Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/3

Sköterskan Leif – med full koll på all ny teknik

Leif Blomberg var pilot och flög stridsflygplan innan han sadlade om till operationssköterska, där han var ensam kille under utbildningen. Snart går han i pension efter 33 år på Kungälvs sjukhus, där jobbet gett honom ödmjukhet till livet.

Pigga, blå ögon i solbränt ansikte möter i datorrummet, våningen under operationssalarna på Kungälvs sjukhus. Här tillbringar Leif Blomberg största delen av sin 67-procentiga tjänst. 
– Egentligen skulle jag ha gått i pension, men blir kvar till oktober för att sköta sjukhusets operationsplaneringssystem, säger han med en blick på datorerna och minns hur det var när han kom till sjukhuset 1984. 
– Det är som natt och dag, nu är det så mycket teknik att vi knappt får plats på salarna längre, säger han med ett skratt. 

Uppvuxen på Hisingen blev pojkdrömmen till verklighet när han bestämde sig för att bli pilot, tjusad av flygets fart, vingkraft och spänning. Han började inom försvaret, och vidareutbildade sig senare inom civilflyget. 
– Men på 70-talet var det svårt att få jobb som pilot, såvida man inte vill arbeta utomlands. Men jag hade familj och småbarn och ville inte vara borta på långflygningar. Så därefter blev det bara nöjesflygningar för mig. 
I stället sökte han sig till vården, utbildade sig till mentalskötare med nattjänst på akutintaget på Lillhagens sjukhus.
– Jag trivdes gott där, men när psykvården nedmonteras på 80-talet stängdes Lillhagen, berättar Leif som i samma veva såg en annons för en tvåårig utbildning till operationssköterska. 
– Jag hade ju redan varit inne på det spåret och var intresserad av sjukvård.

Bild: Anna Berglund

Som enda kille på utbildningen tog han examen och fick 1984 jobb som operationssköterska på Kungälvs sjukhus. 
Men teknikintresset från flygartiden satt kvar. 
Så när det i slutet av 80-talet startades ett projekt för att hitta ett datoriserat operationsplaneringssystem, blev Leif snabbt involverad. 
–  Jag följde med till USA där de kommit mycket längre än här. För att göra verksamheten mer kostnadseffektiv sökte vi efter ett system för statistik och planering, medan det dåvarande Bohuslandstinget ville veta vad varje patient kostade.

De fann ett system som var överförbart till svenska förhållanden och åter på sjukhuset myntade Leif begreppet operationskort, på salarna kallat OP-kort. Leif blir entusiastisk och berättar om hur datorformulären som han utvecklade fungerar. Där varje operation i planering, genomförande, förbrukningsmaterial och utfall kan följas in i minsta detalj.
– Det var en innovation när de började användas. Det arbetet bidrog nog till att jag stannade kvar här så länge, säger han och ler. 
– Jag har varit systemansvarig i 27 år, och har under de senaste åren jobbat hälften på sal och hälften med tekniken och datorerna. Jag har gillat den där växelverkan mellan teknik och att arbeta praktiskt som operationssköterska, det ger förståelse för båda delarna. 
– Fast nu känns det skönt att se slutet, särskilt som det nu kommer att installeras ett nytt system, och det får någon annan ta hand om.

Han var länge ensam man bland sköterskorna, men med tiden har det blivit fler män, åtminstone inom narkosdelen. Könsfördelningen har han aldrig funderat över, däremot att allt färre utbildar sig till operationssköterska.  
– Bristen är snart akut, det är en nationell kris, säger han allvarsamt. 
– Jag tror det beror på arbetstiderna, den relativt dåliga lönen och alla jourpassen, som gör att inte fler lockas till yrket. Och sedan är det rätt slitsamt.

Men han gillar sin arbetsplats och variationen, det görs drygt 6 000 olika former av operationer på Kungälvs sjukhus varje år och samtidigt är det akutsjukhus. 
– Så under jourpassen vet man aldrig vad som kan komma in, ibland är det trafikolyckor och svåra skador, det kan vara tungt. 
Som operationssköterska har man kontakt med patienten före operation och får på så vis en personlig kontakt. Parallellt med alla som får hjälp, är detta också ett yrke där död, sorg och lidande ingår, om än inte dagligen. 
– Vissa vill prata om det jobbiga, andra vill inte. Men jag tror man måste lära sig stänga av när dagen är slut, menar Leif. 
Samtidigt anser han att det bidrar till en ödmjukare hållning till livet i stort. 
– Man får ett annat perspektiv till livet, vet hur skört allt är och blir nog mer närvarande i det.

Vi går upp några trappor för att fotografera på operationsavdelningen. Det är en sluten värld i sig. Folk i olika munderingar, operationskläder och olika färger på mössorna, kodade. Det är teknik och mätinstrument överallt. Det är fönster försedda med havsmotiv för att få in artificiellt ljus och liten känsla av verklighet. Här räddas liv och repareas kroppar. Varje dag, varje timme rullas patienter ut och in ur salarna. 
Här är Leif hemma, kan varenda vrå och att han älskar sin arbetsplats går inte att ta miste på. Efter 33 år kan han konstatera att det varit just bra. Med genuin kamratanda, där man stöttar och lär sig det koncentrerade lagarbete som en operation kräver. 
Med bara några månader kvar av sin anställning ser han nu fram emot en ny livsfas, nya rutiner.
– Vi har en liten gård i Dalsland, så det blir mer tid där. Sen funderar jag på att skaffa ett ultralätt flygplan, säger Leif som även sportdyker, seglar, jagar, fiskar, gillar att vandra och utforska världen, naturen och livet. 
En nyfiken pensionär som nu får mer tid till nya upptäckter. 
– Nu ser jag möjlighet att själv planera vad min dag ska innehålla. 

Fakta: Leif Blomberg
Ålder:
66 år.
Bor: Marstrand.
Familj: Fru, två döttrar och fyra barnbarn.
Yrke: Operationssjuksköterska / Systemadministratör.
Intressen: Familjen, jakt, fiske, segling, sportdykning och resor.
Bästa med att vara operationssjuksköterska: Blandningen av teknik och omvårdnad i ett arbetslag.
Om att vara man i ditt yrke: Privilegierad.
Andel män bland sköterskor: 5 procent.

Mest läst