Sveagatan är lite av en bakgata, här ligger sedan ett par månader Restaurang Kathmandu. Vi går dit tidigt en fredagkväll vid den tid då restaurangerna i närheten, särskilt de med after work-buffé, snabbt fylls av hungriga och törstiga. Men på Kathmandu är det tomt. Vi är de enda gästerna. Inga fler kommer heller hit under den tid vi sitter där. Förklaringen måste vara att restaurangen ännu inte fått alkoholtillstånd, för maten är det inget fel på, och servicen är hur trevlig som helst. Lokalen är typ lite större hål i väggen, med plats för 20–30 gäster, ganska anonym men fräsch. Blekgula väggar med några foton från Himalaya. Ingen musik, bakgrundsljudet är en brummande kyldisk. Toan är fräsch men det är kanske inte så konstigt när gästerna är så få. Hit kommer fler take away-kunder än sittande gäster – än så länge.
Det nepalesiska köket är förvillande likt det indiska, men kryddblandningen är lite annorlunda, och det handlar mycket om ris, linser och grönsaker, upplyser den vänlige servitören.
Menyn på Khatmandu innehåller rätter med kyckling, lamm och räkor. 6 av 23 huvudrätter är vegetariska.
Till förrätt beställer vi mo:mo som beskrivs som indiska piroger med köttfärs, men visar sig vara en sorts kryddiga dumplings serverade med myntayogurtsås. Den andra förrätten, pakora tareko, är friterade grönsaksbiffar med stark röd sås. Mycket gott alltihop.
Så fort vi ätit färdigt kommer nästa rätt in på bordet. Vi har valt vegetarisk Thali, och får in en blomkålsrätt, en ost och spenat-rätt och en skål linser. Svårt att skilja från indisk palak paneer, aloo gobi och dal, men det smakar bra. Den andra varmrätten blir en Kukhura Pekhereli som stämplats som stark i menyn. Hur stark är stark? Vågar vi oss på den? Jodå, servitören ber kocken att dämpa kryddningen lite och lovar byta ut rätten om det blir för mycket för oss. Kycklingrätten med curryblad och koriander har sedan en högst måttlig styrka när den landar på bordet. Men god är den.
Dessertlistan är kort: Kulfi, nepalesisk variant av den indiska glassen, och vaniljglass. Den här gången är det magarna och inte plånboken som säger stopp för fortsatta utsvävningar. Vi är mer än mätta efter att ha tuggat i oss av de generösa portionerna så vi avstår desserten.
Pris: Mycket för pengarna
Här blir man mätt även med tunn plånbok. Dyraste varmrätten kostar 125 kronor, en vegetarisk får man för bara 79 kronor. Stora goda nanbröd går på 15 kronor. Uteätarnas budget på 250 kronor räcker ledigt till en trerättersmiddag.
Det lilla extra: Frasiga poppadoms landar framför oss direkt efter att vi beställt.