Tryggare för Catarina med Mira i sällskap

– Det var en jobbig omställning men jag kan inte relatera till hur det är att vara helt seende, säger hon.

För att kunna hantera vardagen så bra som möjligt har Catarina hittat strategier.

– Samhället är inte är anpassat för oss. Jag tränar på att lyssna noga och att använda de verktyg som hjälper mig. Att handla mat på nätet till exempel. Då slipper jag konsekvenserna av att inte ha bil.

I Sverige finns drygt 300 ledarhundar. De väjer för hinder, stannar vid trottoarkanter och trappor. Om det behövs kan de söka upp en bänk som deras ledare kan sitta på, en butiksdisk eller stolpe att bli kopplad vid.

– Man ska inte klappa en hund i arbete. Det stör hunden och kan orsaka en olycka, en farlig situation för den synskadade, säger Catarina.

Som 13-åring engagerade hon sig i Unga synskadade, som numera heter Unga med synnedsättning.

– Jag fokuserade på intressepolitik och blev skolinformatör i ett EU-projekt när jag var 16.

Catarina utbildade sig till arbetsterapeut. Hon försöker hitta lösningar på hur personer med funktionshinder ska klara sin vardag – allt från att förskriva en handskena till att rekommendera synhjälpmedel.

– Litteratur och forskning finns i datorn, så teorin var inga problem. Men på min praktik, en ortopedklinik och en vårdcentral, fick jag frågor om jag skulle kunna göra de bedömningar som krävs. Det är ett exempel på fördomar.

En annan sådan är att en synskadad hör bättre.

– Vilka förmågor man utvecklar är personligt, man kompenserar gärna med ett annat sinne.

Vilka är dina bästa egenskaper?

– Jag är engagerad och målinriktad, motiverad, ambitiös och gillar nya utmaningar. Om jag bestämt mig för något, så ska jag genomföra det. Envisheten hjälpte mig när jag helt förlorade synen på mitt ena öga.

Catarina fick jobb – som ombudsman för unga synskadade och nu för Synskadades riksförbund.

– Jag jobbar med intressepolitiska frågor. Vår vision är att utrota fördomar så att alla ska vara delaktiga i samhället oavsett funktionsnedsättning. Och för en inkluderande skola. Ett jätteproblem är att synskadade inte beviljas ledsagning. Det borde vara självklart att den som inte ser ska ha rätt att göra saker som alla andra kan.

I sitt jobb träffar Catarina politiker och tjänstemän.

– Vi sitter med i Göteborgs stads färdtjänstråd. Det finns en referensgrupp för skolfrågor, vi har samverkansråd med Arbetsförmedlingen och skriver debattartiklar.

Värsta fördomen?

– Att vi inte skulle kunna gå i vanlig skola, det gör alla numera, och att vi inte kan arbeta. Samhället är alldeles för visuellt. Skolan för synskadade, Tomteboda, stängdes redan i mitten av 1980-talet. Nu går alla med detta handikapp tillsammans med alla andra.

Bästa kommunen i det avseendet?

– Göteborgs stad är duktig i sina ambitioner, och har antagit handlingsplanen ”Full delaktighet” i alla kommunens verksamheter. Jättefina mål. Men det är en ganska teoretisk stad, målen ska förverkligas också.

En dag snubblade Catarina väldigt olyckligt.

– Jag insåg att jag faktiskt inte klarar mig bra i mörker. Samtidigt som det var dimmigt. Soliga dagar ser jag bättre. Tur i oturen var att jag ramlade på en trottoarkant, inte på gatan. Då ansökte jag om att få en ledarhund, det var inget jag övervägt länge.

Efter ett halvår blev labradoren Mira en familjemedlem och ledsagare.

– Hon har hög arbetsmoral, lugn och koncentrerad med selen på. Mira markerar var jag inte kan gå. Nu kan jag ta mig fram fortare. När hon är ledig är hon riktigt vild, då älskar hon att vara på vårt sommarställe.

Catarina Ahlquist säger att största problemet är att inte ha bil.

– Det är frustrerande. Min man har också en grav synnedsättning och vi kan inte ta oss till olika ställen lika smidigt som de flesta andra.

TEXT

Clas-Göran Sandblom

namn@gp.se