Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Sanna Gulle Forslund och Ulrika Kretz jammar loss.
Sanna Gulle Forslund och Ulrika Kretz jammar loss.

Musik som hjälp mot stress

Sex år har gått sedan det blev helt mörkt inuti. Efter ett halvår av kris och stress, utan återhämtning, blev sångpedagogen Sanna Gulle Forslund sjuk, i utmattningsdepression. I dag hjälper hon andra tillbaka.

En vit skylt med GULLE i handmålade, turkosa tryckbokstäver pekar in i trädgården bakom en villa i Hisings Backa. Mitt i grönska och fågelkvitter ligger "min lilla stuga" som Sanna Gulle Forslund brukar kalla den. Här undervisar hon sedan fyra år tillbaka – i sång, musik och konsten att må bättre psykiskt.
Det kallas Gullemetoden.
– I dag är jag tacksam för depressionen, även om jag aldrig skulle vilja uppleva det igen. Jag har blivit en bättre person än innan, har närmare till mig själv och livet och bryr mig om andra människor mycket mer, förklarar Sanna och visar in i det lilla vita trähuset.
På väg ut ur utmattningsdepressionen låg hon på knä här, för att skrubba bort målarfärg från ett parkettgolv dittills fyllt av verktyg. I dag ger spegelvägg extra rymd i det ljusa rummet. Sängen i hörnet, en lampa och soffhörnan är gåvor eller loppisfynd.
– Det är inte så lätt att starta företag med ett kapital på 0 kronor, ler Sanna, som drog igång 2012 och sedan årsskiftet kombinerar det med deltidsjobb.

Med hjälp av elpiano, gitarr och saxofon kan här skapas både musik, sång och nytt hopp för den som tappat sitt eget.
På stort blädderblock lyser orden "mål – hinder – klara hinder – mål" i svart tusch.
Det är sådant Sanna ägnar sig åt när hon tar emot kvinnor och män, ofta med psykisk ohälsa av olika slag. När hon själv mötte psykiatrin kände hon att empatin saknades. Det blev en drivkraft att starta eget.
– Jag kände att så får det inte gå till!
Hjälpen till andra kan nu bestå i allt från att spela och sjunga ihop till samtal, där Sanna delar egna lärdomar.
– I en trygg miljö, med genuint intresse för den som kommer hit och deras syn på sin situation/livet/hälsan och med deras tro på lösningar i fokus finner vi tillsammans vägar framåt som känns rätt och spännande för var och en.
Det gäller att nära det friska och fokusera på det hoppfulla, som Sanna beskriver det.
I dag ser hon sången och musiken som sin bästa vän. Men länge gjorde sången både ont och lät illa. Att hitta den egna rösten har tagit många år.
– Jag har haft något slags urvilja. Tack vare det såg jag samma sak när det gällde psyket. Om jag kunde lära mig sjunga kan jag väl lära mig att må bra tänkte jag.

Vi backar till hösten 2009 när Sanna hade två jobb och en nära anhörig i djup depression på annan ort. Efter ett halvårs envis kamp, när faran var över, small det till och blev svart inombords.
Sanna blev sängliggande, vaknade varje morgon med tanken "Hoppas det vänt", som vid deppiga stunder tidigare i livet. Men nej. Det svarta stannade.
– Allt var meningslöst. Allt som varit viktigt eller gett glädje kändes absolut ingenting, som nära vänner, solsken, glass. Jag har alltid haft mycket energi, vilja, bra kontakt med drömmar och visioner – men allt som var jag försvann, säger hon allvarligt. 
Hon fick svårt att klara den känslan, ville bara fly, ta sitt liv.
När Sanna sökte hjälp i psykiatrin följde bollande hit och dit, medicin som inte fungerade och ord som "Du bestämmer ditt eget lidande", från en psykiatriker, berättar hon.
Efter ett år av sjukskrivning, ångest och ensamhet, där hon upplevde att inte heller familjen kunde förstå hur svart livet kändes, återkom till sist ljuset, långsamt.
Vägen dit blev i många led specialkonstruerad, av henne själv, sedan hon hittat en bok om stress med ett schema att följa.
– Jag började tvinga mig själv att ta en promenad varje dag. En tid hade jag en timer på 20 minuter och promenaden var det enda jag måste göra varje dag. Det handlade verkligen om att överleva, säger hon.

