Två riktiga långresor har han hunnit med hittills. Men redan som femtonåring gjorde han sin första längre färd på cykel. På den tiden bodde han i hemstaden Haparanda och cyklade gjorde han så fort han fick möjlighet. Han och kompisen ville uppleva något nytt och bestämde sig för att cykla till Helsingfors. Med sig hade de sitt egenproducerade tält och cykelväskorna hade Olavis mamma sytt åt dem.
–Det var ingen lyx men det fungerade. Vi hade en budget på 100 kronor som skulle räcka hela resan. Och det räckte nästan hela vägen . Men vi var bra hungriga när vi kom hem igen för då var pengarna slut, säger han och ler åt minnet.
Denna första långfärd på cykel var 150 mil tur och retur och upplevelsen gav mersmak. Det här ville han göra igen. Men först när han gick i pension år 2013 fick han chansen. Nu fanns tiden och möjligheten att ge sig iväg. Och efter att ha cykelpendlat i 32 år till jobbet ville han ge sig själv en rejäl utmaning. En riktig långresa som satte både kondition och uthållighet på prov.
–Jag har nog en speciell cykelgen i min kropp för jag har alltid drömt om cykelresor. Vätternrundan har jag cyklat tolv gånger men det är inte detsamma som att cykla långt. Först då hinner man njuta av miljön och verkligen se och uppleva det som finns runt omkring. Utan att ha bråttom.
Han började med att beställa en specialcykel som passade för långresor och tungt bagage. Med full packning blir det närmare 30 kilo med tältet. Cykeln har något mindre hjul men i övrigt ser den ut som vilken cykel som helst. På styret har han en billig livförsäkring. En liten backspegel så att han har koll på trafiken bakifrån. Och en GPS som kompletterar kartorna.
–Förmodligen är jag född till cyklist för jag har inga problem med att tillbringa en hel dag på cykel. Däremot fick jag konstruera om styret så jag slapp få ont i händerna vilket jag fick i början. Och ryggen som jag haft lite känning av blir alltid bättre när jag cyklar. Det är bra för kroppen helt enkelt.
Första långresanefter pensioneringen blev runt Östersjön. Han hade turen att få med en god vän för ensam ville han inte åka. Åtminstone inte hela vägen. De började med att cykla söderut från Göteborg och sedan avverkades Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland och Estland i tur och ordning. De höll sig till genomgående till småvägarna och när det gick cyklade de längs kusterna.
–Alla länderna är ju speciella på sitt vis. Faktum är att vi stortrivdes överallt eftersom vi blev så väl mottagna. Folk tyckte det var roligt när vi kom. Däremot blev vi ordentligt utskällda av hundarna som fanns i många byar vi passerade, säger han och påpekar hur nyttigt det var att få se hur folk lever i Baltikum.
–Det var som i Sverige på 1950-talet. Verkligen en upplevelse och man blir djupt tacksam över den standard vi har här hemma. Litauen var nog det land som jag tyckte var fattigast.
Från Helsingfors fick han fortsätta resan själv. Då passade han på att besöka finska släktingar och i forna hemstaden Haparanda besökte han sin mamma. Sedan fortsatte han ner genom Sverige tills han var tillbaka hemma i Göteborg två veckor senare. Då hade han cyklat mer än 520 mil.
–Resan motsvarade alla förväntningar och jag kände att jag ville göra fler långresor. Så i höstas cyklade jag ensam till Kroatien, en resa på 220 mil. Även den resan var fantastisk. Jag mötte massor av trevliga människor och folk är verkligen hjälpsamma om det behövs. En lastbilsförare stuvade in mig och cykeln i lastbilen när jag stoppades när jag skulle cykla över en bro.
På grund av blåsten ansågs det för farligt att cykla över. Som tur var kunde han alltså fortsätta resan , djupt tacksam för att han slapp vända. Någon försening hade han inte tid med för i Kroatien väntade hans fru.
– Desista tio milen var en enda lång uppförsbacke. Så efter en välbehövlig semester tog vi flyget tillbaka. Även cykeln fick flyga hem. Det kostar bara 600 kronor att få hem cykeln i en pappkartong, Ett bra alternativ om man vill spara tid.
Nästa år vill han cykla på Nya Zeeland. Helst på både Nord- och Sydön. Och så blir det nog. Har han väl bestämt sig brukar det bli av.
–Jag gör bara långresor vartannat år. I höst blir det tandemcykling med min fru. Förra året cyklade vi på ön Rügen och i sommar blir det Frankrike. Det är också ett jättetrevligt sätt att cykla på. Och praktiskt. Vi köpte vår första tandemcykel redan 1980 och den använder vi när vi handlar. Bilen tar vi bara i undantagsfall.
Men varför är det så roligt att cykla?
–Det är själva cyklandet som är grejen. Resten får du på köpet. Och billigt och miljövänligt är det också - fler borde prova. Att cykla utomlands blir en resa för livet.
Fakta: Olavi Páldan
Familj: gift, en son.
Yrke: pensionär, jobbade förr på Ericsson.
Ålder: 62.
Bor: Göteborg.
Intressen: cykling, svampplockning, paddla kajak, basta med frisksportargänget varje lördag (nya medlemmar välkomnas!) och gärna en universitetskurs under vintern.
