Guide till Italiens pärla

ANNONS
|

Söndag strax efter siestan i månaden maj. Två nunnor reser ett altare vid serveringen mitt emot klostret nere vid stranden. Tyrrenska havet bildar en mäktig bakgrund till kandelabrarna och de prunkande blomsterarrangemangen.

Under tiden för den ena av nunnorna intensiva diskussioner med personalen på serveringen och baren mitt emot. Jo då, allt kommer att ordna sig. Servitörerna är som vax i hennes händer. Sladdar dras fram. Mikrofoner testas. Lampor i kitschigt rött, gult, grönt och blått börjar blinka. Röda mattan rullas ut. Gud kan vara lugn.

Den energiska lilla nunnan har vid det här laget samlat oss nyfikna turister i det vi plötsligt inser vara en fälla. När den flera hundra meter religiösa processionen väller ut från Via Vittorio Emanuele sugs vi med av trycket. Förblindade av rökelsen och tagna av intensiteten i bönerna. Vi är ett med Cefaluborna att fira den kommande skördesäsongen. Välsigna apelsinlundarna och fiskarna i havet!

ANNONS

Präster, nunnor, lekmän, musikkårer ja hela stan deltar. Och så vi turister som för en kort stund tror oss vara som dom och i sakta mak låter oss slussas fram genom de trånga gränderna. Omslutna av varandra och mörkret. Facklorna och mumlet av böner leder oss upp till Piazza Duomo och katedralen. Men lika abrupt som vår suggestiva vandring började lika abrupt slutar den. Vid piazzan skingras vi och skakar snabbt av oss blombladen som kastats ut från fönster och balkonger. Katedralen, en av Siciliens största, sväljer hur många människor som helst. Gränderna är många. Barerna och restaurangerna otaliga.

Det där Mona Lisa-leendet råder förresten delade meningar om. Vissa konsthistoriker hävdar att renässansmålaren Antonello da Messina i sitt berömda Porträtt av en okänd man fångat sicilianarens natur. Porträttet hänger på Mandraliscamuseet, ett stenkast från Piazza Duomo. Gå gärna in och begrunda den irrande blicken som avslöjar lömskhet, beräkning, intelligens. Kanske det som kallas överlevnadsinstinkt och vad sicilianarna behövt för att stå emot alla de främmande makter som under historiens gång sökt kuva dem. För mig som turist blev det gåtfulla leendet synonymt med människorna jag mötte där. Vänliga men samtidigt inåtvända. Driftiga men inte påträngande. Märk väl att i Cefalu finns inga inkastare och det behövs inte heller. Alltid är det något på gång som man måste hänga med på. Om det så är som iakttagare eller att bara vara.

ANNONS

Den två kilometer långgrunda sandstranden och det fina vattnet räcker långt. Jag träffade svenskar som var i Cefalu för femte, sjunde, elfte, ja sextonde gången. Ofta hade det börjat med att de gjort en dagsutflykt från Palermo och då blivit störtförälskade i den lilla staden med dess 14 000 invånare. Cefalu ligger sju och en halv mil öster om Palermo. Cirka sju euro och femtio minuter med tåget.

Tumultet kring altaret nere vid strandpromenaden och processionen vi drogs med i var inte vår första kontakt med det religiösa Sicilien. Några timmar tidigare hade vi sprungit efter konfirmandtåget anfört av stadens promenadorkester. Även då slutade det med att vi hamnade på Piazza Duomo, detta stadens underbara vardagsrum.

Piazza Duomo är livet som scen. Människans åldrar, fåfänga, behov av gemenskap. Katedralen från 1100-talet med sina två bastanta torn och den strålande Kristusmosaiken i guld inne i absiden utgör tillsammans med den 270 meter höga klippan la Rocca en stabil bakgrund. En teaterkuliss som man tryggt kan luta sig mot medan begravningstågen, dopföljena, brudparen och deras gäster defilerar förbi.

