Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Ramen Ya

    Det skulle dröja ganska många år innan Ramen-originalet i Göteborg, Mi (som föddes på Grönsakstorget och senare försvann på Vasaplatsen innan tjugohundratiotalet) fick några uppföljare som kunde fylla vårt japanska nudelsoppavacuum.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

    Veckans ramenmakare

    Linnéplatsen 4

    ramenya.se

    031-13 30 13

    Öppet: mån-tor 17-22, fre 17-23, lör 13-23, sön 13-21

    Trendiga Fee Fi Fo Fum i Rosenlund och helt otrendiga Karuizawa på Brunnsgatan är de två som plockat upp buljonghandsken på senare tid, även om man kan se den som kompletteringsrätt på andra menyer i stan också. Men sedan i november kan vi glädja oss åt en ny nischad och ödmjuk nudelbärare i stan: Ramen Ya, som på rätt och slätt-svenska betyder "Nudelstället".

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Krögarkocken har faktiskt klivit ner ända från Johanneberg, där han tidigare drev en enklare take away, för sakens skull. 

    För Ramen kan vara en allvarlig sak. Som alla andra seriösa halvdygnskok – som bygger sin historia på råvarorna i sig och inga tillsatser – bär den på en tradition av en slags läkande effekt också. Vilket passar oss väldigt bra den här gången; vi är rätt förkylda faktiskt och soppor sägs ju hjälpa. Hälsokuren börjar ändå med att vi dissar det servitrisföreslagna japanska téet och går rätt på saken i stället. Som förevisas med båda flaska och instruktioner (man ska andas in samtidigt som man dricker) och det här är blommigt och friskt polerat risvin, med en något mindre alkoholhalt (14%) än vad som är vanligt, enligt krögaren. Gott för sig själv, men det ska komma att gifta sig ganska dåligt med den ena ramen-rätten lite senare, min ramen givetvis.

    Två sideorders innan också, men som kommer in som förrätter; en Beef bowl rice – som är som det låter; tunna fina oxfiléskivor, i en skål med ris och toppad med yakinikusås och en smått fantastisk Egg fried tofu; en stekt äggpanerad tofu som har fått ligga och gotta sig i gosig soya. Och där lättar huvudvärken.

    Snörvel-killen mittemot hugger på chili-explosionen Tantanmen, som är ny på meny och en fläskfärs-soppa med sesam och chili – och tydligen lite annat också eftersom min bordsgranne börjar skräda med orden "stor konst", "optimal styrka" och "högsta nivå när alla smaker tränger igenom" och plötsligt ser han helt frisk ut.

    Till vårt bord har vår servitris ställt fram en tillsluten burk med skalade vitlökar och en vitlökspress. Ingen ovanlighet på krogborden alls i Japan, enligt henne – och vi pressar givetvis ner medicinen (vitlök inhandlades ju faktiskt på apoteket på sjuttiotalet i Sverige) och doppar våra huvuden i soppskålen och drar in djupa andetag av djupaste vänaste trettontimmarskokbuljong.

    Min Hakata Ramen är förövrigt en fet fläskhistoria som kokats ihop till största möjliga mörhet och kamperar med sotad vitlöksolja, chashu, böngroddar, skogsöron, nitamago och nori.

    Fint, men det är den djupa buljongen man vill åt i en ramen, den är helig och en bra ramen ska kunna läka alla sår. Då är den hemma. Ramen Ya är nästan nästan där, men redan bäst i stan.

    Dessutom tror jag febern gick ner. Ett slags mirakel i sig.

    Mat: Ramen i en mängd varianter.

    Dryck: En kran med japanska ljusa fatölet Kirin. Sake och vin-hyllan på lite väl basal nivå.

    Tillgänglighet: Inga trappsteg, väl tilltaget mellan borden. Ingen musik.

    Sidorätter: 35-65 kr

    Varmrätter: 150-160 kr

    Efterrätter: 35-45 kr

    Stor stark: (Kirin, 50 cl) 72 kr

    Husets vin: 69 kr

    Plus

    Personlig och varm service, vällagat och genuint matkunnigt.

    Minus

    Serverar den tidigare krogens (That´s Amore) vita vin, som kom med i krogköpet, sånt funkar ju inte. Gör om, gör rätt i stället.