Förälskade par som drunknar i varandras ögon. Eller spädbarnets djupt intensiva blick. Ögonkontakt har stor betydelse för mänsklig kommunikation.
Klarar du att se din partner i ögonen i tio sekunder? Eller rentav tre minuter? Många sådana tester har gjorts på både etablerade par och främlingar. Oförutsedda reaktioner kan uppstå. Leenden, rodnande kinder, ibland kyssar. Och kanske en djupare själslig kontakt.
Ett ögonblick varar ungefär tre sekunder, enligt psykologen och psykoanalytikern Daniel Stern. I boken Ögonblickets psykologi berättar han hur man på ett ögonblick, en kort stund av medvetenhet, kan se själva kärnan hos en människa. Mycket hinner falla på plats under de ögonblick som Stern kallar kairos. Ett kairosögonblick uppstår i ett äkta möte, i nuet, och kan förändra en relation på ett positivt sätt.
Förmågan till ögonkontakt är medfödd och spelar stor roll för spädbarnets anknytning till föräldrarna och dess personlighetsutveckling. Den socialt betingade ögonkontakten utvecklas under uppväxten. Här finns kulturella skillnader, där det i en del kulturer kan anses vara respektfullt att inte se en person med högre status i ögonen. Ögonkontakt kan också användas för dominans. Även negativa känslor kan förstärkas med ögonkontakt. Och utebliven ögonkontakt kan användas för att utesluta personer ur en gemenskap.
Så vad är det egentligen som händer när vi ser varann i ögonen? Kanske finns det fog för talesättet att ögonen är själens spegel, även om forskning visar att nervceller i hjärnan också tycks spela in.
Med hjälp av kameror kan man från huvudets utsida mäta hjärnans aktivitet. Spegelneuroner, en sorts nervceller i hjärnan, har visat sig vara viktiga för människors sociala samspel. De har fått sitt namn eftersom de reagerar både när vi själva utför en handling och när vi ser andra människor utföra samma handling, det vill säga en rörelse speglas i en annan persons hjärna.
– Spegelcellsprocesser är mitt älsklingstema, skrattar Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska institutet, men blir snart allvarlig:
– Det är en ganska populär hypotes, men den bygger fortfarande på många antaganden. En del lägger in förmågan att känna empati och allt möjligt. Vi vet att spegelneuroner integrerar sensoriskt och motoriskt informationsflöde i hjärnan på ett visst sätt, men det har bara gjorts en enda direkt studie på en människa där man kunnat visa att de verkligen finns. Utöver detta finns endast indirekta studier. Det är fortfarande mycket som vi inte vet. Exakt vad som händer är svårt att säga.
I dag sker både forskning och träning inom området ögonkontakt och spegelneuroner hos personer med funktionsnedsättningen autism. En del studier pekar nämligen mot att delar av hjärnan där vi antar att spegelneuroner finns fungerar annorlunda hos autistiska personer.
Sven Bölte är även chef för kompetens-centret KIND (Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet). Här tränas barn och ungdomar, bland annat med autism, i att bättre förstå och agera i sociala sammanhang. Utebliven eller bristande ögonkontakt hos små barn kan tyda på autism.
– Det är väldigt typiskt för spädbarn att titta och kommunicera med blicken. Men på något sätt är denna förinställning förändrad vid autism. Ofta orienterar man sig inte primärt till andra människor, vilket gör det svårt att utveckla sociala och kommunikativa färdigheter. Vuxna som har diagnosen autism beskriver det som att det känns oangenämt att titta andra i ögonen. Andra säger att de inte kan koncentrera sig när de gör det, eller att de helt enkelt inte tänker på att göra det.
På KIND används bland annat med en metod som heter eyetracking, det vill säga man undersöker vart en person riktar blicken.
– Vi uppfattar redan som mycket små biologisk rörelse, det vill säga vad andra människor eller djur gör. Detta kan ha varit en evolutionär fördel. Vi har också starka preferenser för att kunna koppla ihop det man ser och hör, som när någon exempelvis klappar i händer.