Efter hand blev promenaderna längre. Sanna, som förr tävlat i flera idrotter, ökade ambitionen till simning.
– Jag var så svag. Av mina tidigare 100 procent hade jag kanske tillgång till 10. Jag var 27 år och kände mig som 95, blev omsimmad av pensionärerna i simhallen, suckar hon.
Några månader senare blev ett pensionärspass på gym för tufft. Mötet med en sjukgymnast som lärde ut basal kroppskännedom blev avgörande.  När Sanna kunde grunda sig i den egna kroppen föddes gradvis mer styrka.
– Jag är känslig, lyssnade inte till min kropps signaler, tog inte hjälp av andra, summerar hon i dag orsaker till genomklappningen.
Det krävs fortsatt medvetet arbete med den egna energin, som stopp för mycket jobb och träning samma dag. Men orken och den Sanna hon känner igen har återvänt.
– Nu simmar jag förbi pensionärerna. Jag gör det och det är jättegôtt! ler hon.
Bland de verktyg som hjälpt henne nämns utöver musik och sång även naturen och att vid behov i hemlivet beskriva det egna måendet som "plus", "minus" eller "noll". 
Till andra som vill må bättre vet Sanna att varna för generella råd.
– Jag tror att vi kan hjälpa kroppen på traven genom att ta hand om oss själva. Men när det är som värst handlar det om att hålla ut, ta en sekund i taget och våga be om hjälp, summerar Sanna.

Allt fler unga kvinnor blir sjuka av stress. Oro, ångest, depression och utmattningssyndrom är dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män.
– Det är en oroande utveckling, säger Kristina Glise, överläkare vid Institutet för Stressmedicin i Göteborg.
Sedan många år har hon mött dem som blivit sjuka av stress, till 30 juni i år som chef för behandlingsenheten på Institutet för stressmedicin.
– Patienterna mår väldigt, väldigt dåligt. Man har ofta inte förstått hur dåligt man faktiskt mått under en längre period. Det har varit tecken på svaghet som man inte vill lyssna på, säger Kristina Glise.
När kroppen klagat "Nu är jag trött, gå och lägg dig!" har den mött "Nej, jag vill vara uppe". När kroppen suckat "Jag orkar inte" har du sagt: "Bara litet till!".
Du kör på, utan återhämtning och det är extra lurigt för den som är ung eftersom man har större kapacitet och är mer flexibel.
– Det är inte farligt att stressa, det tillhör livet – men om du stressar måste du återhämta dig. Kroppen måste normalisera alla system som dragit igång. Det glömmer kanske unga ännu mer än äldre – eftersom kroppen inte är lika tydlig med att säga till då.

Arbetslivets intensitet, höga materiella krav och de sociala medierna, där du dygnet runt kan jämföra dig med andra världen över, ökar i dag risken att springa ännu snabbare. 
När varningstecken upptäcks sent är vägen mot tillfrisknande lång. Har du väl blivit sjuk kan symptomen kvarstå i många år, och ingen vet när allt normaliseras. Det visar en uppföljning på Institutet, enligt Kristina Glise.
– Allt är så gränslöst i dag, så barn och ungdomar skulle behöva utbildning i levnadskunskap med sådant som inte är självklart i dag.
Att sova på natten, vara vaken på dagen, äta vettig mat och röra på sig regelbundet är exempel på det som förebygger sjukdom av stress. 
När reglerna följts kan återhämtning ske i valfri form.
Men för ökad hälsa krävs även verklig jämställdhet.
– Vi måste komma längre än till tjusiga ord och verkligen behandla kvinnor och män likartat, såväl i lönesättning som representation i ledningsgrupper, manar Kristina Glise.

Fotnot 1: Sanna har även startat en ideell förening för psykisk hälsa, "Aha! – Alla hjälper alla", där man i grupp ska kunna dela med sig av egen erfarenhet.
Fotnot 2: Från 1 juli ska en ny stressmottagning inrättas inom psykiatrin i Västra Götalandsregionen.

Fakta: Stress
Från 2010 till 2015 har antalet nya sjukfall ökat med 98 000 i Sverige.
Sjukfall i psykiatriska diagnoser ökade mest, 59 procent av ökningen och stressreaktioner är den diagnos som står för den allra största ökningen. 
För kvinnor är detta den vanligaste diagnosen sedan 2011 och kvinnor står för 73 procent av ökningen under 2015.
Bland unga i åldern 16-24 år rapporterar dubbelt så många kvinnor som män besvär av ängslan, oro eller ångest. 
För bägge könen har besvären tredubblats sedan början av 1990-talet.
De senaste åren har ökningen av de lättare besvären avstannat, medan den mindre andel som upplever svår ängslan, oro eller ångest fortsatt öka.

Källor: forsakringskassan.se, Folkhälsan i Sverige 2014 och 2016, folkhalsomyndigheten.se
Läs mer på: vgregion.se/stressmedicin

Mest läst