Brudparen är värda ett eget litet avsnitt. De blir tillsammans med staben fotografer de omger sig med nästan som gamla bekanta efter några dagar. Först poserandet nere på stranden, ute på piren och den skrovligaste och farligaste klippavsatsen. Pussandes och kramandes i t-shirt, jeans och obligatoriska fräcka solglasögon. Sedan själva bröllopet, promenaden längs huvudgatan Corso Ruggerio. Och så ännu en omgång pussar vid något av piazzans många cafébord. Helst skall bröllopsgästerna ha med allt på en video när de går hem från festen.

ANNONS

Men bäst av allt på Piazza Duomo är nog ändå glassen. Att sitta utanför konditoriet i hörnan av piazzan och corson är en höjdare oavsett tid på dygnet. Heta morgnar svalkar man sig, som siclianarna, med en manuzza, en brioche fylld med glass. Lite längre fram på dagen finns en uppsjö smaker att pröva. Sedan ett par år hålls varje höst en glassfestival i Cefalu. Och då handlar det inte om simpel industriglass utan om hemgjord - slow food. Hela Italiens glassexpertis samlas för prata och avsmaka glass. Nu senast kom 30 000 glassfantaster för att testa glass smaksatt med räkor, svamp, parmesan. Glass som lunch och mellanmål.

När skymningen faller är det dags för passeggiatan, den stilla promenaden då Cefaluborna går arm i arm corson fram. Att då sitta under palmerna på första parkett med en cassata och ett glas vin är också ett äventyr. Eller varför inte med lilla vulkanen, Il Vulcanello. Ett Etna i miniatyr i vit marsipan. På krönet, ett körsbär, Etnas eld. Kring den chokladdoppade foten grön pistasch, jorden och skogen.

Det sägs att Etna hela tiden pustar i ryggen. En dagstur upp till det karga månlandskapet låter besökaren ana vad det är att bo och arbeta med insikten att allt är ett lån och nödvändigheten att leva efter devisen gör din fiende till din vän. Resan går genom grönskade oliv- och citruslundar. Här har Siciliens stolthet och drottningen av apelsiner, Taroccon med det gula och röda köttet, sitt hem. Och här sprider mandelträden sin doft och där, lite längre bort skymtar Coreleoneland.

ANNONS

Jorden kring Etnas fot är oerhört bördig på grund av mineralerna från lava och vulkanutbrott. Tacksamt att odla men, när som helst kan Etna få ett utbrott. Våghalsarna, som byggt hus där lavan senast rann, får finna sig i att försäkringsbolagen kräver skyhöga premier eller vägrar. Ta med tröja och vindtät jacka för det är kallt uppe på toppen. Sista etappen sker med linbana och jeep.

Turen till Etna blev verkligen en erinran om naturens makt. Hemresan, via svindlande vackra men turistiska och dyra Taormina, utvecklades till en riktig rysare. Halvvägs mellan Messina och Cefalu råkade vi ut för en skogsbrand. I den heta sciroccon med hastighet på 35 sekundmeter dansade eldkloten kring oss. Täta rader bilar genom två långa tunnlar skapade panik i den enorma rökutvecklingen och 40 gradiga hettan. Folk lämnade sina bilar vind för våg och vi vår minibuss. Reseledaren tappade kontrollen. Bilen framför vår buss brann upp fick vi sedan veta. En lärdom för researrangören blev att utarbeta en krisplan. Märkligt nog hade ingen tänkt på det trots att bränder är så oerhört vanliga.

Som genom ett under lyckade vi få lift tillbaka till Messina. Först nästa dag, järnvägen och autostradan blockerads av elden, kunde vi återvända. Färden gick genom ett sönderbränt landskap.

ANNONS

Hemresan från Etna skapade en trygghetsnarkomani. Särskilt när vi läste i tidningen att sträckan Cefalu - Palermo också stått i brand. Nu var det bara Cefalu som gällde: Lilla lägenheten, nyrenoverad och inredd med splitternya IKEA möbler, på Via Porto Salvo i stans historiska centrum. Några extra pratstunder med dalkullan Susanne i snabbköpet borta på Via Roma. Susanne kom till Cefalu för 25 år sedan, blev förälskad i en traktens son och nu sitter hon i kassan i hans butik och är en stor tillgång för alla nordbor som går vilse i matdjungeln.

