Kräftor - tio sorter testades av GP:s panel

Det blev två kinesiska vinnare i GP:s stora kräfttest. Både Pandalus stora vildfångade kräftor och Seacold Foods jumbokräftor erövrade det högsta betyget, fem fyrar. Sist kom de turkiska kräftorna.

" Mycket fin doft och färg. Tänker Emil i Lönneberga-smålandskräfta" skrev Kerstin Svensson om vinnarkräftan från Pandalus.

Anders Karlsson skrev om jumbokräftorna från Seacold att de hade "utmärkt smak, skalet var mjukt och lätt att öppna, luktar svensk insjö och dill".

Men de kräftor som väckte störst diskussion i GP:s panel var utan tvekan de färska svenska insjökräftorna från Vättern, inköpta på Fisk i Focus i Ica Focus i Göteborg. De var mer än fyra gånger så dyra – 345 kronor per kilo – än de kinesiska testvinnarna från Pandalus. Och på tallrikarna tedde sig Vätternkräftorna närmast hummerlika i sin överväldigande storlek. Men när panelen smakade på dem var entusiasmen betydligt svalare.

– Det var som att ta ett saltkar i munnen! utbrast Anders Karlsson.

– Det ser mest ut som bordsdekorationer och de var svampiga i köttet, sade Laura Fogarasi.

Å andra sidan klarade sig Vätternkräftorna betydligt bättre än de turkiska vildfångade kräftorna från Turkiet som närmast enhälligt avfärdades med omdömen "ser sjuk ut", "en blek kusin" eller "nästan genomskinlig".

Panelen var också förvånad över att skillnaderna mellan kräftorna trots allt var såpass små.

Annars präglades mycket av paneldiskussionen av den frånvarande släkting som inte fick vara med på kalaset – havskräftan. Flera av paneldeltagarna framhöll att de nästan aldrig ätit annat än havskräftor och snarast såg detta tillfälliga inhopp i sötvattensvärlden som ett sätt att vidga de kulinariska vyerna.

– Men om jag ska vara helt ärlig föredrar jag havskräftor ändå, sade Monica Belanner.

Det fördes en hel del resonemang om vilka andra accessoarer som är önskvärda på en kräftskiva.

– Som norrlänning måste jag ju säga Västerbottenspaj med romsås – annars blir det ingen kräftskiva, sade Anna Lena Fredriksson.

Henna Eerikäinen, som har sina rötter i Finland, fick bidra med det internationella perspektivet som väl egentligen inte är särskilt brett när det gäller en så skandinavisk sed som kräftätning.

– I Finland äter vi alltid kräftor med toast – ingen skulle äta knäckebröd på svenskt vis.

Det var bara vid ett tillfälle som en paneldeltagare - vi kan kalla vederbörande X – krävde att få citeras anonymt. Ämnet var helt enkelt för känsligt.

– Vi brukar äta tjuvfiskade kräftor. Ett år hade vi 170 stycken ...

Värt att notera var att kräftorna krävde längre tid för att tina än vad som angavs på paketen. Nio av kräftorna i testet köptes frysta och tinades enligt anvisningarna på förpackningen, oftast två dygn i kylskåp. Men efter två dygn var samtliga kräftsorter fortfarande rejält frysta och fick dessutom tinas enligt anvisningarna för snabbtining, oftast genom att stå i kallt vatten angiven tid.

Fakta: Koka med öl eller honung

Det är i koket kräftmästaren avslöjas – därom var GP:s konsumentpanel överens. