Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild: Anna von Brömssen
Bild: Anna von Brömssen

Krogkollen: Rumi

"Mysigt – men servicen måste förbättras", menar recensenten Fredric Askerup.

Rumi

Fjärde Långgatan 3

Mat: Något moderniserat persiskt.
Dryck: Det alkoholfria sortimentet är större än vinförrådet, kort vin- och öllista. Endast Pripps blå på fat. 
Tillgänglighet: Bra, markplan, mörka men snygga och ombesörjda toaletter, blandad Iran-toppen med amerikansk rap på okej nivå. 
Maze (smårätter): 39-69 kr
Grillat: 139-269 kr
Grytor: 129-169 kr
Efterrätter: 49-79 kr
Stor stark: (Pripps blå) 56 kr
Husets vin: 75 kr
rumi.se
Telefon: 031-12 13 14
Öppet: mån-tors 14-sent, fre-sön 13-sent

PLUS
Ambitiöst och ett försök till att modernisera lite. Flådigt men mysigt inrett. 
MINUS
Låg servicenivå, ingen koll på matchande viner eller annan dryck. Fick själva gå och hämta extra porslin. 

Det finns en hyfsad mängd persiska krogar i stan och senaste tillskottet, Rumi (Persian Cuisine), öppnade för ett och halvt år sedan, där Indian House tidigare låg, och som är döpt efter den persiska poeten, Rumi. Om man frågar personalen vad Rumis påmålade ord på väggen betyder, kan man garanterat få en rad olika tolkningar om kärlek, såsom bra poesi är; tolkningsbar. Krögarfamiljen spar inte på Rokoko-krutet i den Alex Ristori-inredningsdesignade lokalen; rött sammetstak, plyschiga stolar, vackert porslin och kristallkronor. Men allt överdåd till trots, det är en speciell känsla att träda in i Rumi. Både mysigt och anpassat för dämpande konversationer.

När Rumis uttalade ambition från början var att modernisera det persiska köket så tackade åtminstone jag för det initiativet. Efter att ha testat de flesta iranska krog-långkok i stan måste jag erkänna att de gulvita-safranris-högarna till det ständiga kaneldoftande och sönderkokta köttet är rätt tjatigt. 
Det börjar bra här, för på förrättssidan (maze) har man tryckt in en rad (för mig) okända smårätter och vågar experimentera med både upplägg och smaker. Mirza Ghazemi är en nordiransk rostad aubergine-röra som toppas med ett pocherat ägg som ligger och gottar sig i ett snyggt friterat skal och som får huvet att landa i en säck med tusen kryddor. Något osaltad, men det är ju bara att nypa till med saltkaret själv så.  
Dessutom har vi förärats en liten aptitretare innan smårätterna står på bordet, en fin Mast o Khiar, persernas svar på grek-tzatzikin, här med en tydlig myntasmak. De inkallade oliverna har marinerats i ett örtbad som smaksatts med granatäpple, valnötter och vitlök. Gôtt.

Bra början och till huvudrätt kommer… givetvis det gulvita riset in – över en hel tallrik. Det är så mycket ris att inte ens väninnan som har väntat och längtat i femton år på persiskt ris (hon satt barnvakt åt en persisk familj som ung och blev bjuden på middag) orkar få i sig hela ris-uppbådet.
Grytan, som kommer i en kalott vid sidan, är en annan nyhet för mig; en nordiransk anka (fesenjon) med valnötter – och granatäpple som ger sådan fantastisk syrlighet som passar så bra till fetare fågel. Supergod. Synd bara att själva ankan är torr och överstekt. Den grillade rätten (bakhitari) är en välmarinerad mix av lammytterfilé och kycklingfilé. Persiska marinader kan vara grymma, men även här är köttet överstekt och således snustorrt. 
Synd om så rara köttabetar och överlag slår torrheten över tyvärr, grytor och filébitar till trots.

Men visst är Rumi bra och kan bli hur bra som helst om de fortsätter gräva i moderniseringsarbetet och vågar släppa loss ytterligare kreativitet, för här finns både kunskap och ambitioner. Börja med att dra ner på riset och sluta steka ihjäl köttet och höj kompetensen på serveringspersonalen (det är bra att kunna lite om matchande viner även om man inte dricker det själv).
För som vi tolkar poesin så finns det nånstans där inne en Rumi som kan bli stans första fine dining-perser. 

Mest läst