Den kära fotbollen har många smeknamn, men det är länge sedan den bestod av ihopsydda läderbitar. För 24 år sedan kom första EM-bollen som inte var av läder.
I Kina spelades det boll ett par hundra år innan Jesus lärt sig göra två på foten. Kineserna användes en boll av hopsydda läderstrimlor fylld med hår. Åtta hundra år senare började man spela med en luftfylld boll.
I Europa hade fotbollen sina barndom i 1800-talets England. Det var då ett legaliserat slagsmål, med boll, byarna emellan och målet kunde ligga en kilometer bort. Så småningom involverades fotbollen i en mera organiserad form på internatskolorna som ett sätt att bedriva uppfostran. Dels användes en rund boll och dels en oval boll, men 1863 uppstod engelska fotbollsförbundet och den ovala rugbybollen tog en annan bana.
Undertecknad var med på den tiden i början av 1960-talet då det fortfarande var vanligt med 18 fälts fotbollar med snörning. Ett av fälten hade en cirka 7-8 centimeter lång öppning där man kunde klämma in gummiblåsan, som såg ut som en större ballong. Pumpningen skedde med hjälp av en cykelpump. Därefter tog man ur cykelventilen, vek blåsans slangstump och snörade åt. Så gällde det att försiktigt trycka in slangstumpen i läderhöljet innan det var dags att dra ihop snörningen av läderrem.
Förhoppningsvis blev bollen någorlunda rund. Den var inte impregnerad och vid regn var det tungt att spela boll. Att nicka en sådan boll och ha oturen att få snörningen mot pannan kunde innebära att man fick men i veckor. I pannan fanns ett tydligt avtryck på hur bollen var snörad och hur knuten var gjord.
När fotbolls-VM skulle arrangeras i Sverige 1958 gick Uefa ut till bolltillverkare och uppmanade dem att skicka in bollar till Svenska fotbollsförbundet. Kravet var att bollarna inte fick vara försedda med företagsnamn. Den före detta tjänstemannen Bengt Ågren minns att det kom in 102 bollar som förvarades i förbundet styrelserum. De som var med snörning sållades bort, liksom de som inte var runda och de som inte höll de fastställda kraven på storlek.
När 15 bollar återstod kom tre män från Uefa. De tog bollarna, gick ut på en plan, och sparkade. Bollen från Sydsvenska läder- och remfabriken i Ängelholm vann uttagningen och beställdes. Först dagen efter finalen tilläts tillverkaren i annonser skryta om sin VM-boll.
Sedan 1970 är det Adidas som levererar Uefas mästerskapsbollar, men det är en helt annan kommersiell historia.
