Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Anna von Brömssen

Krogkollen: Silvis

Ett varmt och välkomnande ställe som vill framåt.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

I snart trettio år har historien om Silvis berättats; om Nasaretsonen och musikern George Totari som kom till Sverige som palestinsk flykting efter sexdagarskriget 1967 – och som snart halkade in på krögarspåret och redan 1977 öppnade Kaninen på Järntorget.

Roligt namn, som ändrades efter giftermål med fröken Silvi, och 1989 öppnades Silvis på Nordhemsgatan.

Där ligger den kvar, som en av stans äldre silverryggskrogar.

I dag är det sonen Bassam som driver stället men familjen är närvarande, vi serveras av en svägerska och stället har genomgått nödvändiga förändringar. Inte bara interiört (snyggt!), utan även innehållsmässiga. När föregångaren till Krogkollen, Krubbkollen var här senast 2014 var dryckesomdömet ”bedrövligt”.

Så är det inte nu, det finns allt från mer amerikansk IPA, svenskt mikrobryggeriöl – till bra libanesiskt öl och vin. Helt rätt tänkt.

Det är själva grunden med smårätterna, meze-tänket, som har bestått – och det är nog klokt, även om vi skulle uppskatta att bli överraskade matmässigt lite mer 2018. I alla fall några nya rätter, några nya namn att lära oss.

”Papa George” och ”Mama Silvis bord” dyker nu för tiden i stället upp som gigantiska avsmakningsmenyer – och det är en god idé att börja där. Med vår egen medhavda palestinska, Lina, som vet allt hur man gör den bästa taboulen (hon gör den faktiskt själv) – gör vi en gemensam snabbdiss av det bortabakade kobezbrödet (typ tråkigt libabröd) som ALLTID ska slängas med, fast det inte smakar nåt och inte får plats på bordet. En tredje gemensam åsikt också: Hur man än rör ihop en baba ganouj, den grillade auberginen i sesamsås alltså, så är det inte en speciellt god röra. Den går att lyfta ut nu, ingen kommer gråta, väl?

Det var stöket det, men som tur är kökshantverket bättre nu än förr – och det krävs en roman att beskriva allt det höga och låga som dröser ner på bordet i form av lammspett, lammfärsbiffar i tomatsås (kafta), alla röror som saltat labban (typ tzatziki) och den lena hommus:en, den sjukt syrligt goda oxkorven, krispig falafel – och sedan avslutas tabernaklet med en gigantisk smakfull kötthög (kharouf steak) på ena Mama Sivis-sidan och en Papa George-kötthög på andra sidan.

Allt går ihop mycket väl, men till slut går det inte heller att särskilja var smakerna kom ifrån. Men det är i alla fall genuint och riktigt bra.

Vi räknar ihop den här kvällen till trettio mat-enheter alltså – och sen får några för sig att vi ska ha in dessert också… den varma palestinska ostkakan knafè, som är uppfunnen i Linas hemstad Nablus på Västbanken minsann, är en sötvarm mozzarella med pistagenötter och glass är både vacker och ett ”bra försök till att efterlikna, men att den bästa görs på plats i Palestina”. Så klart. Hon lägger torrt till: ”Tycker man det är långt att åka så funkar Silvis också”.

Silvis är generöst. Jag vet, det är ett bättre ord för matkoma, men det är också ett varmt och välkomnande ställe, som vill framåt och skulle kunna våga ännu lite mer – på goda grunder.

Bra jobbat, familjen Totari.

Silvis

Nordhemsgatan 18

Mat:

Palestinska meze, smårätter.

Dryck:

Genomtänkt vinutbud med flera bra libanesiska viner och passande svenska och utländska öl och IPA.

Tillgänglighet:

Några trappor upp vid entrén och ingen synbar ramp, ej hc-anpassad toa. Dämpad akustik trots mycket folk.

Meze:

45-90 kr

Avsmakningsmenyer

(per person och minst 2 personer): 199-298 kr

Efterrätter:

50-89 kr

Stor stark:

(Merke, 50 cl) 69 kr

Husets röda vin:

79 kr

silvis.nu

031- 24 23 27

Öppet:

tis-tors 16-22, fre-lör 16-24. Samt lunch.

PLUS

Klassisk lokal som snyggats till, snabb service och generöst kök.

MINUS

Menyn känns lite för meze-klassisk, dags att modernisera delar av den?