Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/3

Krogkollen: Pane Fresco

Konceptet håller, men som krogupplevelse är det för mycket terminalkänsla.

Pane Fresco

Nordstan

Mat: Italienskt, med betoning på det syditalienska.
Dryck: Ospännande ölsortiment, förvånansvärt kort vinlista.  
Tillgänglighet: Mycket bra, ombesörjda stora toaletter, tondöv poplåtlista på låg nivå. 
Antipasto: 129-169 kr
Pasta: 129-198 kr
Kött- och fiskhuvudrätter: 249-345 kr
Efterrätter: 95 kr
Stor stark: (Eriksberg) 69 kr
Husets vin: 99 kr
panefresco.se
Telefon: 031-124060
Öppet: mån-fre 10-21, lör-sön 11-19

PLUS
Snabb service, bra råvaror. 
MINUS
Ikea-flygplatskänslan. 

Flygplatsrestauranger är det värsta jag vet. Ocharmiga papier-maché-skärmbyggen, oftast trakterade av personal som jobbar mot gäster som de aldrig får se röken av igen eller kan bygga upp en relation till. 
Det nya Nordstan håller på att bli något av en sådan plats där man slängt ut det lite kantiga och stötta. Som pubarna – och det spelar liksom ingen roll att Murveln faktiskt hade en av de bästa kolgrillarna – till förmån för de utslätade masskoncepten. Det är därför inte så förvånade att det är en entreprenör som väljer terminal Nordstan, och inte en krögare.
Som krögare kommer Paolo Roberto ju aldrig vara där ändå. Det räcker inte att slänga fram några egna kokböcker till försäljning i entrén för att räknas som krögarnärvaro.    
Pane Fresco invigdes förra hösten i Femman – som den fjärde i krogserien (finns i Norrköping och Stockholm också) och är interiört allt annat än syditalienska minnen; det är mer som Ikea, stort och träigt. Det är definitivt inte ett stenbord i Toscana, även om det ligger smulor kvar sedan förra gästen… Till och med olivträden är av plast. Flygplatsdeprimerande. 

Vi tar plats vid balkongen och har fin utsikt ner över transitlandet Nordstan och är nästan de enda gästerna, men vi vet att Pane Fresco inte är en kvällskrog egentligen. De stänger när Femman stänger och långt innan nio börjar personalen påminna om just stängningen och börjar stänga glasdörrarna ut mot balkongen där vi sitter. Det är snart nästan helt öde i den 600 kvadratmeter stora lokalen, men vi får veta att luncherna är galna här och lever upp under afterwork-tiderna. 
Som tur är finns det mat i denna bedrövelse och det är en annan femma. Vi är tre hungrigt gråtfärdiga grabbar den här gången och en vill ha pizza, blir rekommenderad Capricciosa, vilken har en skum doft men som smakar fantastiskt och är råvara-generös som ett helt smörgåsbord. Cosse alla pugliese är antipasto med vitvinsbräserade blåmusslor i en väl tilltagen tomatsås med chili och rödlök, stor som en varmrätt men utan att den heliga tomatsåsen gör något avtryck inom oss. 
Spagetti alle vongole måste ju alltid testas också och pastan är perfekt men som rätt lite mesig. Framförallt gillar vi när chilin träder fram och vonglar med oss men det gör den inte här. Bäst till sist är tonfisken, tonno alle griglia, som är perfekt grillad till perfekt innetemperatur. Det är kanske inte den bästa kvalitetsfenan vi smaskat på men kocken vet vad han gör. 

Husets viner börjar på höga hundra kronor, men vi blir rekommenderade en finfin Rocca montemassi (119 kr) istället till detta mischmasch av smaker som vi delat på och där gjorde den unga servitrisen ett mycket bra val.     
Den enda italienska ölen som finns är förövrigt en avslagen Birra poretti, så den kan de sluta importera. 
Alltså, Paolos mostrars recept, eller hur han nu vill att vi ska läsa historien om hans konceptresa håller ihop fint och Pane Fresco kommer helt säkert finnas i alla Ikea-städer framöver. Maten är godkänd men som krogupplevelse är det för mycket flugvikt och terminalkänsla för oss känsliga grabbar. 

Mest läst