag det med boken om Athena i stället. Skrivandet är mitt nya kapitel och jag har kommit fram till att det var viktigt att gå tillbaka till min humorkärna och min målgrupp och det som jag själv saknar i bokutbudet. Då är det humorn och det knasiga.
När Elin Ek, som själv har två barn, går in i en bokhandel, hittar hon en del väldigt roliga böcker, men nästan alltid är det killar som har huvudrollerna. Fantastisk litteratur med starka tjejer, det finns, men då handlar det ofta om våld, sexuellt våld och självskadebeteende, väldigt tunga ämnen. Såklart är de böckerna viktiga, nödvändiga, men det roliga behövs det också, för ”hur ska man annars orka liksom”. Därför hittade Elin på Athena som har många likheter med Grynet.
– Jag tycker att det är roligt med hybris, det är roligt med folk som är sådär självklara, fast också snälla. Så var Grynet också. Hon tyckte också att hon var bäst på allting, men ville inte någon något ont. Själv har jag varit en ganska pratig person, ganska mycket clown. Jag har försökt få folk att skratta.
Hon har också försökt få folk att göra det de vill och att tro på sig själva. Det där går igen i de böcker hon har gjort om odling och pyssel. ”Tillåtande” är ordet hon väljer för att förklara sin syn på sin journalistik och sitt författarskap. Det får aldrig bli utestängande och elitistiskt.
Gick inte att motsvara förväntningarna
Det är ofrånkomligt att en text om Elin Ek handlar väldigt mycket om Grynet trots att det var 13 år sedan tiaran placerades på hatthyllan. Då hade de varit ett i fem år. Nästan oavbrutet. Om det inte var tv så var det radio. Till slut behövde Elin vila. Till slut gick det inte att motsvara förväntningarna, till slut gick det inte att alltid möta sina fans med ett leende. Det var inte möjligt att vara Grynet 24 timmar om dygnet. Så Elin gick in i medieskugga och åkte i stället runt och föreläste i flera år. Då fick hon tillfälle att prata om Grynet, om hur de hade tänkt och ja, vad fick det för konsekvens när Grynet gjorde sådär?
Sedan dess har folkbildaren och picknickälskaren Elin Ek gjort livsåskådningsprogram, barnradio, grammatikprogram och sedan några år tillbaka, Kärlek i P4 på söndagskvällarna.
– Åh, det bästa med programmet är när vi får prata med en 75-åring som ringde in förra veckan, Irene. Hon bor fyra mil utanför Uppsala, på landet. Hon är jätteensam efter att ha varit gift i typ femtio år. Nu är hon änka och vill träffa någon, men hur ska hon göra?
Elin återger samtalet och förklarar att inringaren inte har dator, ingen smartphone, inte har några intressen förutom att lyssna på radio eller att titta på tv. Ja, då är det svårt att möta någon. Kanske måste Irene skaffa sig dator eller smartphone? Aha, hon tycker om att dansa. Det kan vara lösningen!
Kvällens program handlar om otrohet, om att kunna gå vidare och möjligen också förlåta. Hur gör man, hur kan man tänka? Dagens kärlekspanel ramlar in, de är helt orädda, fria i tanken och icke-dömande. Elin Ek själv håller en ganska låg profil. Lugnt och stillsamt leder hon diskussionen kring kvällens ämne. Grynet är långt borta, hybris likaså.
– Åh, den 15-åriga Elin hade älskat det jag gör i dag. Både att jag får odla, vara på tv och skriva böcker. Det är fantastiskt att jag får hålla på med det jag älskar.
Tre favoritförfattare som jag ständigt återkommer till:
Roald Dahl. Han gör mig aldrig besviken, får mig att både skratta högt och kippa efter andan av ryslighet. Han vågar också beskriva både barn och vuxna som självupptagna och odrägliga, det tycker jag är roligt! Den fantastiska räven, Matilda och Häxorna skulle ingå i allas bokhylla!
Ulf Stark. Ulf lyckades som få att ta sig an de svåraste ämnena med värme och humor och ständigt med glimten i ögat.
Gunnel Linde. Löjliga Familjerna är en guldklimp i bokhyllan. Den är så knasig och rolig och jag har gått hela livet och tänkt på de där familjerna.
