Så länge Roger Antonsson kan minnas har han gillat att träna hårt och att mäta sina krafter mot andra – sina tre bröder inte minst.
– Som du kanske hör på min dialekt så är jag en seg norrlänning. Jag är född i Skellefteå och där är det lagsport som fotboll och ishockey som gäller, säger han och skrattar.
Som ung pojke hoppades han på en karriär inom Skellefteå AIK (och är i dag hedersmedlem) men insåg som 15-åring att han var bättre på att springa än på att skrinna. Distansen 800 meter var den han var starkast på; sprang som bäst på 1.57. Men det var innan han upptäckte tjusningen med att springa terräng.
– Det är härligt med naturupplevelsen – dessutom är terränglopp mer skonsamt för kroppen, säger Roger Antonsson, som sprang sitt första Lidingölopp 1965.
Sedan dess har det hunnit bli imponerande 52 lopp på Lidingö, med en genomsnittstid på imponerade 2 timmar och 20 minuter – distansen är 30 kilometer. Bästa tiden, en timme och 50 minuter, sprang han som 39-åring
¬– Det var en sådan där fulländad upplevelse som man inte är med om många gånger i livet, när allt stämmer. Jag var inte ens trött när jag kom i mål utan hade lätt kunnat springa ett varv till.
I dag springer han sitt 53:e lopp, och åker upp med buss tillsammans med ett 40-tal andra så kallade Solvikingar från löparklubben i Skatås.
Vad är det som driver dig att göra detta?
– Glädjen! Det är roligt att springa tillsammans med andra, det är det man tränar för hela året. Det är en otroligt skön känsla att bli riktigt rejält trött men sedan snabbt återhämta sig igen. All träning går ju egentligen ut på att orka mer, säger Roger Antonsson.
Men loppet för tre år sedan var inte bara glädje. Då fick de som hade sprungit samtliga lopp bära en röd T-shirt där det stod ”Jag springer mitt 50:e Lidingölopp”.
– Vi är bara några stycken som gjort det och tyckte att det lät som en rolig grej. Men du kan ju själv tänka dig när man blivit omsprungen av hundratals yngre löpare som antingen ger mig en klapp på axeln eller säger olika varianter på frasen ”snyggt jobbat”. Efter ett tag kände jag mest ”låt mig springa ifred!”.
Träningen har blivit en livsstil för Roger Antonsson, och förutsätter ett sunt leverne i övrigt. Själv äter han mest vegetariskt men kompletterar med fisk och skaldjur, kan dricka ett glas vin till maten ibland men fikar högst en gång i veckan.
Vi träffas på en lunchrestaurang vägg i vägg med den frisersalong Roger driver vid Marklandsgatan sedan 40 år tillbaka. Att han hunnit fylla 78 år och egentligen borde njuta av sin pension i stället för att klippa hår och ansa skägg är inget han funderar på:
– Det är väl vanans makt. Jag jobbar inte för pengar utan för att det är roligt och för att jag har många stamkunder som jag följt genom åren och tycker om att träffa och prata med, säger Roger Antonsson, som inte haft en enda sjukdag i hela sitt liv.
– Jag är lyckligt lottad över att ha fått vara frisk. Men sedan känner jag inte efter så mycket heller. Även om jag kan vara lite hängig på morgonen så försvinner det så fort jag kommer till jobbet.
Han försöker undvika att tala om skador och sjukdomar över huvud taget och styr gärna över den typen av samtalsämnen till något mer upplyftande.
– Mina kunder brukar faktiskt tacka lika mycket för en trevlig pratstund som för själva klippningen. Jag tror att det beror på att jag är en ganska bra lyssnare som ger positiv energi, säger Roger Antonsson.
Att han alls hamnade i Göteborg för drygt 40 år sedan har med kärleken att göra. I dag bor han i ett hus söder om Kungsbacka som han byggt själv och som har en magiskt vacker trädgård där dahliorna just nu blommar för fullt – natur och växter är nämligen ett annat av Rogers stora intressen.
Men någon gång under dessa 53 år som du sprungit Lidingöloppet måste du ju ändå ha varit lite krasslig?
– Ja, under Lidingöloppet 2005 var jag förkyld och fick ta det lite lugnt i uppförsbackarna.
Att han som 66-åring ändå kom ändå i mål på strax under tre timmar kan kännas som en ganska knäckande upplysning för vilken betydligt yngre och glad amatör som helst.
Men skadad då, det måste du väl ha råkat ut för?
– Det är klart att det alltid dyker upp en och annan småskada, men mycket sitter i huvudet. Har man ont i ena benet får man jobba mer med det andra, säger Roger Antonsson, som sedan tre år tillbaka har artros i höger ben.
– Doktorn säger att det bara är bra att jag springer och håller igång. Men jag har gått över till att träna på löpband för att minska belastningen.
Vad som du fram emot mest i dag?
– Att få fullfölja loppet och känna glädjen i det. Och att möta folkets jubel när jag går i mål.
Roger Antonsson
Ålder: 78 år.
Aktuell: Springer i dag Lidingöloppet för 53:e gången.
Familj: Hustru, två vuxna barn samt två barnbarn.
Bor: Hus vid hallandkusten.
Yrke: Frisör med egen frisersalong på Marklandsgatan, vilken för övrigt firar 40 år i år.
Fritid: Tränar (springer på löpband och cyklar), odlar sin trädgård och gillar att vara i naturen, bygger och snickrar.
