Navid Modiri: "Jag är ingen hundmänniska"

ANNONS
|

Jag är ingen hundmänniska. För det första gillar jag inte hundar. För det andra är jag allergisk mot pälsdjur. För det tredje har jag inte tid. För det fjärde gillar jag inte att de smutsar ner inomhus. Och för det femte är det ett ointelligent djur som slickar sig själv i arslet. Så nu sitter jag på knä i vardagsrummet med hans lurviga ansikte mellan mina händer och pussar honom på nosen. Hans lilla tunga slickar och nafsar mig i skägget. Svansen viftar fram och tillbaka som en flagga i full storm och just nu när tiden står still i den kyliga lägenheten som skyddar mot frosten, cynismen och det isande politiska klimatet på utsidan så är han en av de saker i mitt liv som värmer hjärtat. Men jag är ingen hundmänniska. Jag sa det va? När min mormor var ung blev hon biten av en rottweiler. Den slet av en bit av hennes lår. Min mamma har vuxit upp med en känsla av att hundar är farliga i ett land där hunden anses vara ett smutsigt och oheligt djur. En av de fulaste sakerna du kan kalla en människa i Iran är just hund. Under hela min uppväxt har jag fått lära mig att hundar är farliga, smutsiga och lever på gatan. Så fort jag såg en hund backade jag. Mina svenska vänner som växte upp med en naturlig känsla för hundar som husdjur förstod aldrig riktigt varför jag var så anti-hund. Så varje gång min dotter och sambo har träffat en hund på stan, gått ner på knä och börjat prata med den där pipiga bebisrösten som människor bara använder med valpar och nyfödda så har jag backat några steg, tittat på klockan och undrat när det är dags att gå vidare. Nu sitter jag på knä och gör den där rösten. Den lilla shih tzu-valpen i min famn har vunnit mitt hjärta på bara några dagar. Det spelar ingen roll att han inte är helt rumsren än. Det spelar ingen roll att han tuggar sönder mattor eller välter saker. Det gör inget. För han har lyckats ta sig igenom ytterligare en av de där kalla murarna som vi sätter upp runt våra hjärtan för att skydda oss själva. Och det är varken kyla, politik eller cynism vi är rädda för. De taggtrådsförsedda murarna är för att skydda oss från att bli älskade. Att någon sitter på hallmattan och väntar på att jag ska komma hem så att han helt oimponerad av mitt cv, mängden likes på min Facebookvägg eller mängden coola människor jag råkar känna bara kan hoppa upp i min famn och slicka mig i ansiktet. Det skrämmer livet in i mig.

ANNONS

Tumme upp: Föräldrar som i stället för att döma sina barns tv-spelsvanor, internetvanor eller tv-serievanor som dåliga eller märkliga tar sig tid för att sätta sig in i barnens liv och förstå vad det är de gillar, och varför.

Tummer ner: Utomhusaktiviteter i Sverige i februari.

Navid Modiri arbetar med att föreläsa om integration och mångfald för svenska företag, organisationer och kommuner.

ANNONS