Maten billigare de senaste 18 åren

–Inte minst köttet har blivit mycket billigare. Det beror på EU-inträdet, förstås. Men också på att vi fått mer konkurrens och att produktiviteten har ökat. Avel och foder har blivit bättre, säger Louise Ungerth, chef för Konsument och Miljö på Konsumentföreningen Stockholm, som undersökt prisutvecklingen.

I sin granskning har hon funnit att priset på ett kilo färsk kyckling 1993 var 47:50 kronor. I dag är priset 38:90 kronor från samma leverantör. Och då ska man betänka att inflationen varit ungefär 22 procent under perioden. Ett annat exempel är kassler, där priset sjunkit till 70:90 från 114:00 kronor.

Att matmomsen sänktes 1996 från 25 till 12 procent har spelat in. Men vissa varor har också blivit dyrare sedan dess, som exempelvis ris. Kött och fisk säljs numera ofta till lockpriser.

Bönderna blir förlorare

Konsumenterna har också drivit på utvecklingen, menar Louise Ungerth.

–Vi är väldigt "duktiga" på att gå på pris här i Sverige.

De stora förlorarna är de svenska bönderna, som inte alls har kunnat hänga med i prispressen. Både kött- och mjölkkorna minskar stadigt i antal och för grisbönderna är det ekonomiska läget katastrofalt. Höga svenska krav på djurskydd och klimatnackdelar gör det omöjligt för den svenska näringen att hänga med i lågprismatchen, säger Sören Persson, livsmedelsstrateg vid Lantbrukarnas Riksförbund.

Den svenska livsmedelsmarknadens ekonomiska värde har sedan EU-inträdet ökat, från 179 miljarder kronor till 239 miljarder kronor.

–Att Sveriges bönder inte har kunnat vara med där är ju vårt stora problem.

Persson menar, att de som har intresse av att utmåla konsumenterna som prisjägare främst är de livsmedelshandlare som vill sälja på låga priser.

Liten marknad

Lågprisracet har enligt Sören Persson lett till att marknaden översköljts av sämre livsmedel.

–Min uppfattning är att hela det här lågprissegmentet har lägre kvalitet, säger Sören Persson.

Svenskt kött och svenska charkvaror av ordinär kvalitet har hamnat i mitten av prisstegen, den verkliga strykklassen i livsmedelsbranschen.

Enligt Persson satsar konsumenterna antingen på lågt pris eller på hög kvalitet.

Han säger att svenska bönder självklart vill vara med och kriga om de kunder, som är beredda att betala dyrt, men trots allt är den marknaden så liten att man måste producera annat också.

–Det är omöjligt att vara med i det verkliga lågprisracet. Men bara premium räcker inte för svensk produktion för då har vi svårt att upprätthålla forskning och produktutveckling.

Egna varumärken

Thomas Svaton, vd för branschorganisationen Dagligvaruhandeln, säger att det varit en överlevnadsfråga för handeln att satsa på lågpris. Av de stora aktörerna gav Ica sig först in i lågprisrallyt, när utländska aktörer som Netto och Lidl etablerade sig. Sedan har de andra två livsmedelsjättarna, Coop och Axfood, alltså Hemköp och Willys, hakat på.

Han lyfter fram butikskedjornas lansering av egna märken som en orsak till lågpristrenden.

–De här produkterna brukar ligga 15–20 procent under priset för en varumärkesprodukt.

Den hårda konkurrensen gör att bara ett fåtal livsmedelsbutiker går riktigt bra.

Enligt Svaton kan man tydligt se de krympande marginalerna i alla led om man betraktar hur konsumentprisindex har utvecklat sig för livsmedel i förhållande till annan baskonsumtion. Mellan 1980 och EU-inträdets år 1995 steg index från 100 till 235,8, en dryg fördubbling på mindre än 15 år. Därefter, fram till 2007, har index endast ökat till 244,8.

Robert Sennerdal