För tio år sedan spelade Annika Wiel Hvannberg själv EM på hemmaplan. När handbollslandslaget inleder på Hovet i Stockholm i dag är hon en engagerad supporter.
Men handbollen har inte bara gett Annika Wiel Hvannberg (före detta Fredén) många härliga minnen från hennes långa och framgångsrika idrottskarriär. Den gav henne också mötet med Jónas Hvannberg, den isländske läkaren som vann hennes hjärta vid första ögonkastet och tillsammans fick paret sonen Jack. Men cancersjukdom ryckte bort Jónas från hans älskade familj i januari 2013, detta samtidigt som Annika var gravid. Det är en sorg Annika fortfarande lever nära.
– Jónas blev sjuk bara fyra månader efter vi hade träffats och det gjorde så klart att förhållandet präglades mycket av kamp, oro och sjukdom. Att leva ensam med en bebis har inte heller varit så lätt alltid, det blir mycket press. Och Jónas kommer alltid att fattas mig. Jag kommer nog aldrig att sörja klart. Men Jack är världens snällaste lilla kille och han ger mig så mycket, vi har det bra vi två, säger hon.
När Jack har somnat på kvällarna sitter Annika ibland och jobbar på en sagobok där hon även illustrerar berättelsen om Jacks pappa. Det är en saga hon berättat många, många gånger om och som sonen älskar att lyssna på. Hon ska göra två exemplar, förutom ett till Jack blir det ett till hans förskola. De vill gärna veta hur Jack och hans mamma pratar om pappa Jónas, och vill kunna berätta historien även till de andra barnen.
Efter att den egna handbollskarriären avslutades har Annika fått jobb på en PR- och contentbyrå i Göteborg och hon är även elitansvarig i sitt kära BK Heid, moderklubben där hon tagit över rollen efter sin pappa, Krister Fredén, som gått i pension.
– Det är jättekul så klart och jag ville gärna vara kvar i klubben i någon form. Ofta känner jag att jag inte orkar åka ut till hallen efter jobb och barnhämtning och allt annat, men alltid när jag väl kommer dit så ger det mig så mycket tillbaka. Det finns en glädje och familjekänsla där som verkligen är viktig för mig. Jag vill verkligen inte släppa handbollen, säger hon.
Annika har själv 119 A-landskamper på meritlistan, men när Sverige spelar öppningsmatchen mot Spanien klockan 18.00 på Hovet i kväll, ja, då sitter en engagerad supporter hemma i tv-soffan och följer matchen tillsammans med Jack.
– Handbollen har alltid varit en stor del av mitt liv, jag ser verkligen fram emot att följa EM och hoppas att landslaget kommer till Göteborg för mellanrundan så man får möjlighet att se matcherna på plats. Det är också viktigt för handbollen i Göteborg, säger hon.
Samtalet glider snabbt in på EM 2006 och när det mästerskapet kommer på tal ser man att Annika minns med glädje. Året innan hade hon själv debuterat i landslaget och hon berättar om när dåvarande förbundskaptenen Peppe Jonsson ringde upp.
– Jag satt och tittade på handboll i Lisebergshallen. Det var en helt otrolig känsla, jag var så himla glad när han sa att han ville ha mig med till en turnering i Tjeckien.
Väl på plats i Cheb blev Wiel Hvannberg också upptäckt av en dansk tränare och karriären, som dittills handlat om spel med BK Heid i den näst högsta divisionen innan hon värvades till stjärnspäckade Sävehof 2003, fortsatte sedan i en rasande fart i landslaget och i den högklassiga danska ligan, där hon spelade för Horsens.
– EM 2006 var kanske inte en publiksuccé, men det var ändå väldigt speciellt att få spela sitt första mästerskap och att dessutom få göra det på hemmaplan i Sverige för första gången, självklart var det en stor upplevelse för mig, säger hon.
Två år senare var hon med när Sverige för första gången deltog i ett olympiskt spel när laget tog sig till Peking, ett av Annikas absolut finaste minnen tillsammans med EM 2010 i Norge och Danmark, där Sverige vann silver, den allra första mästerskapsmedaljen på damsidan.
Fakta: Annika Wiel Hvannberg
Ålder: 38 år.
Bor: Radhus i Göteborg.
Familj: Sonen Jack och katten Kavaj.
Yrke: Jobbar på PR- och contentbyrå i Göteborg.
Handbollskarriär: Har spelat i BK Heid, IK Sävehof och danska Horsens HK, 119 A-landskamper med EM-silver som främsta merit. Utsågs till Årets främsta handbollsspelare 2006 och är i dag elitansvarig i sin moderklubb BK Heid.
