När det gäller jobbet har Gunvor Engström inte legat på latsidan och hon har aldrig varit rädd för att ta huvudrollen.
Utrikesdepartementet, Svenskt Näringsliv, näringsdepartementet och Riksbanken är några av hennes gamla arbetsplatser. Under åren har hon också suttit i mer än trettio styrelser för företag, ideella organisationer och statliga bolag. På det har hon varit chef och vd och drivit eget. Senaste operativa uppdraget var som landshövding i Blekinge. Men sedan 2011 är hon mentor, coach och styrelseledamot. Och så är hon ordförande i familjeföreningen för sin morfar, arkitekten Gunnar Asplund.
– Jag är väldigt stolt över honom och brukar betrakta honom som min största tillgång, säger Gunvor och skrattar.
Skapade nya insikter
Gunvor Engström har visserligen inte ritat byggnader och möbler, däremot har även hon haft del i samhällsförändringarna. Som sekreterare i den så kallade Tjänsteexportutredningen i mitten av 1980-talet hade hon uppdraget att ta fram förslag för att expandera svensk tjänsteexport. På den tiden pratades det om jordbruk, tillverkningsindustri, offentlig sektor och varuproduktion. Det fanns ingen särskild benämning för dem som arbetade med försäkringar, utbildningar, i transportföretag eller på hotell. I dag har vi ordet tjänstesektor.
– Att bara peka på att de här företagen fanns och ge dem ett namn skapade nya insikter hos många.
Aktiv i ändring av regelverk
Efter utredningsuppdraget gick Gunvor vidare och bildade tankesmedjan och opinionsbildaren Tjänsteförbundet. Bland annat visade de att tjänsteföretagen var skattediskriminerade.
– Då kunde man göra nedskrivningar av varulager och för investeringar, men inte för att utbilda personal. Många regelverk behövde ändras och jag var aktiv i att förändra dem. Det var jätteroligt och givande, och en av de bästa perioderna i mitt liv.
Några år senare blev hon en del av ledningsgruppen i det då nybildade Svenskt Näringsliv. Där tog hon snart upp frågan om företagare och entreprenörskap.
– På den tiden sågs företagare som oviktiga skattesmitare. Jag fick kämpa för att man skulle förstå att det fanns människor bakom företagen – en person vars drivkraft är väldigt viktig. Där tycker jag att jag gjorde en stor insats, säger hon och tillägger att arbetet fortsatte under de fem år hon var vd för Företagarna.
Liberala värderingar
Gunvor håller med om att det politiska funnits med i mycket av det hon gjort. Däremot har hon aldrig varit partipolitiskt aktiv.
– Folk frågar ofta varför jag inte blivit politiker, men jag kan inte gå in i ett parti och förhålla mig totalt lojal med de åsikter som finns i det partiet. Jag vill vara fri och plocka lite av varje.
– Samtidigt har mina värderingar legat mot det liberala: frihandel, individen snarare än kollektivet. Men man måste också se till sin omvärld. Man kan inte bara vara en egoist. Det måste finnas ett samhälle som tar hand om viktiga funktioner.
Själv tror hon att hennes barndom och uppväxt har påverkat henne mycket. Tre år innan hon föddes tog hennes föräldrar en DC-3:a från Sverige till den indiska delstaten Madhya Pradesh för att missionera.Där föddes Gunvor i en bungalow som familjens barn nummer fyra. Några år senare kom hennes lillebror. När hon var åtta år flyttade familjen tillbaka till Sverige.
Starka och positiva minnen
Det inhemska språket hindi som hon lärde sig i skolan har hon glömt för länge sedan, men i övrigt är minnena från tiden i Indien både starka och positiva. Där väcktes intresset för det internationella och globala. Sin starka känsla för det individuella tror hon däremot kommer från att hon växt upp i en familj med fem barn.
– Mina föräldrar hade stort socialt patos och var väldigt fina mot oss barn, men det var alltid ”alla våra barn”. Man var en i högen. Det kan vara därför som det individuella fokuset varit så viktigt för mig – jag är mig själv och jag bryter min egen väg.
– När det gäller mitt självförtroende så har osynlighetsgrejen aldrig tilltalat mig. Man behöver inte alltid stå längst fram och skrika, men att utplåna sig själv har jag aldrig trott på.
Gunvor Engström
Ålder: Fyller 70 år den 29 december.
Bor: Lägenhet på Östermalm i Stockholm och lantställe på gammal släktmark i Roslagen.
Familj: Maken Jan, barnen Sofia och Rickard och fyra barnbarn, alla pojkar.
Gör: Styrelseledamot samt mentor och coach för företagare och styrelseledamöter.
Om att fylla 70: ”Dels har det uppstått en känsla av frihet, att jag kan säga vad jag vill och stå för det jag tycker. Dels har jag blivit väldigt medveten om livets förgänglighet, då jag upplevt dödsfall och sjukdom i familjen.”
Så firar jag födelsedagen: ”Eftersom jag är född precis efter jul har jag alltid känt att den blir bortglömd. Men min man har alltid kommit ihåg den. Nu har han planerat något, tror jag.”
Läser: Senaste boken var 'Världen vi skapar' av Tomas Björkman – en tjock sak som är mycket intressant. Annars blir det mest tidningar, internationella och svenska.”
Utmärkelse: Har fått Konungens medalj i 12:e storleken med högblått band för sina betydande samhällsinsatser.
Styrka: ”Nyfikenhet och bredd.”
Svaghet: ”Otålighet, får jag ofta höra. Jag försöker hela tiden jobba med det.”
Om covid-19: ”Jag har varit sjuk i covid-19 och hoppas att jag har antikroppar.”