– En del barn med autism som vi undersökt saknar detta uppmärksamhetsmönster. Även äldre autistiska personer visar annorlunda visuellt uppmärksamhetsfokus och riktar i sociala situationer ofta blicken på vad som finns runtomkring, som på kläderna. Men där finns inte så mycket social information att hämta.
Bristande ögonkontakt blir allt mindre specifikt för autism ju äldre man blir, berättar Sven Bölte.
– Men ögonkontakt är ändå viktig för social kommunikation. Fungerande sociala kontakter kan leda till bättre delaktighet och i längden högre livskvalitet.
Träningen handlar först mycket om att informera om vilka svårigheter som kan finnas vid autism, exempelvis att det kan vara viktigt i olika situationer att beakta andras kroppsspråk. Hur tolkar man ansiktsuttryck och känslor? Därefter tränar man i olika miljöer, pratar och påminner om bland annat ögonkontakt. Men man ”tvingar” aldrig till något, säger Sven Bölte.
– Under vår uppväxt lär vi oss sociala system och koder, men eftersom det är så situations- och personbundet är det extremt svårt att förklara för den som inte kunnat lära sig koderna hur man ska göra. Hur länge man bör prata eller vara tyst under ett samtal? Hur länge bör jag se just den här personen i ögonen?
Med ögonspårning testas hur ögonkontakt skapas vid samtal. Forskningen kan leda till utveckling av sociala robotar som tar över terapeutens roll.
Jens Edlund på Kungliga Tekniska Högskolan är ansvarig för forskningsprojektet Ögonkontakt i samtal, vars mål är att ta reda på mer om vårt blickbeteende.
Tidigare har forskare främst studerat ögonkontakt vid mänsklig kommunikation när två personer tittar på varandra och man har gjort subjektiva och manuella noteringar om blickbeteendet, berättar Jens Edlund.
– Nu testar vi befintliga studier på olika sätt. Vi spelar in rent kallprat mellan tre samtalspartners och tittar på yttre beteenden, vad som händer i människor, hur vissa beteenden triggas. När uppstår ögonkontakt i ett samtal och hur vanligt är det?
Blickrörelser under spontana samtal registreras med hjälp av en kamera, vilken skickar ut infrarött ljus som studsar på ögongloben.
– Reflektionen från ögonen mäts med sensorer och utifrån detta får vi fram titt-tider, snabba utbytanden av blickar och bekräftelseblickar som avgör när vi ska byta talare, komma överens och söka gemensam förståelse. Blicken används ju i en massa andra sammanhang än i konversation. Vi söker exempelvis varandras blick när vi vill ha bekräftelse på något vi sagt eller när vi vill få ordet.
Projektet bidrar också till forskning inom talteknologi och till utvecklingen av artificiella samtalspartners, som robotar. Om detta kan överföras på robotar skulle dessa bli mer sociala och bättre på att kommunicera, säger Jens Edlund och beskriver hur en robot kan ta över terapeutens roll när exempelvis autistiska personer tränar social kommunikation.
– Man känner sig inte lika utsatt och pressad när man tränar inför en robot. Detsamma gäller vid tester för att fastställa demens. Ofta har man här taggarna utåt, och då kan det underlätta med en konstgjord samtalspartner. Det finns en rad tillämpningar där folk inte vill ha pressen att prata med en verklig människa, utan där det kan vara mer avslappnande att prata med en maskin.
Fakta: Ögonkontakt
- Vid positiv ögonkontakt frigörs välbefinnandehormonet oxytocin. En del terapeuter använder ögonkontakt i parterapi för att öka närhet och intimitet.
- Den socialt betingade ögonkontakten utvecklas under uppväxten. I Sverige anses det ofta vara ett tecken på ärlighet och förtroende att se någon i ögonen. I andra kulturer kan ögonkontakt uppfattas som bristande respekt och aggression.
- En del undviker ögonkontakt. Det kan gälla deprimerade, socialt osäkra eller personer med autism.
- Ögonkontakt är också viktig mellan människa och hund, visar en studie. Hundar ser oss gärna i ögonen för att få veta vad vi fokuserar på. Undersökningen visar att ögonkontakten stärker de sociala banden mellan hund och människa, samtidigt som hormonet oxytocin frigörs hos båda.
