Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/3

Språkvänsprojektet med många vinnare

Han ville göra något för att hjälpa till, något konkret. Och genom kommunens språkvänsprojekt mötte Fredrik Jerlov familjen Tellawi från Syrien. "Man mår väldigt bra av att uppleva att man gör nytta. Men det är ett ömsesidigt utbyte. Jag får mycket tillbaka".

När han i våras klev in i lokalen på Tredje Långgatan visste han inte riktigt vad han hade att vänta sig. Fredrik Jerlov, som hade anmält sig som språkvän genom kommunens integreringsprojekt för nyanlända, visste bara att han var där för att träffa en Abdullah. 
– Jag anmälde mig, men sedan gick det ganska lång tid, berättar Fredrik. Jag hann nästan glömma bort det innan jag fick ett mejl; ”Du ska till Tredje Långgatan för att träffa Abdullah”. 
Fredrik ler lite när han fortsätter: 
– Fast det var inte bara Abdullah som satt där när jag kom dit. Utan hela hans familj.

Fredrik beskriver hur han redan vid det första mötet upplevde att han och syriske Abdullah Tellawi var väldigt lika varandra, dessutom i ungefär samma ålder. 
– Jag kände ganska omedelbart att Abdullah var precis som jag – förutom att han och hans familj hade hamnat i ett helt nytt sammanhang. Abdullah hade jobbat med ekonomi och haft en fin bil en gång. Barnen hade gått i en fin skola. Det var ordning och reda. Men så började bomberna smälla. När Abdullah och familjen berättade sin historia blev jag väldigt gripen. 

Fredrik och Abdullah i samspråk. Bild: Anna Edlund

Det har gått några månader nu, sedan den där första träffen. Och även Fredriks hustru och hans två barn har engagerat sig i trebarnsfamiljen från Damaskus. 
– Man mår väldigt bra av att uppleva att man gör nytta, konstaterar Fredrik. Och man kommer till nya insikter när man lär känna varandra. Jag tror även att mina barn mår bra av det här, av att leva i en familj där det är självklart att hjälpa till. Men det är inte på den nivån att vi ger och familjen Tellawi tar. Det är ett ömsesidigt utbyte. Vår känsla är att vi får lika mycket av dem som de får av oss.

Fredrik lutar sig fram över bordet och förklarar sedan att hans engagemang till viss del beror på hans farfar. 
– Farfar var aktiv politiskt under andra världskriget och uttalad antinazist. Jag träffade honom aldrig, men pappa har berättat om hur farfar på olika sätt visade civilkurage. Jag har haft det med mig. Det har alltid varit tydligt för mig vilken sida jag stått på. Då kanske det inte är så svårt att bestämma sig för att hjälpa till. 
Samtidigt poängterar Fredrik att vem som helst, som vill, kan göra en insats för att hjälpa nyanlända att finna sig till rätta i Sverige – exempelvis som språkvän. 
– Jag är en högst vanlig person. Man ska inte tro att man måste vara någon slags proffsidealist. Man behöver inte vara det för att göra en god gärning. Det kan vem som helst göra. 

Fredrik tystnar ett ögonblick innan han fortsätter: 
– Språket är oerhört viktigt, det är avgörande för att komma in i samhället. Men det är svårt att jämka samman olika kulturer. Det är en tuff utmaning för hela samhället som vi står inför, det är jag den första att skriva under på. Men vi måste lösa problemen tillsammans. Det finns inget annat sätt. Xenofobi bygger på rädsla för främlingar. Bästa botemedlet är att träffa och lära känna människor.
Med familjen Tellawi har Fredrik och hans familj varit på Liseberg, de har spelat boule och fikat tillsammans. 
– Just när jag såg barnen, säger Fredrik dröjande. Då blev det väldigt tydligt att det här hade kunnat vara vi – jag och min familj. Och om jag hade hamnat där så hade jag önskat att någon bestämt sig för att hjälpa mig. Jag kan inte hjälpa alla, men jag ska hjälpa den här familjen. 

Fredrik funderar lite och säger därefter att man kan engagera sig i integration på många olika sätt men att språkvänsprojektet kändes, för honom, som en konkret möjlighet att göra något bra.
– Jag ville inte vara en sådan person som bara snackar utan att göra något. Jag kände att jag ville vara en person som kan säga ”Jag gjorde något för att hjälpa till”. 
Efter en kort paus lägger Fredrik till:
– Jag vill uppmana alla att ge det en chans. Det är något som alla vinner på – och det känns inte alls som att man gör en uppoffring. Jag pratar gärna om det här på varje middag jag går på. Det är inte så himla svårt. Och man får som sagt väldigt mycket tillbaka. 

Fredrik Jerlov
Ålder:
54 år. 
Bor: Brottkärr. 
Familj: Fru och två barn. 
Gör: Jobbar med kommunikation.
Intressen: Läsa, skriva, prata. Bloggar på trekortaochenlang.se

Mest läst