Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Marknaden har blivit till en nästan mytisk storhet

Pengar, ägodelar de existerar och de har en väldig makt över oss. Se på den underdånighet som finns kring detta, kring mammon, skriver söndagskrönikören Britta Broman.

Det är märkligt när man hör det hårda tonläget mellan USA och Nordkorea, så kommer omedelbart frågan om hur marknaden reagerar. Marknaden som har blivit till en nästan mytisk storhet, som lyssnas av vid regeringsbildningar, demokratiska val, kriser av skilda slag. Det verkar att allt som har betydelse här i världen måste efterhöra marknadens åsikt.

Det handlar om pengar alltså och om detta talas det i söndagens text, men där används begreppet mammon, för övrigt den enda avgud som nämns vid namn i Nya Testamentet och det kan man fundera över. För vid den tiden när Nya Testamentet skrevs så vimlade det av avgudar, Zeus, Jupiter osv. Men det verkar som om man inte tog dem på allvar. 
Det finns ingen uppmaning till kamp mot tillbedjan av dem och skälet till denna passivitet är mycket enkel – de finns inte, således är de ofarliga. Typiskt är det råd Paulus ger när det gäller försäljning av offerkött till gudarna på torgen: Köp köttet bara och gör en god middag av det. Vi bryr oss inte om vad man använt köttet till – dessa påhittade gudar finns inte.

Pengar, ägodelar de existerar och de har en väldig makt över oss. Se på den underdånighet som finns kring detta, kring mammon. Se på den andaktsfullhet, förväntan och respekt som präglar oss inför vad mammon, marknaden skall säga i dag. Vad börserna i New York, London eller Tokyo har för budskap. Det är som om det vore Gud Fader själv som satt där och vi sitter vid dess fötter och inväntar svaret.
Rubriken inför söndagen är Goda förvaltare och den är rykande aktuell. Här berättas om hur människor hanterar sina tillgångar och möjligheter till vinst. Hur det finns möjligheter att göra karriär och få ökade inkomster. 

Alla de förvaltare vi kan höra om idag, som har använt sitt uppdrag till att få ännu mer. De som inte verkar få nog av höga löner och bonusar och avgångsvederlag. De som alltid blir så förvånade och oförstående när det uppdagas.
När vi lyssnar till tal om lönsamhetsfaktorer skall vi vara lyhörda och ha texten om de goda förvaltarna med oss, för hur går det med alla dem som inte längre är lönsamma, som kanske aldrig har varit det? Får de skylla sig själva? Här går skiljelinjen mellan goda förvaltare och andra.

Mest läst