Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/3

På Polketten går allt alltid som en dans

Den anrika dansbanan Polketten är ett kapitel för sig i Lisebergs historia. Ända sedan 1926 har den varit en arena för folklig dans. Sommarens elvadanser är en populär programpunkt.

Gunnar Warnberg har svårt att stå still. Benen vill börja röra på sig, fötterna förflytta sig över dansgolvet.
– Han har fyllt 90 år, halvviskar Maria Sundvall som ska få första dansen. 
Åldern är ingenting som Gunnar precis skryter med, men det är tydligt för alla och envar att han har gott om krafter kvar. 
– Jag har aldrig rökt och aldrig missbrukat, säger Gunnar Warnberg och berättar i samma andetag att han under femton år var klubbmästare i Frölunda cykelklubb. 
Men nu är det fullt fokus på dansen. Dagen innan blev det ett besök i Kungälvsparken, fast det är på Polketten han trivs bäst. 
– Det är en gammal klyscha, men det här är verkligen som mitt andra hem. Golvet är bra, miljön fantastisk och så finns det så många dansanta tjejer, säger Gunnar Warnberg.
 

Bild: Lisa Thanner

Elvadansen på onsdagar är en sommarklassiker på Liseberg. Idag är det tvåmannaorkestern Tång & Co som bjuder upp. På vardera kortsidan om scenen finns en Lasse Dahlquist-inspirerad målning med spridda citat, bland annat ”Kom lella vän ska vi segla ut på golvet du och ja´. Svartsjuka pojkarna snegla. Ada, vad du dansar bra!”
Just den ingår inte i dagens repertoar. Tång & Co varvar istället kramgoa låtar som Vikingarnas ”Ikväll tänds stjärnorna” med lite fartigare nummer. Till exempel Elvis Presleys ”All shook up” och Paul Ankas ”I love you baby” som en gång i tiden låg på baksidan av hans megahit ”Diana”. 
Fast Lasse Dahlquist finns med på ett hörn ändå – som bronsstaty. Bredvid står parkvärden Miranda Leikeryd och håller ett öga på arrangemanget. Ett kärt besvär, tycker hon.
– Jag älskar att titta på onsdagsdanserna. Man funderar ju på om man själv kommer att kunna gå hit om sextio år, säger hon. 

Framåt halv tolv börjar det bli rätt knôkat på golvet. Inger Lidman och Göran Gustavsson är vad de kallar danspartners. Inte ett regelrätt par, alltså, utan mer som kompisar som går ut och dansar tillsammans. 
– Vi träffas och går hit, till Möllan i Mölndal eller andra ställen. Ibland går vi ut och äter efteråt. Inger kan också det här med pariserpolka och vals. Jag känner mig väldigt avslappnad med henne, säger Göran Gustavsson. 
Göran har dansat i många år och gått kurser i bland annat bugg och gammeldans.
– Det tycker jag man kan göra om man är intresserad. Det är roligt att kunna utveckla stegen, säger han. 

Mona Nygren stannar till och ber fotografen Lisa ta ett kort som bevis på att hon kan dansa igen. Det är inte många veckor sedan hon opererade höften och hon är själaglad över att vara tillbaka på banan. Att kunna dansa utan smärta och träffa vänner som har saknat henne. 
Mona betonar att hon absolut inte går ut för att hitta någon att dela livet med.
– Min man dog 1977 och jag har haft flera förhållanden sedan dess. Men en dag frågade jag mig själv – vad håller jag på med? Samhället säger att man ska vara två, men jag vill ju egentligen inte ha något förhållande, säger hon och berättar om några av de övriga intressen hon fyller sitt liv med: odling, cykling, läsning, korsord och Elin Wägner-sällskapet. 

Många av dansarna på Polketten är stammisar, men idag finns här också ett sällskap som oftast håller till i en lokal på Axel Dahlströms torg. De kommer från Club 13, en dansförening i Högsbo som har funnits i fyrtio år. Bertil Telléus är den verkliga veteranen – på julafton fyllde han 95 år. 
Bertil berättar att under kriget, när han gick på sjön, blev det inte mycket dansande. Det har han tagit igen på senare år, särskilt sedan han gick i pension för 35 år sedan. 
– Man håller sig ung genom att dansa. Jag går på gym också. Och spelar pingis, säger Bertil.
Nu ser han fram mot Göteborgs 400-årsjubileum 2021.
– Då fyller jag hundra och skulle gärna vilja ta en tur med den nya linbanan, säger Bertil Telléus. 

Bild: Lisa Thanner

Forskarna är övertygade om att dansen har en läkande kraft
Foxtrot, polska, bugg eller rumba. Oavsett dansform är forskarna övertygade om att dans har en läkande kraft. Den kan bland annat sänka blodtrycket, minska smärta och förbättra inlärningsförmågan.
Till fest och vardag, inomhus och utomhus, spontant eller organiserat – överallt dansas det. 
Ingen vet säkert, men det lär i dag finnas runt hundra tusen aktiva dansare i Sverige. 
Alla utövare funderar nog inte närmare över det faktum att dans är rena hälsokuren. 
Kanske konstaterar de bara att de efter ett danspass är glada och mår extra bra. Men det är just det som är grejen. 

Den här känslan av välbefinnande och glädje har kopplingar till ett tvärvetenskapligt forskningsområde som kallas psykoneuroimmunologi. 
Där studeras sambanden mellan kroppens immunförsvar och psykiska reaktionsmönster som glädje, livslust, sorg och depression. 
Genom sin icke-språkliga struktur kan dansen nå djupa delar av hjärnan, enligt forskarna. Den når den så kallade känslohjärnan före förnuftshjärnan. 
Via dansen kan människor få kontakt med gömda och glömda känslor som ligger förborgade i kroppens minnesbank. 
Det är därför som dans kan fungera som såväl terapi som smärtlindring.
Redan efter andra världskriget fick amerikanska krigsveteraner hjälp att bearbeta trauman med hjälp av dans och musik. De goda resultaten ledde till att de första föreningarna för dans och dansterapi grundades där på 1940-talet. 

I en svensk doktorsavhandling för några år sedan undersökte Eva Bojner Horwitz, medicine doktor i socialmedicin och kulturhälsoforskare, hur dans påverkar oss fysiskt, psykiskt, emotionellt och biologiskt. 
I sin studie lät Eva Bojner Horwitz en grupp kvinnor med utmattningssymtom och kronisk smärta dansa 90 minuter i veckan under ett halvår. 
Efteråt stabiliserades kvinnornas stresshormoner och de upplevde mindre smärta. 
 

Fakta: Polketten

  • Dansbanan Polketten byggdes 1926, speciellt avsedd för gammeldans. Från början var den enkelt dekorerad med björkris runtom och dansen ägde rum under bar himmel. 
  • Göteborgs Folkdansareförbund skötte Polketten medan förbundets allmogespelmän stod för musiken.
  • På den tiden kunde man köpa danspolletter för 10 öre i en liten kiosk och danserna skulle vara tre minuter långa. De populära Spelmanspojkarna, som svarade för musiken sju kvällar i veckan, hade till och med ett timglas som de klockade låtlängden med. 
  • 1980 sattes Göteborgskonstnären Robert Jonsviks Lasse Dahlquist-inspirerade väggmålningar upp på var sin sida om Polkettens scen. 
  • 1998 flyttades Polketten till Lisebergs nya hamnområde och Pensionärsdansen döptes om till Elvadansen.
  • På programmet i sommar bjuds det bland annat på elvadans, 54 danskvällar samt kurser i bugg, salsa och West Coast Swing.
  • Källor: lisepedia.se och liseberg.se
Mest läst