Magnus är taggad på att jobba med kaktusar

Det handlar inte om några få kaktusar, som är placerade lite här och där i ett fönster.

Magnus har runt 600 arter i tre växthus. De färgglada, olikformade men så stickiga växterna har alltid intresserat honom.

– Jag minns mammas lilla lerkruka med kaktusar i. Jag var väl i sjuårsåldern och tyckte de var alldeles fantastiska. Jag gjorde som många andra i min ålder: petade på dem och stack mig rejält. Det var upptakten till mitt samlade.

Magnus första kaktus var en jordgubbskaktus med röd topp. Den första plantan har han fortfarande kvar. Sedan började samlingen växa.

– Det var inget ovanligt vid den här tiden i början av 1980-talet, men det är nog få av mina dåvarande kompisar som fortsatt med det i vuxen ålder, berättar Magnus som satsade pengarna han fick när han konfirmerades på att skaffa sig ett växthus.

Just nu är det bråda dagar för trädgårdsmästaren. Vinterkylan närmar sig och en del av kaktusarna som står ute måste in i växthusvärmen för att överleva. Därinne är det trångt om utrymmet och Magnus får trixa lite grann och också ställa om vissa för att alla ska få plats. Temperaturen i växthuset ligger mellan åtta och tolv grader men alla kaktusar tas inte in hit.

– Vissa av dem trivs ute året om. Kaktus har ett stort växtområde på jordklotet i de mest skiftande miljöer från sandöknen till regnskog mellan Kanada och södra Sydamerika i länder som Argentina och Chile. Alla kaktusar är suckulenter, det vill säga de samlar på vatten men alla suckulenter är inte kaktusar. Även om de lever ihop i samma miljö.

Några kaktusar är rena delikatesser på matbordet. Dit hör fikuskaktusen som växer på Sicilien. I den stickiga församlingen finns det förstås några riktiga dyrgripar. En av dem är den hotade ”Astrophytum caput-medusae” från Mexiko. Den rapporteras växa vild på en enda plats i det stora landet i staten Nuevo León.

– En annan är ”Echinopsis arboricola”, som ursprungligen kommer från Bolivia. Det är den enda sorten som är trädhängande, de andra växer på marken. Jag hade ingen aning om att den var så sällsynt förrän jag blev erbjuden 100 dollar för en stickling av en amerikan.

Magnus gick i grundskolan i Gunnetorpsskolan och högstadiet på Tolleredskolan. Under gymnasietiden (1984-1986) läste han trädgårdslinjen i Dingle.

– Det var min bästa tid. Jag träffade ungdomar med samma intresse och fick chansen att dela med mig av mina erfarenheter. Redan då hade jag mer eller mindre gjort mitt yrkesval.

Nu närmar vi oss den tid då både växter och trädgårdsmästare får en liten paus. Kaktusarna kan lämnas ensamma under lite längre perioder.

Det enda Magnus är rädd för är om det blir ett längre strömavbrott mitt i vinterkylan.

Men han har ett back up-system om det skulle hända något i form av ett larm som kopplats till mobiltelefonen. Och om nåt skulle gå snett gäller det att snabbt få tag i vänlig granne eller god vän som han kan kontakta.

För i sitt dagliga yrke ägnar sig Magnus Björlin inte bara åt kaktusar. Han har ett eget företag som jobbar med att anlägga planteringar runt om i Västsverige.

Men mycket av hans tid går förstås att sköta om den stora stickiga familjen. Magnus är också medlem i ”Västsvenska Kaktus och Suckulentföreningen” I den finns för närvarande runt ett fyrtiotal medlemmar.

– Jag tröttnar aldrig på kaktusar. Men numera är utrymmet i växthuset trångt och vissa arter kräver större plats än andra. Hittills har jag klarat mig genom att ta bort dubbletter av vissa plantor.

I dag verkar det som en ny populärvåg av kaktusar kommit tillbaka. På åttiotalet var det ibland svårt att på grund av tullbestämmelser få in sina kaktusfrön till Sverige.

– Vi hade vissa svårigheter då med framför allt frön från främst England, Holland och Tjeckien. Men i dag har EU öppnat upp och de handelshinder som fanns då är inte kvar längre.

Framtiden för den kaktusintresserade trädgårdsmästaren är ljus. Enligt Magnus Björlin finns det fortfarande ytterligare växter att upptäcka.

Jan Österström