Du tycker ofta att du är bra men aldrig tillräckligt bra, du tycker att du är jättebra men trött? Du klarar av att bocka av saker på listan men du är ändå inte speciellt glad. Även om energin håller på att ta slut så fortsätter du. Det du upplever som hinder, sparkar du undan. Eller när du väl försöker göra ingenting så blir du bara stressad. Du försöker fånga dagen och njuta men du befinner dig i ett ekorrhjul.
Så äntligen kommer det man ser fram emot hela vintern och våren, semester. Det är som på julafton, man går runt och längtar och det nästan pirrar i magen. Man kommer hinna umgås med nära och kära, barnen springer in och ut och man hinner byta flera ord med grannarna. Det är så himla skönt med semester. Känslan av att inte behöva stressa på morgonen, inte ha några måsten, inga tider att passa, sitta i sandlådan med barnen tills de tröttnar och kunna lägga upp fötterna i högläge och inte göra så mycket.
Detta fick mig att verkligen att fundera på hur viktigt det är att växla ner och vi är nog många som behöver bromsa, ibland till och med hoppas på en punktering så att man inte kan fortsätta. Detta då vi ständigt kämpar mot tiden som bara rinner iväg, allt ska hinnas med. Kraven är höga och checklistorna som ska följas för att man ska göra ”rätt” för sig idag är ganska långa.
Att prestera och känna att det jag gör är utvecklande är väldigt viktigt för mig. Jag tror att många av oss känner igen oss i det, plus att man är småbarnsförälder och funderingar kring om man gör rätt eller fel ofta uppstår. Det är allt från förskola till aktiviteter, godis på en måndag eller inte, surfplatta eller sandlåda. Listan på vad som är bra för barnen och inte kan göras lång, men med vårt sunda förnuft klarar vi nog det galant.
Nu vill jag iallafall tro att jag börjar få pli på mig själv. Till grund för detta ligger det faktum att jag börjat hitta olika sätt att ta det lugnt, att göra ingenting. Mina nära upplever att jag har mycket att göra och ofta är för stressad. Ibland har de rätt och ibland inte, även om jag inte har medalj i att ”chilla” så funderar jag mer på vad som gör mig lycklig, vad som är det värdefullt i livet. Hade jag inte haft de små liven hade det varit svårt att få pli på mig själv. Vi måste hålla huvudet högt oavsett hur viktigt, krävande eller behövligt det vi gör är. Påminnelsen av att inte behöva jonglera med fler bollar än man kan bemästra, det är guld värt för mig.
Hur obekvämt det än är så hoppas jag att fler av oss kan ta det lugnt, även när semestern är slut och man skall tillbaka till sitt ekorrhjul. Många är vi som har väntat, många har längtat och är i stort behov av veckors vila. Det ingår att rubba på rutiner och det gör inget om klockan passerar läggdags eller om det äts för mycket glass, för det är en underbar tid på året.
Nu ska jag fortsätta att lägga upp fötterna i högläge och göra ingenting!