Det sicilianska köket är värt en resa sig. Att läsa matsedeln är som att vända bladen i en historiebok. Greker, fenicier, araber, romare, normander, spanjorer, fransmän, engelsmän har alla bidragit till en kokkonst som mycket bygger på blandningen av sött och surt. På Le Chait Noir, serveras underbar svärdfisk och apelsinsallad med svarta oliver. På La Brace kalvrullader fyllda med bröd, russin, apelsinsaft, peccorino och sardeller. Apelsinen, symbolen för drömmen om paradiset, finns med överallt och vidgar begreppet smak. Kokt hummer i apelsin. Risotto med räkor och blodapelsin.

Caffe Duomo vid piazzan serverar pinfärsk fisk (peka ut i glasmonter). Boka gärna bord en söndagslunch för lyckan att trängas med den stora familjen med gudfadern i mitten.

ANNONS

Häftigast, när det gäller läget, är förstås Il Saraceno vid havet som byggt ut så man har känslan av att sitta ute på en klippa. Romantiskt värre. Och mest pittoreskt är L Ántico Corte för att man tittar rakt in en siciliansk familjs vardagsrum. Ett enkelt draperi av glaspärlor skiljer familjen från oss gäster där vi sitter i något som mest liknar en återvändsgränd. Mamma har somnat i soffan med stickningen på magen. Papa kollar på sporten i tv. Plastblommor i vas och virkad duk.

På väg hem från stranden, berömd för att filmen Cinema Paradiso spelades in där, är inköp av tenerumi försommarens måste. Tenerumi är den tunna meterlånga blekt gröna squashen som finns i varje grönsaksstånd den här tiden på året. På de mörkare gröna bladen kokas en buljong. Sedan tillsättes solmogen tomat, pasta och den hackade squashen. Kokas och serveras med bröd och riven peccorino. Tenerumi är sicilianska och saknar motsvarighet på italienska. Det kan närmast översättas med tenerezza som betyder smekning.

Som en smekning är också Cefalu.

Så tar du dig dit:

Airtours och Fritidsresor har charter. Solresor går till Palermo. Tag flygstol dit och fortsätt med tåg eller hyrbil till Cefalu. Observera att historiska Cefalu är i princip bilfritt. Parkera utanför.

Boende:

Hotell - de flesta en bit från centrum. Ofta egen strand med busservice till och från stranden.

Lägenhet - finns många och ligger i gamla Cefalu. Högsäsong (juni, juli, augusti) avsevärt dyrare. Pröva även b&b.

Kloster - Congregazione Suore Collegine Della Sacra Famiglia i centrum vid stranden är också gästhem. Enkla rum men alla med utsikt mot havet.

Strand:

Två kilometer gyllengul sand. Långgrunt. Värmen håller i länge och palermobor tar bilen och badar in i november.

Bästa tid:

Försommar och höst. Maj och september lagom med sol och bad utan trängsel.

Prisexempel:

Tre rätters middag med vin cirka 30 euro. Tillkommer: Kuvertavgift cirka 2 euro och 10 % dricks.

Sevärdheter i Cefalu:

La Rocca, 270 meter högt, uthuggna trappor och promenadstigar. På toppen resterna av ett Dianatempel. Vidunderlig utsikt.

Katedralen som påbörjades 1131 av Roger II. Nästan intakt. Kristen och islamisk konst.

Tvätteriet , ingång från Via Vittoiro Emanuele, som användes för bara några decennier sedan av kvinnorna. Besjunget av Boccacio, floden. Vattnet porlar friskt i denna svalkande grotta. Titta samtidigt in i grannporten och ut genom Pesca Portara.

Mandraliscamuseet med Porträtt av en okänd man och 2000 olika snäckdjur. Bl a.

Utflykter:

Palermo (missa inte Monreales katedral).

Etna och Taormina.

De eoliska öarna.

Nationalparken Madonien (ingår i UNESCO´s världsarv). Och Madoniebergen och dess charmiga, en gång fattiga, byar varifrån många utvandrade till USA.

ANNONS