Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Pontus Bäckström, präst och lördagskrönikör. 
Pontus Bäckström, präst och lördagskrönikör. 

Pontus Bäckström: "Kyrkan är ingen fredad zon"

"Kyrkan är ingen fredad zon och ingen kyrkofrid råder, om nu någon trodde det", skriver Pontus Bäckström i sin lördagskrönika.

I Sjömanskyrkan i Stockholm finns ett samlingsrum. Sjömanskyrkans uppdrag är, bland annat, ”att vara sjömän till hjälp i andligt och lekamligt avseende”. Ordet ”lekamligt” (= fysiskt, kroppsligt) ger en tydlig vink om att de där statuterna inte skrevs i går, om en säger så. Arbetsvillkoren och förutsättningarna för sjöfarten har förändrats och de som arbetar på båtarna heter inte längre Fritiof Andersson. Många av dagens ”sjömän” är inte kristna, utan har andra religiösa tillhörigheter. 

Vad betyder det då ”att vara sjömän till hjälp i andligt och lekamligt avseende”? Den frågan ställde sig styrelsen för Sjömanskyrkan i Stockholm. I samråd med biskopen, Eva Brunne, kom de fram till att det där samlingsrummet (alltså inte kyrkorummet) kunde göras mer öppet och tillgängligt för många, ungefär som ”stilla rum” på flygplatser eller sjukhus. Därmed skulle Sjömanskyrkan kunna tjäna sitt ursprungliga syfte och erbjuda en bönelokal och en mötesplats för ”sjömän” med olika tro. På havet finns inga utmärkta gränser.

Nu stannar det emellertid inte där. Händelsen förvanskas och blir en del av en politisk rörelse och ett narrativ som säger att Svenska kyrkans biskopar plockar ner kors i kyrkor. . Det är en medveten kampanj, som är massiv och svår att värja sig mot. Det är dessutom inte sant. Korsen finns kvar. Svenska kyrkan beskylls för att ge upp den kristna tron, i rädsla för och i undfallenhet mot muslimerna. Det är en retorik som känns igen från andra sammanhang och en kan väl ana att det finns vissa kopplingar i det underjordiska rörsystemet. Kyrkan är ingen fredad zon och ingen kyrkofrid råder, om nu någon trodde det. Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén slutade att twittra när påhoppen och kommentarerna blev för grova och rasistiska: ”vänstermarxist”, ”antisemit” och ”islamist-kramare”.

Allt det där handlar, i stor utsträckning, om hur vi ser på kyrkans uppdrag och hur vi gestaltar kristen tro och evangeliet om Guds kärlek. I en värld där religiösa extremister vill splittra samhällen och förinta människor med annan tro, vad är då vår gemensamma motrörelse? I en tid då människovärdet är reducerat till ingenting, vilkas röster får rum i kyrkan? Det är djupt teologiska frågor, som till slut handlar om gudsbild och människosyn. Om en kyrka som möter människor i utsatta situationer, oavsett hudfärg eller religiös tro. Om hbtq-personers längtan efter att gifta sig i kyrkan. Om kvinnor som blir präster och biskopar.

Nu är det val i Svenska kyrkan och alla medlemmar som fyllt 16 år har en röst.  De mer konservativa samlas kring signalord som ”frimodig” och ”Jesus-centrerad”. De mer liberala använder ord som ”öppen” och ”inkluderande”. De allmänpolitiska partierna har också sina kyrkliga motsvarigheter och är för det mesta engagerade kristna och kyrkligt aktiva människor. Sverigedemokraterna vill ”ta över Svenska kyrkan” och deras valfilm är som en blandning av ”Arn-korsfararen” och Astrid Lindgren. Svensk natur. Svensk kultur. Svenska djur. Det är ingen bra kombo att se senaste avsnittet av Game of Thrones, samtidigt som kyrkovalet inleds. När draken får liv kan skyddsmuren rasa fort. Så gör det du kan, du som kan: rösta i kyrkovalet 17 september!

Mest läst