Svenskarna är ett kurstokigt folk. De nio studieförbunden ordnar 320 000 studiecirklar med runt 2,7 miljoner deltagare. Varje år.
Nu dimper kurskatalogerna ner och det är dags att anmäla sig. Och kursutbudet är enormt. Allt finns - från standardkurserna i språk och it till choklad- och vinprovning, ansiktsgymnastik och yoga för pensionärer.
De flesta förbund drar igång sin verksamhet i mitten av september. Och vissa kurser blir fullbokade på stört. Kursandet är trendkänsligt. Populärt är hantverk som keramik och silversmide, yoga och vissa språkkurser, där spanska varit hett efterfrågat de senaste åren. Bara hos Medborgarskolan i Göteborg ordnas 59 olika spanskakurser. Just nu vill många gå kurs i hur man använder sin digitalkamera, enligt studieförbunden. Och vi går helst i cirkel måndag eller tisdag kväll. De platserna ryker först.
Temadagar vanligare
Däremot vill vi inte läsa tyska. Eller gå kurser i allmän datorkunskap - troligtvis för att de flesta kommit över tröskeln och nu lärt sig grunderna.
På senare år har utbudet av enstaka temadagar eller workshops med bara ett par, tre kurstillfällen blivit allt vanligare. Ett sätt för förbunden att anpassa sig efter dem som inte vill binda upp sig för en hel termin.
Alla kurser finns inte hos alla. Efter att ha skannat av utbudet valde vi att titta närmare på tre populära kurser hos fem av Göteborgs studieförbund: silversmide, nybörjarspanska och personlig utveckling - mental träning.
Förbund som Sensus (som gått samman med TBV), Bilda, NBV - Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet och Sisu, finns inte med, eftersom de har mer riktade kursområden.
Vi har jämfört kursavgiften och kostnaden utslagen per lektionstimme, om det behövs mycket kursmaterial och vad det beräknas kosta. Jämförelsen säger ingenting om kvalitén i varje kurs.
Och avgiften skiljer sig åt. En 45-minuters lektionstimme i personlig utveckling hos Medborgarskolan kostar nästan 97 kr. Hos ABF och Studieförbundet Vuxenskolan är lektionspriset mindre än hälften. I silversmide och spanska är Folkuniversitetet dyrast.
- Vi har en fast, välutbildad lärarstab och lokaler som är anpassade till verksamheten. Det gör att våra kurser kan vara lite dyrare, säger Kajsa Aspenrot, studieassistent på språkavdelningen på Folkuniversitetet.
ABF håller en lägre prisprofil.
- Vi har ett lyxläge, eftersom vi har så många andra verksamheter som vi kan finansiera kurserna med, säger Per Arvidsson-Bremmers, ansvarig för studieprogrammet på ABF.
Priskänsligheten avgörs av vad deltagaren "ska ha" kursen till. En kurs vi kan ha nytta av i vårt yrke är vi beredda att betala lite mer för. En kurs man går mer för nöjes skull får inte bli för dyr, menar studieförbunden. För många kurser tillkommer kostnader för arbetsmaterial, det gäller särskilt för hantverk. Läser du språk får du räkna med att lägga till några hundralappar för en kursbok.
Inte lika ideologiskt längre
Förr var valet av studieförbund ideologiskt. Både bland kursledare och deltagare. Så är det inte dag, menar Per Arvidsson-Bremmers. Den typiska deltagaren är bildningsvan, ofta universitetsutbildad och går en kurs målinriktat, oavsett facklig eller politisk tillhörighet.
- Statistiskt sett är deltagaren en kvinnlig pensionär som spelar rock'n'roll, säger Per Arvidsson-Bremmers.
Att gå en kurs är ofta en chansning. Man vet ju inte vad man får - eller framför allt - hur bra läraren är. Samtliga förbund betonar vikten av att kunna erbjuda duktiga lärare.
Vad gör jag om jag inte är nöjd?
Alla studieförbund svarar samma sak: ring direkt och förklara vad som känns fel. Kanske har du hamnat på fel nivå i en språkkurs eller inte alls tycker att läraren fungerar.
- Vi gör en bedömning från fall till fall. Det brukar nästan alltid lösa sig - och har vi brustit så är det självklart att man tillbaka avgiften, säger Per Arvidsson-Bremmers.
