På Swea Hofs hemsida är det hög svansföring. På plats är intrycket ett annat. Den första dörren med restaurangens namn går inte att öppna, ingången visar sig vara genom baren. I trapphuset luktar det prosaiskt av toalettrengöringsmedel och bakom bardisken fumlar bartendern valhänt med citronskivor och mixer. Men det blir bättre.
Inne i restaurangen får vi ett hjärtligt välkomnande och strax också en liten krämig sparrissoppa med rotfruktsflarn som aptitretare. Brödkorgen är riktigt smarrig med vispat smör och lite egensinniga varianter på mjukt och hårt bröd.
Vi är inte så många gäster i den avlånga lokalen med glastak. Den var gård till Sveahuset som byggdes på 1880-talet som storstilat huvudkontor till ett försäkringsbolag och blev universitetsinstitution, och sedan hotell.
Bland förrätterna fastnar vi för en löjrom med klassiska tillbehör (245 kr) och en ceviche (185 kr). Koriander ingår visserligen i cevichen, men gillas inte av alla. Vi beställer utan och det ska inte vara några problem. När förrätten kommer är den dock med koriander, vilket påpekas. Vår trevliga servitör ber om ursäkt, tar genast ut den och kommer efter ett tag med det vi beställt.
Vanligen består den peruanska rätten ceviche av vit fisk som marinerats i lime och kryddats med koriander och chili. Swea Hofs variant är istället baserad på pilgrimsmusslor, havskräfta och räkor. Den är både vacker och välsmakande med bra balans i kryddighet, syra och sälta. Kalixlöjromen är som den ska och serveras med syrad rödlök.
Så långt allt väl smakmässigt. Men tyvärr lever inte varmrätterna upp till de förväntningar man bör kunna ha på en krog som säger sig vilja bevara mattraditioner, som passar bra för den som har ”högre krav” och som ska ha ”meriterade kockar”.
Smaken på den hängmörade ryggbiffen från Dalsjöfors (275 kr) är inte så dum, men konsistensen är trådig och stum. Den är långt från det där smältande härliga, som riktigt välbehandlat och vällagat kött kan vara. Tillbehören är föga sofistikerade med stora bitar ugnsbakad sötpotatis och lökringar. Däremot är det rekommenderade vinet, spanska Gregoriano (120 kr/glaset), helt rätt med sin kraftfulla tyngd.
Inte heller torskryggen (255 kr) lyfter. Vitfisk är hyperkänslig för temperatur och här har den fått stå en stund för länge vilket gör att köttet förlorat spänst. Den välkryddade skaldjursemulsionen och palsternackspurén hjälper upp det hela, men inte tillräckligt.
Dessertlistan är lika föredömligt kort som övriga menyn. Vi stannar för en osttallrik (175 kr) och en chokladtryffel (39 kr). Båda är vackert presenterade och ostarna vältempererade och serverade med en trevlig vanilj- och äppelmarmelad samt det underbara knäcket från brödkorgen. Tryffeln tronar tillsammans med bär och ätliga blommor.
Sammantaget är kvällen bäst i början och på slutet. Swea Hof lovar lite mer än köket förmår.