Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Néa Larsson har många järn i elden med garage, mekande och hästar hemma. ”Jag har inte tid för nån pojkvän”, säger hon. Men Åke, en 180 centimeter lång teddybjörn får alltid hänga med på passagerarplatsen. Bild: Tommy Holl

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    När Néa sitter bakom ratten åker Åke alltid med

    Hon har alltid varit galen i fordon, särskilt lastbilar. Så det är inte så konstigt att Néa Larsson, 21, hamnat bakom ratten på en stor Volvo schaktbil. Killar har hon inte tid med, men Åke finns alltid med på passagerarplatsen.

    Néa är en av många chaufförer i svängen runt Västlänken. Vi hittar henne på bygget av en ny viadukt vid Gullbergsvass.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    ”Néa” står det skyltat högst upp på den lastbilen där den står och väntar medan hon har rast. Vi sätter oss i den varma arbetsboden vid bygget och pratar lite. Det är här Néa är stationerad för tillfället.

    – Jag kör för Swerock och de har samarbete med Peab, och jag har varit här tre månader, berättar hon.

    Fyllnadsmaterial och lera

    Antingen kör hon och hämtar fyllnadsmaterial i Tagene och fyller upp på bygget eller så lastar hon lera och tippar det uppe i Partille.

    – Vi är sex-sju personer på den här arbetsplatsen. Pålmaskinsföraren, jag och så Emil, som kör andra lastbilen, plus de som kör grävmaskiner och vältar. Sen är det lastbilar som kommer och lämnar pålar också.

    Néa fick jobb som chaufför direkt efter att hon tagit studenten för två och ett halvt år sedan.. Bild: Tommy Holl

    Pålmaskinen dunkar då och då utanför. Det är 500 pålar som ska ner i backen för att stötta den nya viadukten.

    – Det var en viadukt här tidigare som vi har rivit. Nu pålar vi för den nya som ska ha tre filer i vardera riktningen i stället för två som det var på den gamla.

    Fick jobb direkt efter plugget

    Néa tog studenten för två och ett halvt år sedan på transportlinjen. Hon fick jobb direkt, branschen skriker ju efter chaufförer, och hon har redan kört för flera åkerier. Sen ett halvår tillbaka kör hon för Johnssons Åkeri AB.

    – Det är ett litet företag där alla känner alla. Jag hade sett dom mycket på vägarna och en kompis tipsade mig om dem, berättar Néa.

    Johnssons Åkeri AB är ett familjeföretag i tredje generationen som har sju bilar. Företaget är baserat på Tjörn, men Néa har bilen hemma i Kållered.

    Hon har ingen ”transportbelastning” hemifrån, något som annars är vanligt bland unga lastbilsförare.

    – Brorsan jobbar på Volvo, pappa är snickare och mamma jobbar inom hemtjänsten.

    Intresset för bilar och lastbilar har Néa haft sedan barnsben.. Bild: Tommy Holl

    På fritiden är det mycket mekande. Det intresset har Néa fått från sin storebror men fordonsintresset har funnits med sedan barndomen. ”Jag skrek tydligen alltid efter lastbilar när jag var liten. Jag tycker det var så himla coolt”.

    – Tanken var la först att jag också skulle jobba på Volvo som brorsan, men så tänkte jag att allt mekande med personbilar har jag ju redan på fritiden. Så det blev lastbilar i stället.

    Har byggt egna bilar

    Hemma har Néa byggt egna personbilar. Hon har stylat om en S70, och nu har hon gjort om den senaste V70, en 09:a.

    – Det är ju en familjebil egentligen, men det är den inte längre, säger hon leende.

    V70-bilen är en sommarbil. Vinterbilden är en vinröd Volvo s70 TDI.

    Hon har varit runt lite i Sverige och ställt ut sommarbilen, i Vallåkra och Stockholm bland annat. V70II Owners heter gänget.

