Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Kviberg: Möss i köket piggar alltid upp

KÅSERI: Kviberg hittar en mus i kappan. Självfallet blir det kapplöpning.

I en gammal vinterkappa hade den byggt sitt bo. Vi har ännu inte hunnit packa upp alla flyttkartonger och här och var ligger högar med saker som ännu inte riktigt hittat sin rätta plats i tillvaron. Idealiskt för liten mus som söker hus.
Det börjar en novembereftermiddag. Jag har en liten stund över och tänker att det nog skulle vara läge att packa in den där lådan med halsdukar och vantar i lämpligt utrymme. Jag rycker tag i en Frölunda-halsduk från 1995 och i samma stund flyger en liten mus, med något vilt i blicken, ur korgen. 

Jag hinner inte reagera innan musen i en obegriplig hastighet tagit sig in i köket. Resten av familjen kommer nerrusande från övervåningen och undrar vad som står på. När de får höra om musen blir det full aktivitet. Jag och mamman utrustar oss med var sin håv. Lille J väljer en leksakspistol och en sopborste som vapen. Lillebror går allra längst och iklär sig ett stycke neongul reflexväst, simglasögon och bär ledigt en bultbrädehammare hängandes i bältet. Han är på väg ut i krig. 
Vi upptäcker snart den lille gnagaren i ett hörn av köket. Lille J skriker till samtidigt som mamman och jag krockar i vår iver att nå fram med håvarna. 
– Attack! hojtar Lillebror och svingar sin hammare. 
Vi är dock för långsamma. Den vettskrämda musen pilar genom hallen och uppför trappan med familjen efter sig, Däruppe följer scener som för en betraktare hade tett sig fullständigt vanvettiga. Lillebror gormar och slänger ur sig repliker hämtade från barnprogram.
– Bovar och banditer, nu ska ni få er fiskar varma!
Lille J står i soffan, skjuter med leksakspistol och är märkbart skärrad. Jag och mamman jagar efter musen med våra håvar från hörn till hörn. När vi tills slut tycks ha lurat in den i en fälla skuttar museländet som en känguru över våra utsträckta håvar och kastar sig ner för trappan igen. 

Där nere fortsätter jakten, nu med den öppna ytterdörren som mål. 
– Jag tror den sprang ut nu, säger Lille J slutligen.
Jag och mamman har precis jagat ut den ur köket för andra gången och lugnas av Lille J:s ord. 
När vi sedan går igenom grejerna i hallen upptäcker vi att en vinterkappa är halvt uppäten. Det var där den hade haft sitt bo. Dagen ägnas sedan åt städning och sanering, äntligen får vi ordning i hallen. 
Morgonen efter mus-kriget väcks jag av ett skrik.
– Mus! 
Mamman har fått syn på vår vän igen, nu i sovrummet. Om musen nu hade sprungit ut har den på något vis tagit in igen. Det blir en repris på gårdagen. Lillebror drar på sig reflexvästen och meddelar sammanbitet.
– Musjägare redo!

Slutligen försvinner den lille (musen alltså) in i en minimal springa under diskmaskinen. Sedan dess har vi inte hört av den. Men vi har numera fällor utplacerade på strategiska ställen. 
Tänk att en så liten varelse kan få så mycket gjort. Jag hoppas nästan den dyker upp igen. Då kanske vi måste städa ett rum till. 

Kåseri: Kviberg

Illustration: Cissi Welin

 

Mest läst