I dag är han 25 år och gör reklam i New York.
På sjuttonde våningen i en skyskrapa på södra Manhattan spenderar Sebastian sina dagar – och kvällar.
– I går gick vi hem vid midnatt. Men jag vare sig klagar eller skryter. Jag orkar jobba mycket just nu för att det är roligt. Man vill så mycket, det är ett val jag gör.
Sebastian har alltid drivits av lust. I stället för att göra sina läxor höll han sig sysselsatt med andra grejer. Han gillar musik, och skaffade sig en egen hemmastudio i barndomshemmet i Kungsbacka. Där skapade han rapmusik. Han såg till att få ett extraknäck som vimmelfotograf på aveny.se och via kontakter från det jobbet blev han klubbchef på ett uteställe i hemstaden. På gymnasiet gick det däremot sämre.
– Första året hade jag IG i alla ämnen. Det gick sedan bättre i medieämnena. Men det är synd att skolsystemet är uppbyggt så att man bedömer alla utifrån samma mall.
Han tror att många elever med begåvning och potential missgynnas av en skola som inte passar dem. Elever som aldrig får höra något positivt från lärarna riskerar att gå ut i arbetslivet med ett dåligt självförtroende.
I Sebastians fall så fanns det dock lärare som såg en drivkraft hos honom, en målmedvetenhet som drev honom framåt. Tillsammans med en kompis startade han en webbyrå som sysslade med design och marknadsföring. Företaget fick honom att inse att han ville jobba med reklam och han bestämde sig för att följa den drömmen. De låga betygen gav honom inte behörighet till klassiska universitetsstudier. I stället sökte han till Berghs i Stockholm, och med hjälp av arbetsprover, intervju och portfolio kom han in.
– Det är ironiskt att jag är lämpad att arbeta på en reklambyrå här borta, men om jag skulle söka till Lunds Universitet så skulle de anse att jag inte är behörig att ens studera inför det området jag numera arbetar i.
Han tror att han har både för- och nackdelar av att vägen till drömjobbet inte gick via toppbetyg.
– När jag väl tog studenten så var jag fast besluten om att arbeta hårdare än de som skulle plugga vidare. Jag var tvungen, för jag trodde aldrig att jag skulle sätta mig i skolbänken igen. Men jag tror att det är en fördel att komma in på utbildningen med en sådan motivation som jag hade. Jag var 24 år och var helt inriktad på vad jag ville göra, säger Sebastian.
Han tycker sig se en trend i att fler och fler går direkt från gymnasiet till högskolan, och tror att det inte passar alla. Han tror det är dumt att inte ge sig själv tiden att känna efter vad man verkligen vill göra. Hans egen väg var krokig, men han menar att hans yrkesval kom naturligt till honom. Studierna på Berghs visade sig skilja mycket från gymnasieskolan. Lärarna på kommunikationsskolan är yrkesaktiva, och uppgifterna påminner mycket om yrket.
– På skolan träffade jag så mycket duktiga människor. Man lär sig lika mycket av varandra som av lärarna. Det är en otrolig skola.
Efter bara ett år vann han och skolkamraten Maria Lashari från Borås pris på Cannes-festivalen, i studentkategorin. De blev därigenom headhuntade av New York-baserade innovationsbyrån AKQA. På femte avenyn, i höjd med Union Square på södra Manhattan ligger arbetsplatsen. Nästa år kommer att spenderas på ett kontor någon annanstans i världen. Sebastian vet ännu inte var, men nämner Shanghai och Paris som tänkbara alternativ. Men just nu njuter han av tillvaron i New York. Förutom att det är en händelserik stad så har han träffat många spännande människor. Men arbetet slukar den mesta tiden.
– Det är högt tempo på jobbet, men jag är lyckligt lottad som trivs så bra. Jag har haft jobb som diskare och telefonförsäljare och under den tiden räknade jag ner timmarna tills jag skulle sluta, säger han.
När Sebastian ser tillbaka på vägen mot drömjobbet så ångrar han ändå att han inte tog tillvara på skoltiden bättre, men han är glad att han aldrig slutade tro på sig själv, trots motgångarna.
– Jag vill inte uppmuntra någon att strunta i skolan. Men det kan vara viktigt att höra att betygen i skolan inte behöver vara en måttstock på hur stor potential man har i arbetslivet, så länge man är beredd att jobba hårt, säger han.
Sebastian Brännéns plan för framtiden är att fortsätta jobba med kommunikation och ny teknik. Han har en bild av att återvända till Sverige, för närheten till familjens skull. Men han är medveten om att han kan ändra sig.
Fakta: Sebastian Brännén
Ålder: 25 år.
Bor: I New York sedan januari, född och uppvuxen i Kungsbacka.
Familj: Singel, familj i Kungsbacka och Göteborg.
Yrke: Art director.
Intressen: Musik.
