Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Det är inte säkert att vi är fullt medvetna om när det är en riktig människa som har tagit initiativ till ett meddelande, eller när det i själva verket är Facebook. Foto: Mikael Hjerpe
Det är inte säkert att vi är fullt medvetna om när det är en riktig människa som har tagit initiativ till ett meddelande, eller när det i själva verket är Facebook. Foto: Mikael Hjerpe

Så lurar Google och Facebook din hjärna

Det är ingen slump att det är lätt att ägna mer tid än man tänkt vid mobilskärmen. Stora företag som Google och Facebook arbetar aktivt med att designa tjänsterna så att mer tid spenderas i dem. Avhoppare från teknikjättarna avslöjar nu hur det går till.

Vår tid har blivit en allt viktigare hårdvaluta med fler aktörer som konkurrerar om den. Många företag tjänar mer pengar ju mer tid folk ägnar åt deras produkter. Den sortens marknad har blivit känd som ”uppmärksamhetsekonomin” och där finns stora spelare som Google, Facebook och Apple.

På senare tid har kritik riktats mot vilka metoder som används för att få så mycket av människors uppmärksamhet som möjligt. Tidigare anställda på flera av teknikjättarna har vittnat om hur användarna manipuleras att ägna mer tid åt tjänsterna än de själva egentligen hade velat. Bland de kritiska avhopparna finns bland annat mannen bakom ”like-knappen” på Facebook, en av nyckelpersonerna bakom Twitters viktigaste funktioner och Tristan Harris, som arbetade på Googles särskilda etik-avdelning.

Samma knep som kasinon använder

Tristan Harris har väckt uppmärksamhet genom att i intervjuer med tidningar som The Atlantic och The Guardian vara öppet kritisk mot sin tidigare arbetsgivares metoder. Han vittnar om hur de stora teknikföretagen medvetet jobbar med att utnyttja svaga punkter i den mänskliga psykologin. En del knep är snarlika de som används på kasinon och av spelbolag.

– Om en form av belöning är förutsägbar, då blir vi lite intresserade. Men kommer den slumpmässigt, då blir vi riktigt fast, säger Elisabeth Punzi, specialist i neuropsykologi och forskare på psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.

När man upprepade gånger kollar Facebook för att se om det har dykt upp nya notiser, eller uppdaterar mejlkorgen, då reagerar hjärnan på samma vis som när man spelar enarmad bandit. Den gemensamma nämnaren är så kallade ”återkommande varierade belöningar”.

– Min son har berättat att mobilspelet Pokemon Go var jättepopulärt när det kom, men sen dog spelet lite. Man visste vad som skulle hända. De lyckades inte riktigt hitta det där oförutsägbara som gör att man vill fortsätta, säger Elisabeth Punzi.

Elisabeth Punzi är specialist i neuropsykologi och forskare på psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Skuldkänslor om vi inte gillar

Den före detta Google-medarbetaren Tristan Harris berättar om hur bland annat Facebook använder sig av människors instinktiva behov av socialt godkännande från omgivningen. Sociala nätverk som Facebook och Instagram försöker aktivt få användarna att inkludera sina vänner i inlägg och foton genom att till exempel föreslå vilka som ska taggas i ett foto.

– Det vi uppfattar som socialt behöver inte vara det. Vi får någon slags känsla av ansvar och skuldkänslor om vi inte säger ja, svarar eller gillar, säger Elisabeth Punzi.

Det är i grunden goda mänskliga egenskaper som gör att vi plikttroget interagerar med många notiser och förfrågningar från sociala medier. Men det är inte säkert att vi är fullt medvetna om när det är en riktig människa som har tagit initiativ till ett meddelande, eller när det i själva verket är Facebook.

– Vi är ju väldigt naiva inför detta. Det är gratis och man kan connecta med varandra. Men så finns det samtidigt aktörer som tjänar enormt med pengar på det.

Oändliga flöden – som jättestora vinglas 

På Cornell University i New York genomfördes en studie där försökspersoner fick äta soppa ur skålar utan botten, som automatiskt fylldes på underifrån medan de åt. Resultatet visade att personerna i studien kraftigt underskattade hur mycket soppa de hade fått i sig. På liknande sätt är det svårt att uppskatta hur mycket av de oändliga flödena på sociala medier man har konsumerat. 

– Det är lite som för 20 år sedan när det blev populärt med jättestora vinglas. Jag minns att folk plötsligt blev jättefulla under en period, säger Elisbeth Punzi. 

Rädslan att missa någonting

En annan stark kraft är vad som populärt kallas ”FOMO” – ”fear of missing out”. Rädslan att gå miste om något viktigt gör att många fortsätter följa konton på Instagram som de ändå mest scrollar förbi. Eller gör att folk fortsätter prenumerera på nyhetsbrev som de inte läser.

–  Det pratas väldigt mycket om att vi måste vara medvetna konsumenter när det gäller miljö och rättvisemärkning. Men mindre om att vi ska vara medvetna konsumenter när det gäller de som tjänar pengar på vår tid och uppmärksamhet.

Rädslan att missa något utnyttjas lätt genom oändliga flöden på sociala medier och nya videoklipp som automatiskt spelas upp när man har tittat klart på någonting på Youtube eller Netflix.

– Vi människor har begär inom oss som inte är rationella. Vi kommer aldrig komma till en punkt där vi är nöjda. Det måste vi erkänna och ha lite koll på oss själva.

Mest läst