Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Krogkollen: Restaurang Natur

Vacker mat och kunnig service på Bord 27:s gröna lillasyster.

Krogkollen

Restaurang Natur
Geijersgatan 12
 

Mat: Ekologiskt, närodlat och sinnrikt finlir.
Dryck: Naturviner. Några spännande ölsorter. Bra alkoholfria alternativ.
Tillgänglighet: Lite trångt men det går att ordna bra platser. Rymlig toalett.
Förrätt: 125 kr
Huvudrätt: 230 kr
Efterrätt: 100-150 kr
Öl: Melleruds lager 60 kr
Vin: Rött för 85 kr, vitt för 95 kr.

restaurangnatur.se
031-16 08 88
Öppet: mån-lör från kl 17

Plus
Vacker mat och fantastiskt kunnig personal.
Minus
Lite för lång väntan mellan serveringarna.

 

Vi hänger på låset när Natur på Geijersgatan öppnar dörrarna klockan 17. Och det dröjer inte många minuter förrän lokalen är fullsatt – tur att vi bokade bord i god tid. Natur är Bord 27:s lillasyster, storasyster finns på Haga kyrkogata 14, och är till synes lika populär. Här är dock medelåldern högre. Inriktningen är också något annorlunda; på Natur är det mer finlir, mindre punk och ännu mer fokus på det ekologiska och närodlade, i mat såväl som dryck.
Detta berättas för oss av vår servitris, som under hela kvällen ska ge oss kunnig och engagerad service, som i sig förhöjer restaurangbesöket. Med mig har jag tre personer, varav en smörkonnässör och en vinkännare.
På menyn är grönsakerna i fokus, helt i tidens anda. Rätten med lamm presenteras till exempel som kålrot, för att visa var tyngdpunkten ligger. Vi väljer att plocka ihop varsin trerättersmeny för 400 kronor, och två i sällskapet beställer vinpaket för ytterligare 400 kronor. Därtill blir det några extra glas, eftersom Natur i vinkännarens tycke erbjuder en spännande och ovanlig uppsättning viner, speciellt naturvinerna. I vinvalen är servitrisen mycket behjälplig och entusiastisk, och det blir engagerade diskussioner vid bordet.
Efter en inledning med fröknäcke med smör från en liten trälåda på bordet är det dags för smörkonnässören att lämna sin dom: lite för osaltat men klart godkänt. Till detta en aptitretare av lök på lök på lök. Krispigt, sött och krämigt. Lovande.

Sedan blir det fest på riktigt. Så vacker maten är! Så fint komponerad, och med så många beståndsdelar att det är svårt att hinna med i presentationen.
Den vita sparrisen med ramslöksmajonnäs och forellrom bjuder på kvalitetssparris och en härlig smakbrytning mellan sötma och sälta.
I hjärtsalladen med kyckling på tre sätt, rökt äggula och halstrad pilgrimsmussla spelar musslan en märkligt undanskymd roll bland de många ingredienserna. I stället är det krispigt kycklingskinn som håller rätten i schack.
På andra sidan bordet avnjuts en liten tartar och friterade lökar av en lyckosamt smakchockad smörkonnässör.
Tartaren återkommer sedan som huvudrätt, medan de andra trivs bland kålrötter, picklade senapsfrön och lamm från Ljungskile. Den smörstekta tuppen är mycket mör och god, och spelar sannerligen inte någon biroll trots mängden svamp och purjolök.

Vinmatchningarna får genomgående höga betyg. Jag rekommenderas aronianektar med björksav, ett gott alkoholfritt alternativ som till skillnad från det mesta i genren inte är sött.
Till efterrätt väljer sällskapet rabarber med filmjölksglass respektive havtornskräm med morotsglass och hasselnötskaka. Återigen den där lyckliga glansen i deras blickar.
Själv blir jag lite besviken på den svenska ostbrickan. Smakerna är för klena. Här hade det inte skadat med mer punk.

 

Mest läst