Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/9

Så farligt är det att söta utan socker

Sött och gott, helt utan socker. Sötningsmedel kan framstå som en perfekt lösning för den som vill undvika onyttigheter. Men forskningen ger ämnena en viss eftersmak.

Debatten om sötningsmedel är ständigt aktuell. Lågt eller inget kaloriinnehåll vägs mot rädsla för hur de tillsatta ämnena kan påverka vår hälsa. 
Charlotte Erlanson Albertsson, professor i aptitkontroll och energibalans vid Lunds universitet, menar att det är farligt att lura kroppen att den får i sig socker. 
– När vi känner den söta smaken påbörjas en insulinfrisättning. Kroppen förbereds på att det ska komma kolhydrater, som den ska ta hand om. När det sen inte kommer några blir vi extra hungriga, och börjar äta annat, säger hon.
Sötningsmedel är därför inte att rekommendera för den som vill gå ner i vikt, enligt Charlotte Erlanson Albertsson. I stället gäller det att försöka minska toleransen för det söta. 
– Vänjer jag mig av vid söt mat kommer jag till sist att känna att socker eller sötningsmedel smakar enormt sött. 

LÄS MER: Här finns det dolda sockret

Flera hundra gånger sötare än socker

Enligt Livsmedelsverket bör en vuxen inte få i sig mer än 50-75 gram tillsatt socker per dag. Sötningsmedel har olika ursprung och sätt att tillverkas, men många har gemensamt att de smakar flera hundra gånger sötare än socker. Det innebär att det räcker med en mycket liten tillsats av ämnet för att ersätta en betydligt större mängd socker i en dryck eller ett livsmedel.
För tre år sedan fick en grupp amerikanska forskare stor uppmärksamhet för en studie de publicerat i tidskriften Nature. Genom att låta möss dricka sötningsmedlen sackarin, sukralos och aspartam kunde man se att deras tarmflora förändrades. I slutet av försöket hade mössen utvecklat glukosintolerans, som är ett förstadium till typ 2-diabetes. 
Nils-Gunnar Ilbäck som är toxikolog på Livsmedelsverket säger att studien är intressant, men att mer forskning behöver göras för att myndigheten ska ändra sina rekommendationer gällande sötningsmedel.
– Det behövs göras större studier under längre tid för att kunna dra några slutsatser om hur bakteriestammarna kan påverkas. Gnagare har en helt annan sammansättning av tarmflora. Resultatet behöver följas upp i studier på människor, säger han. 

Naturligt sötningsmedel egentligen processat

Ett av de mest omdebatterade sötningsmedlen är aspartam, som i vissa djurstudier visat sig vara cancerframkallande. EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, Efsa, har bedömt dessa resultat som tvivelaktiga. Doserna djuren fått i sig skulle för en vuxen människa motsvara 2 400 burkar aspartamsötad läsk per dag i en hel livslängd, enligt Livsmedelsverket. Personer med sjukdomen PKU, så kallad fenylketonuri, måste dock undvika aspartam, eftersom de riskerar att få hjärnskador av fenylalaninet. 
Sötningsmedlet som i folkmun kallas Stevia marknadsfördes när det introducerades 2011 som ett naturligt alternativ till kemiskt framställda ämnen. Detta ifrågasattes snart, eftersom ämnet visserligen utvinns ur steviaväxten, men måste processas till så kallade steviolglykosider innan det får användas som sötningsmedel. Även ämnet sukralos, som klarar att hettas upp till höga temperaturer, har fått kritik. Sötningsmedlets stabilitet gör att det är svårt att bryta ner i naturen och kan vara skadligt för miljön. 

Kan vara laxerande

Sötningsmedel som xylitol och sorbitol är sockeralkoholer som håller kvar vatten i tarmen. Det innebär att de har en laxerande effekt om man får i sig mycket av dem. 
Nils-Gunnar Ilbäck råder alla konsumenter att äta varierat för att inte få i sig för mycket av något ämne, varken naturligt eller tillsatt. Han säger att Efsa följer forskningen om sötningsmedlens påverkan noga. 
– Man ska veta att alla tillsatser är noga utvärderade. Skulle något visa sig ha en oönskad effekt är det viktigt att det upptäcks. 

Fakta: Vanliga sötningsmedel


Aspartam (E951). Består av de två aminosyrorna fenylalanin och asparaginsyra. Får bland annat användas i desserter, fiberrika frukostflingor och glass. Den som har sjukdomen PKU riskerar att få hjärnskador av ämnet, eftersom fenylalaninet inte kan brytas ner. 
Cyklamat (E952). Kan bland annat användas i drycker och kosttillskott. För diabetiker finns en risk att få i sig mer än det acceptabla dagliga intaget, ADI. Förbjöds i USA efter att djurförsök visat att det framkallade cancer, men tilläts igen när man fastställt att djuren fått i sig mycket stora mängder av ämnet. 
Sukralos (E955). Består av modifierat socker som inte kan brytas ner i kroppen och därför inte ger någon energi. Får bland annat användas i läsk, desserter, såser och cider. Sukralos är ett stabilt ämne, vars förmåga att brytas ned i naturen är omdiskuterad. 
Xylitol (E967). Sockeralkohol som framställs ur sockerarten xylos. Används ofta i tuggummi. Kan ha laxerande effekt om ämnet konsumeras i stora mängder. 
Steviolglykosider (E960). Utvinns genom en kemisk process ur växten stevia. Produkter som innehåller steviolglykosider ska inte märkas med "innehåller stevia", eftersom växten i sin naturliga form inte får användas som tillsats i livsmedel. 
Sackarin (E954). Var populärt under andra världskriget när priset på socker steg. Får användas bland annat i läsk, såser och senap. Var det ämne som hade störst påverkan på tarmfloran i ett djurförsök där möss visade sig bli glukosintoleranta av att dricka sötningsmedel.  
Sorbitol (E420). Liksom xylitol en sockeralkohol, som kan ha en laxerande effekt. Används ofta i tuggummi och halstabletter, eftersom alkoholerna inte ger någon näring till bakterier som orsakar karies. 
Sukrin (E968). Har namnet erytritol inom kemin. Framställs genom jäsning av glukossirap. Används även som stabiliseringsmedel och förtjockningsmedel. 

Mest läst