Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Nyligen fyllde Teater Sesam i Majorna 30 år och då var det hektiska dagar för Nasrin Barati.
Nyligen fyllde Teater Sesam i Majorna 30 år och då var det hektiska dagar för Nasrin Barati.

Teaterälskaren Nasrin har aldrig ångrat sitt livsval

Nasrin Barati visar oss runt på teatern. Hon för handen mot pannan och pustar ut. Det är tydligt att hon är trött. I köket står fulla byttor med vackra gratulationsbuketter. Teater Sesam har precis avslutat sitt 30-årsfirande.

Denna förmiddag mitt i veckan är teatern på Chapmans torg i Majorna för ovanlighetens skull tom. Ensemblen är ute på turné med föreställningen Puttrik, och dockteatern Sesams grundare och konstnärliga ledare Nasrin Barati är så gott som ensam på teatern. Vi har hittat en liten lucka i schemat då Nasrin faktiskt kan sätta sig ner och prata.
– Det har varit otroligt hektiskt. Särskilt veckorna innan jubileet och under själva firandet. Men samtidigt helt fantastiskt. Gensvaret från publiken, grannar och medarbetare har varit enormt. Det är verkligen ett erkännande som man behöver, och som man inte annars får, säger hon.

Nasrin Barati startade arbetet med teatern i sitt kök bara några få dagar efter att hon hade kommit till Göteborg från Teheran i Iran, under sommaren 1987. Hon minns dagarna tydligt, men det är inga glada minnen. Hon hade lämnat sin familj och rest med sin lilla dotter på fyra år till detta främmande land. Omedelbart bestämde hon sig för att fokusera, och för att göra det på sitt skapande. 
– Jag hade inget annat i huvudet. Jag bara satte igång, säger Nasrin.  
Nasrin hade kort dessförinnan avslutat sin femåriga dockteaterutbildning på universitet i Teheran, när hon som 26-åring kom till Göteborg.
– För mig fanns det aldrig något annat alternativ än att hålla på med teater. Jag blev fast när jag som barn tillsammans med hela min familj fick åka och titta på när pappa stod på scenen. Jag älskade det och jag var själv tidigt en teaterapa.

Nasrin beskriver sina barn- och ungdomsår som underbara. Som äldsta barnet i en levande och varm teaterfamilj fick hon både mycket lek och ansvar.
– Vi lekte hela dagarna. Vi startade dagarna med att mamma satte på en ny musikskiva och så dansade hon med sina vackra kjolar och vi barn härmade så gott vi kunde.
Så kom revolutionen i Iran 1979. Livet förändrades både successivt och snabbt.
– Jag såg med mina egna ögon hur allting förändrades. Man undrade vad som höll på att hända, säger Nasrin. 
Nasrin Barati är själv inte intresserad av politik, utan av kultur och vill hellre uppehålla sig kring det. 
– Men samtidigt så förstår jag ju att allt är politik, säger Nasrin. 
Nasrin har fått betala ett högt pris för sin kärlek till konsten. Hon har saknat sin familj och gamla vänner i 30 års tid. Hon talar med sin mamma och sina syskon varje dag över Skype. Nasrin bär på en ständig längtan. Men har ändå alltid sett framåt och fokuserat på sitt skapande.
– Det är inte så lätt att få vänner i ett nytt land. Jag ägnar mig mest åt arbete. Men det kan ju inte ersätta min mammas kram, eller en mysig stund med min syster, säger Nasrin.

Bild: Thord Lyrstrand

Och teatern upptar verkligen Nasrins all tid. Varje verk tar i genomsnitt två år att skapa. Det börjar med en idé. Därpå skriver hon manus. Sen är det dags att koppla in skådespelare och att börja skapa figurerna. Nasrin och hennes medarbetare gör teaterns alla dockfigurer själva, i de fyra olika verkstäderna på teatern. De kallas för skuggfigurer, stående figurer, hand- och stavfigurer, berättar hon. Hon jobbar med många olika material, som metall och trä, men mest med lera och papier maché. Det intressantaste med dockteater, säger Nasrin, är att det går att skapa uttryck hos dockorna som inte skådespelare kan hålla eftersom de är föränderliga. På så sätt blir dockornas karaktär mycket mer tydliga och mäktiga i sitt uttryck.
– Jag tycker om att arbeta med ljus och illusioner, det är det som intresserar mig, säger hon.

För det är verkligen intresset som driver Nasrin. Hon repeterar aldrig gamla pjäser, hon kopierar inte gamla figurer. Hon vill alltid tänka nytt och skapa nytt. Och så ogillar hon epitetet ”barnteater”.
– Vi skapar puppetry art, riktat till både vuxna och barn. 80 procent av vår publik är förskole- och skolbarn. Och vi vill inte tumma på kvaliteten.
Ekonomiskt är det dock kärvt och utan stödet från såväl Kulturrådet som Kulturnämnden i Västra Götaland hade det inte gått. Men Nasrin är stolt över att inte ha hemfallit åt kommersialismen. 
– Visst, vi hade väl kunnat skaffa sponsorer med något blöjmärke, men då hade vi ju varit tvungna att bli kommersiella och följa deras önskemål. Det vägrar jag, och det är jag stolt över. 

Nasrin har aldrig ångrat sitt livsval.
– Konsten går över allting. Det har ingen betydelse var man är. Det är det man har i huvudet och det man gör som spelar roll. Jag tänker satsa 30 år till på teatern. Jag vill fortsätta jobba för vår fantastiska publik, det är min riktigt stora glädje, säger Nasrin övertygande. 

Fakta: Nasrin Barati
Ålder:
57 år.
Familj: Två döttrar, 34 och 27 år gamla, och stor familj i Teheran.
Bor i: Majorna.
Aktuell: har just firat 30-årsjubileum på Teater Sesam i Majorna.

Mest läst