Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Cornelia Johnsson kan åter höra löven prassla under promenaden längs Dalsjöns stränder. Förut var allt så tyst, som att befinna sig i ett madrasserat rum. En smart och enkel hörselapparat gav henne livet tillbaka.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Tack vare en unik Göteborgsuppfinning kan Cornelia höra igen

Cornelia Johnsson tycker att hon har fått sitt liv tillbaka – tack vare en unik Göteborgsuppfinning. Hon vet inte hur hon nog ska tacka teamet bakom hörapparaten som leder ljud genom ben. Runt 200 000 människor i världen har fått en sådan benförankrad hörapparat.

Cornelia Johnsson bor i Dalsjöfors, ett par mil öster om Borås. Här finns markerna hon älskar, ängarna och skogarna. Så gott som varje dag blir det en promenad i någon riktning, till exempel längs Dalsjöns stränder.
Denna råkalla oktoberdag börjar naturen lägga sig till ro. Små lövhögar har samlats i vassen runt sjön.
– Nu kan jag höra prasslet under mina stövlar och vinden som susar. Jag hör alla fåglarna på våren och bruset från havet där vi campar på somrarna. Livet är på ett helt annat sätt nu, det är svårt att förklara, säger hon. 


Cornelia Johnsson har haft problem med hörseln så länge hon kan minnas. Ändå skulle det dröja till pensionsåldern innan problemet upptäcktes, togs på allvar och avhjälptes.
I skolan fick hon alltid sitta längst fram för att höra vad läraren sade. Åren gick och Cornelia utvecklade med tiden en fenomenal förmåga att läsa på läpparna. Ändå är det en gåta hur hon klarade sig så pass bra som hon gjorde. På postorderföretaget i Borås där hon arbetade i tjugo år kunde hon höja volymen på telefonen och som bingoutropare var det mest hon själv som pratade. Värre blev det när hon fick jobb som expedit i en stor klädkedja. 
– Jag fick ofta luta mig fram mot kunderna och säga ursäkta, nu hörde jag inte vad du sa.

Cornelia Johnsson minns också hur hon ofta kände sig sårad av människors kommentarer, och gärna drog sig undan i större sällskap. Satte sig ensam med en bok eller tidning för att slippa undrande blickar och frågor. 
– Till och med mina egna barn sade ibland - men hör du inte mamma, är du döv eller…. Man skulle ju inte fråga en person som inte kan se om hon var blind, eller någon som inte kan gå om hon var lam. Människors attityder har gjort mig väldigt illa, säger hon.
I dagarna fyller Cornelia Johnsson 70 år och livet har trots allt varit rikt. På snart sagt varenda vägg hänger fotografier på de tre barnen, tio barnbarnen och barnbarnsbarnet. På köksbordet står en ljusstake med texten Lyckans fjäril sätter sig på den som har tid att vänta. 

Cornelia fick vänta länge på att kunna höra som alla andra. Först efter ett besök på vårdcentralen för fyra år sedan började det hända saker. Hon remitterades till experter i Borås och Göteborg som upptäckte att hon hade svåra missbildningar i hörselgångarna. Men det var också de som gjorde henne lämpad som forskningsobjekt för en ny typ av hörselimplantat. 
– Förut var allt så tyst. Det var som att befinna sig i ett rum med en massa madrasser på väggarna. Nu har jag fått ett nytt liv, och det känns fantastiskt att Måns och Bo i Göteborg är så engagerade och bryr sig, säger hon. 
Måns heter Eeg-Olofsson i efternamn och är överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och har, tillsammans med professor Bo Håkansson på Chalmers, lett arbetet med de nya benförankrade hörapparaterna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se



Bo Håkanssons rum på Institutionen för signaler och system, som passande nog ligger på Hörsalsvägen, är själva navet för den forskning som hittills har hjälpt ett par hundra tusen människor till ett hörande liv. I våras tilldelades Bo Håkansson Gustaf Dalén-medaljen för sin stora och erkända hängivenhet inom forskning, entreprenörskap och teknikutveckling genom vilken han har förbättrat livskvaliteten för människor med hörselnedsättningar. 
– Det är prestigefullt i våra kretsar, säger han. 
När medaljen skulle delas ut befann sig emellertid Bo Håkansson på en flygplats i New Delhi, på väg hem från en sedan länge planerad safari, och det var på håret att han kunde delta via datalänk därifrån. Tekniken strulade och det enda lugna området var ett tomt transportband. När det återstod en halv minut till sändning började bandet rulla.
– Men det löste sig och jag fick tacka för priset sittande på en bagagevagn i stället, säger han.

Men vad är det då som gör Bo Håkanssons forskning värd medaljer och som har lockat flera företag med hundratals anställda att etablera sig i Göteborgsregionen? 
Redan som doktorand i slutet av sjuttiotalet började Bo forska inom området benledningshörsel. Grunden för denna forskning är att ljud inte bara transporteras till hjärnan via öronen utan i lika hög grad genom skallbenen. 
Bo och hans medarbetare visade att om man opererade in en titanskruv i benet och genom huden bakom örat och fäste en högtalare till denna så kunde människor med till exempelvis sammanväxningar i hörselgångarna få sin hörsel tillbaka. 
Hela hörapparaten finns i ett enda litet hus som kopplas till titanskruven och ljudet leds vidare till båda hörsnäckorna.
– Det var ett väldigt stort steg, men det tog lång tid innan detta blev allmänt accepterat, säger Bo Johansson. 

Denna uppfinning, BAHA, är numera etablerad på marknaden men har vissa nackdelar. Implantatet kan lossna, några patienter får problem med huden runt implantatet och andra vill helt enkelt inte ha en titanskruv genom huden. 
I slutet av nittiotalet började Bo Håkansson därför fundera på hur hörapparaten skulle kunna göras mindre och enklare. 
– Jag drömde om detta i stort sett varje natt i flera års tid, säger han.
Lösningen blev en implanterad vibrator som opereras in under huden och som dockar till en magnetisk induktionslänk på utsidan varigenom energi kan skickas trådlöst, ungefär som när man laddar en eltandborste. Den lilla manicken bakom örat är inte större än ett trådlöst headset till mobiltelefonen.
2012 fick teamet tillstånd att testa implantatet som kallas BCI, Bone Conduction Implant, på 20 patienter. Cornelia Johnsson blev alltså en av dem. 
– Ännu har vi inte haft några allvarliga komplikationer, och när vi träffar tacksamma patienter känner vi också att vi är på rätt väg. Jag kan inte tänka mig ett mer stimulerande arbete, säger Bo Håkansson.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.