En tampong ska sitta bra, ha en viss uppsugningsförmåga och inte släppa ifrån sig fibrer eller annat som kan reta slemhinnorna i underlivet och bilda farliga bakterier. På GP:s uppdrag har Testfakta låtit laboratoriet Eurofins i franska Aix-en-Provence testa åtta vanliga fabrikat av tamponger.
Alla lever upp till deklarerad absorptionsförmåga, mellan 9 och 12 mg per tampong. Samtidigt menar gynekologen och forskaren Björn Andersch vid Göteborgs universitet att de tamponger som finns på marknaden i dag har alldeles för hög kapacitet. Han är en av få forskare som intresserat sig för kopplingen mellan tamponger och kvinnors hälsa.
- Dagens tamponger suger upp alldeles för bra. En kvinna producerar ungefär 40 ml blod under en menstruation och ännu mindre om hon använder p-piller. Följer du rekommendationerna och byter tampong var femte timme kan du komma upp i 20-30 tamponger, vilket ger en total uppsugningskapacitet på uppåt 300 ml, säger Björn Andersch.
Enligt honom riskerar en så hög absorption att torka ut vaginans slemhinnor.
- Då kan det bildas små mikrosår där bakterier frodas. Även mindre tamponger med lägre uppsugningsförmåga har för hög kapacitet, säger Björn Andersch, som själv forskar på att ta fram en tampong med bland annat lägre uppsugningsförmåga.
Bakom dagens droppsystem och olika absorptionsklasser står den internationella branschorganisationen Edana, där flera av de största tampongtillverkarna är medlemmar. Enligt organisationens forskningschef, Hadjira Mezaiti, finns inget som tyder på att tampongerna skulle utgöra någon risk för konsumenten.
- Det bekräftas av ett stort antal kliniska studier. Konsumentundersökningar visar dessutom att kvinnor byter tampong efter hur riklig mensen är. Eftersom blodflödet är kraftigare i början av menstruationen är det viktigt att välja rätt absorption för varje dag av perioden, säger hon.
Bakteriell obalans i underlivet drabbar en femtedel av alla kvinnor. Problemen visar sig som tunna, illaluktande flytningar och kan i vissa fall ge upphov till sveda och irritation. Vad som skapar obalansen vet man inte säkert. Flera olika faktorer kan spela in. Men enligt Björn Andersch kan en felkonstruerad tampong vara en sådan faktor.
Det är även viktigt att tampongen inte släpper fibrer som stannar kvar efter att man tagit ut den.
- Bakterierna älskar de här fibrerna, som gör att de kan börja växa, säger han.
Hälften av de testade tampongerna ger ifrån sig mer fibrer än standardens krav på ett mg per tampong. Värst är Icas som släpper hela 4,8 mg.
Ytterligare en faktor som påverkar bakteriebalansen i underlivet är pH-värdet. En vagina har ett naturligt pH på mellan fyra och fem. Om en tampong ligger för långt ifrån detta kan vaginan bli mer känslig och mindre motståndskraftig mot infektioner.
Flera av de testade fabrikaten ligger över pH 8. Högst har Euroshopper med pH 8,7.
- Det låter alldeles för högt. Nu behöver det inte vara ett jätteproblem eftersom man bara använder tampongen under en kortare tid. Blodet i sig har till exempel pH 7, liksom övriga kroppen. Men det finns alltid en risk att man glömmer tampongen under natten. Därför bör man sträva efter att ha ett pH-värde som ligger så nära vaginans naturliga pH som möjligt.
Laboratoriet analyserade även förekomsten av kemikalierester. En italiensk studie har bland annat visat att ekologiska tamponger kan ge upphov till mindre underlivsproblem än icke ekologiska. Testfaktas analys visade dock inte på några kemikalierester.
Eurofins laboratorium i franska Aix-en-Provence har på Testfaktas uppdrag testat åtta fabrikat av tamponger vad gäller komfort, absorptionsförmåga samt hur mycket fibrer tampongerna släpper ifrån sig. Dessutom analyserades tampongernas pH-värde och förekomsten av kemikalierester.
Hundra tamponger av varje fabrikat skickades in till laboratoriet. Alla testade tamponger har en deklarerad uppsugningsförmåga på 9-12 mg vätska (tre droppar). Att vissa kallas "Super" och vissa "Normal" beror på att det råder en viss begreppsförvirring i branschen. Egentligen ska tamponger med beteckningen "Normal" ha en uppsugningsförmåga på 6-9 mg.
Absorptionsförmåga. Laboratoriet mätte tampongernas absorptionsförmåga enligt standarden FDA_CFR Title 21 part 801 (april 2006). Här ingår både mängden absorberad vätska i milliliter och mängden absorberad vätska i förhållande till tampongens vikt (absorptionskoefficienten).
Komfort och hanterbarhet. En tampong ska helst inte kännas alls. Vid bedömningen har hänsyn tagits till tampongens mått, hur mycket den expanderar, samt om den har ett skyddshölje som minskar friktionen. Dessutom måste en tampong behålla sin form utan att vara för hård. Laboratoriet testade därför även tampongernas motstånd mot tryck och böjningar. I delmomentet ingår även trådens dragstyrka och en bedömning av hur lätt det är att öppna tampongens skyddande emballage.
Fibersläpp och pH-värde. Laboratoriet mätte hur mycket fibrer som tamponger släpper efter användning. Fibrer som stannar kvar i vaginan kan öka risken för bakterietillväxt. Dessutom mättes tampongernas pH-värde. Om tampongens pH-värde ligger för långt ifrån underlivets naturliga pH kan vaginans motståndskraft mot infektioner minska.
Kemikalierester. Laboratoriet analyserade förekomsten av skadliga kemikalierester från framställningen eller kemikalier som tillsatts för att förbättra tampongens prestanda. Totalt analyserades förekomsten av ett 15-tal ämnen som kan vara hälsofarliga för användaren, däribland formaldehyd, glyoxal, klorider, thiazolinoner och sulfater.
Betygsättning. Resultatet från de olika delmomenten har viktats samman till ett slutbetyg med följande vikt: absorptionsförmåga 20 procent, komfort och hanterbarhet 30 procent, fibersläpp och pH-värde 50 procent.
