Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Peter Währborg avger inga egna nyårslöften. Men i sin vardagskrönika bistår han både Försäkringskassan och Göteborgs politiker med förslag på löften. Bild: Terje Bendiksby, Stefan Berg

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Peter Währborg: Nyårslöften som uteblev

    "Jag tänker mig en fars på Lorensbergsteatern – 'Trängselskatt och långa köer' med postumt manus av Kurt Olsson", skriver Peter Währborg i sin vardagskrönika.

    Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

    Ett nytt år i sikte. Mer eller mindre genomtänkta nyårslöften haglade genom luften ackompanjerade av raketer och bubbelvatten. Det sistnämnda lär ha bidragit till denna tanklöshet.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Jag är för gammal för sådant. Jag uppnår precis samma effekt av att resa mig snabbt. Trots alla löften som sprids som rön för vinden är jag skeptisk. ”Sluta röka, börja motionera osv.” Jo jo möjligen jogga till askfatet, tänker jag. Men så slog mig tanken att jag saknade några viktiga nyårslöften som gärna fått fästas på pränt. I avsaknad av dessa tecknade jag själv ner några förslag till sådana löften i förhoppning om att vinna gehör hos dem som saknar det.

    Mitt första förslag till nyårslöfte skänker jag till Försäkringskassan, ”Vi lovar och försäkrar (hmm!) att sluta jävlas med såväl doktorer som patienter bara för dess egen skull”. Rättssäkerheten riskerar att äventyras när regeringen vart tredje år skiftar fokus i styrningen av Försäkringskassan (FK). Numera ställer man allt mer orimliga krav på hur läkare och patienter ska dokumentera sin sjukdom eller sitt funktionshinder och dess konsekvenser. Vill den enskilde pröva Försäkringskassans avslag i domstol krävs ekonomiska resurser som nästan ingen i denna situation har råd med. Anseendet hos den svenska Försäkringskassan är rekordlågt.

    I dessa tider av regeringsbildning i långbänk har en annan tanke slagit mig, ett nyårslöfte från alla journalister som intervjuar politiker innan valet. ”Vi lovar och bedyrar att till nästa val fråga och kräva svar på frågan om vilken regering man kan tänka sig att delta i”. Politikernas mumlande svar på denna fråga före valet får åtminstone mig att häpnas över hur man förbigår väljarna för att spela Svarte Petter inom lyckta dörrar.

    Lasse Brandebys en gång i tiden så extremt populära figur Kurt Olsson. . Bild: Janerik Henriksson

    Ett tredje nyårslöfte skulle Göteborgs politiker kunna avlägga. Jag tänker mig en fars på Lorensbergsteatern – ”Trängselskatt och långa köer” med postumt manus av Kurt Olsson. Därefter avlägger politikerna i korus löftet ”Vi lovar nästan bestämt att lyssna innan vi ska gräva upp staden nästa gång”.

    På nyårsnatten inställde sig mitt fjärde förslag till nyårslöfte. Jag drog mig till minnes en rond jag gått för många år sedan på nyårskvällen. Jag gick runt bland patienterna på hjärtintensiven och önskade gott slut. Ingen bra idé påpekade en ung sjuksköterska lite försynt. I dag känns det som att hela vår fina sjukvård är på väg att tyna bort. Tennyson får ursäkta, men hans bevingade ord fick mina pulsådror att koka. Jag mumlade för mig själv:

    Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten

    mot rymdens tystnad och markens snö

    de gamla lägger sig att dö

    Här finns vare sig en tröstande hand eller vatten!

    Ring in det nya och ring ut det gamla

    För dem som det tog slut på bara en minut

    Ring lögnens makt från regionkontorets gränser ut

    Och ring in personal till oss som famla

    Detta får bli mitt sista förslag till nyårslöfte till alla dem som borde ge gamla och sjuka upprättelse i behövandets stund. Jag vet att ingen snöflinga känner sig ansvarig för en lavin, men som Ior min pessimistiske själsfrände i Nalle Puh, uttryckte saken. ”Vi har i alla fall inte haft någon jordbävning på sistone”.