    – Jag vann publikens pris i Vallåkra, berättar hon.

    Hästar, katter och en kanin

    När Néa inte kör lastbil är hon i garaget eller ute med kompisar. Eller så tar hon hand om djuren.

    – Jag har två hästar, fem katter och en kanin hemma. Det är fullt upp, man får prioritera för att hinna med allt. Vi bor på en gård och jag har en lägenhet i källaren.

    – Så jag har mitt eget lilla krypin och garaget bara en dörr bort. Vi har precis monterat in en lift i garaget så nu blir det nog ännu mer tid där. Skönt med lift när man ska göra service.

    Det bästa med att köra lastbil?

    – Man får vara ute mycket på vägarna, får lära sig mycket, se mycket. Sen är det olika moment från dag till dag. Så har jag förstås många kompisar i branschen också. Mest killkompisar, jag går lättare ihop med dem.

    Ska du ställa ut lastbilen?

    – Jag har precis fått den här bilen och jag gillar att putsa så den kommer att ställas ut. Ska fixa lite extra lampor bland annat.

    Hur blir man bemött som tjej i branschen?

    – Vissa hjälper en väldigt mycket, man behöver inte röra ett finger. Men man vill ju göra sitt jobb utan att andra tar över. Sen är det ju snällt att folk (män) hjälper till, tjejer får generellt mer hjälp. Men jag brukar vilja lösa det själv. Och det finns alltid lösningar.

    Handlingskraftig tjej

    Néa kallar sig själv för handlingskraftig – ”det jag vill det får jag igenom.”

    Hur hinner du med allt?

    – Jag vet inte riktigt hur jag gör det. Jag sover nog för lite, fyra-fem timmar per natt. Jag växlar mellan lastbilen, garaget och djuren.

    Uteliv?

    – Nja, inte så mycket. Alla är lite överallt nu. Kan bli nån gång när hela gänget samlas – vi fordonsintresserade i Kållered och Lindome. Både tjejer och killar.

    Sällskap?

    – Ingen kille nu, nej – så jag kan göra precis vad jag vill, ingen som klagar när jag jobbar mycket, haha.

    Framtiden?

    – Kanske starta eget, bli åkare. Får se vad som händer senare helt enkelt.

    Inga klagomål från Åke

    Så var det det här med Åke som alltid är med i bilen. Han är en kille – men han klagar aldrig för han är en teddybjörn. En väldigt stor teddybjörn.

    – Alla har ju sina gosedjur. Då tänkte jag att jag skulle vara värst – och att teddybjörnen skulle vara längre än jag är (164 centimeter). Så det blev Åke, han är 180, säger Néa glatt.

    Hon skaffade honom för ett och ett halvt år sedan och får förstås ofta kommentarer om Åke som många i branschen känner till.

    Tanka bör man – och helst i tid tycker Néa Larsson som blir nervös när mätaren börjar gå under halv tank.. Bild: Tommy Holl

    Nu är rasten slut och det bär iväg mot Tagene. Inne på området där Néa får ett lass fyllnadsmaterial, 15 ton 0/90 som det heter, lastat på Volvon. På vägen tillbaka mot Gullbergsvass stannar hon och tankar.

    – Jag vill gärna fylla på när det gått under halv tank, skrattar Néa.

    Det blir drygt 300 liter som rinner ner i tanken.

    – Skönt att vara på säkra sidan, säger hon och Åke ser ut att nicka instämmande.

    Néa Larsson

    Ålder: 21 år, fyller 22 om ett par veckor.

    Yrke: Lastbilschaufför.

    Bor: Kållered.

    Familj: Pappa Stefan, mamma Petra, storebror Robin, hästarna Kidden och Bibbi, katterna Nisse, Sune, Smultron, Flisan och Baileys, samt kaninen Snövit. Och teddybjörnen Åke.

    Intressen: Umgås med vänner, köra sina bilar och motorcykel, meka, och ta hand om djuren.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.