Att vara sagoläsare i förskolan är inte helt kravlöst. Anne-Christine Petersson behöver förbereda sig, låna böcker på biblioteket och tänka ut hur hon ska lägga upp förmiddagen.
Dessutom har hon en ganska kräsen publik.
– Ibland har Anki med sig rätt tråkiga böcker, konstaterar Irma Hagberg.
Hon kryper upp tillsammans med de andra fyra- och femåringarna i hörnsoffan på förskolan Småtrollen i Askim. Måndagsförmiddagen är en högtidsstund. Då kommer pensionären Anne-Christine Petersson från föreningen Allas barnbarn och ägnar sig helt åt dem.
I en tygkasse på bordet ligger en hög av barnböcker som hon har lånat på Askims bibliotek. De är noga utvalda efter målgruppen.
– Vi som läser på förskolorna får låna böckerna lite längre än andra låntagare. Plus att vi får hjälp att välja litteratur av barnboksbibliotekarien, berättar Anne-Christine Petersson.
I dag slår hon upp boken Herr Kattzon som handlar om kärlek och en katt med kattityd. Barnen kryper närmare för att kunna följa historien från bilderboken som ligger uppslagen i Anne-Christines knä. Deras fötter når inte ner till golvet och inneskorna med olika Disneyfigurer dinglar över soffkanten.
– Det här är berättelsen om en liten flicka, Emelie, och hennes katt Kattzon, börjar Anne-Christine.
I Göteborg har Allas Barnbarn funnits sedan 2001 och tidigare fungerat som ett löst nätverk under paraplyorganisationen Riksföreningen Allas Barnbarn. Sedan tre år tillbaka är man en egen förening.
– Nu är vi 35 sagoläsare med möjlighet att gå ut på olika förskolor i Göteborg, berättar Anita Grönkvist Beyer, som är ordförande i föreningen.
Vem som helst är välkommen att anmäla sitt intresse, så länge man har möjlighet att komma ifrån på dagtid. Det enda som krävs är ett utdrag ur polisens belastningsregister och att man ska tycka om att umgås med barn.
– Det är viktigt att barnen får en lugn stund och en chans att ställa alla sina frågor. Det är ett privilegium för oss att kunna ge dem den tiden, säger Anita Grönkvist Beyer.
I soffhörnan på Småtrollen varierar koncentrationen. Utanför fönstret leker de övriga förskolebarnen och femåriga Nellie Pilhtonhåller koll på vad de gör. Samtidigt försöker hon hänga med i handlingen i bok nummer två om schimpansen Fabian. Apan har rymt från djurparken för att ta sig hem till djungeln och nu gömmer han sig i varje bild. Barnen engagerar sig för att hitta honom och klättrar i Anne-Christine Peterssons knä.
– Jag har fuskat och läst hemma så jag vet var han finns, säger hon.
Innan Anne-Christine blev pensionär arbetade hon själv i förskolan med barn med särskilda behov. Nu läser hon med inlevelse, minst lika engagerad som sin publik.
– En del barn har ingen kontakt med sina mor- och farföräldrar. Då är jag den enda de träffar ur den äldre generationen. Ibland får jag frågan varför jag är så rynkig, säger hon med ett skratt.
FAKTA: Sagoläsare
Vill du bli sagoläsare?
Du behövs och är efterlängtad.
Nästa studiecirkel drar i gång i höst.
Deltagarna träffas vid fyra tillfällen, två timmar och femton minuter per gång.
Samtalen utgår från ett kursmaterial ”Läs och berätta” av Susanna Ekström, och handlar bland annat om barns språkutveckling och hur förskolan fungerar.
Kursen är kostnadsfri och arrangeras av Studieförbundet Vuxenskolan.
Allas Barnbarn samarbetar med de olika biblioteken i kommunen, där sagoläsaren kan få hjälp att välja böcker.
Alla Barnbarn finns på ett 70-tal orter i landet.
