Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/3

Krogkollen: Trattoria La Sultana

"En trevlig överraskning", sammanfattar recensenten Agnes Arpi sitt besök.

Trattoria La Sultana

Eklandagatan 8

Mat: Pasta, pizza och annat italienskt.
Dryck: Lite öl, lite vin, lite sprit.
Tillgänglighet: Några trappsteg in i restaurangen. Ovanligt trång toalett.
Förrätt: 95-140 kr
Huvudrätt: 160-250 kr
Pizza: 150-160 kr
Efterrätt: 35-95 kr
Öl: Peroni 33 cl 62 kr
Vin: Husets röda eller vita 75 kr/glas
lasultana.se
Telefon: 031-16 15 30
Öppet: mån-fre 16-23, lör 13-23, sön 14-22

PLUS
Trevlig miljö, service med koll, stabil mat.
MINUS
Trista desserter.

Det är en maximalt hemtrevlig restaurang vi anländer till. Mörkt trä präglar inredningen, ljusen är tända, borden står tätt men ändå på behörigt avstånd för förtroliga samtal och ur högtalarna strömmar mjukt smör. 
Trattoria La Sultana visar sig snabbt vara en plats som många känner sig hemma på. Hit kommer paret och kompisgänget, det bullriga sällskapet och till och med den ensamme ätaren. I baren sitter den ensamme drickaren. Några hämtar take away-mat. Ett hedersbetyg att så många vill komma just hit. 

Menyn är av föredömlig längd. Fyra förrätter, sex pastarätter, en kötträtt, en fiskrätt och några desserter. 
För den som önskar pizza finns något fler alternativ. Och så kan det mesta bakas ihop till ett menypaket. 
Pizzorna är förstås lockande, här finns taleggio, tryffelsalami och ”solkyssta pachinotomater” bland fyllningarna, liksom en sällsynt pizza bianco, men vi satsar ändå på en traditionell trerättersmiddag. Och då har vi inte råd att bli pizzamätta.  
Servicen är rapp, och rätterna lämnar köket i en rasande fart även när lokalen börjar fyllas. Något smått innan maten hade suttit fint i atmosfären men snart landar förrättstallrikar med prosciutto, melon, mozzarella och basilika, respektive en carpaccio på bresaola med pinjenötter, ruccola, parmesan och tryffelemulsion. 
Den förstnämnda går hem med dunder och brak och får toppbetyg, med en perfekt avvägning mellan skinka, frisk melon och krämig mozzarella. 
Carpaccio-fatet klarar sig också fint, om man som jag tillhör gruppen som på riktigt gillar den bittra ruccolan och inte bara låtsas. För här är den rikligt tilltagen, liksom de fint rostade pinjenötterna och osten. Ös på bara. Det är ingredienser som är svåra att misslyckas med. 

På andra sidan bordet landar snabbt rigatoni med salsiccia och champinjoner i tomatsås med grädde. Pastan är al dente och såsen har smak av Marsalavin och salvia. Visst är det gott, men samtidigt svindlande nära tråkigheten som pasta med tomatsås och grädde kan utgöra. 
Gnocchin med mer prosciutto, broccoli och salviasmör kräver ett varv med salt- och pepparkvarnar men bjuder krispiga grönsaker, bra sälta i skinkan och så mättande klimpar att en del får lämnas därhän. 

Det är med efterrätterna det börjar svaja betänkligt. 
Tiramisun är fint upplagd men smakar för lite, och ginon består av varma hallon som badar i för mycket och för söt vätska. Det blir mest en sockerkick för att orka ta sig till spårvagnen. 
Sammantaget är ändå Trattoria La Sultana en trevlig överraskning, och det är en krog som gärna hade fått ligga runt hörnet för att slinka in på när hungern tränger sig på och maten inte orkar lagas. 
Precis så som den verkar fungera för grannskapets olika behov redan nu. 

Mest läst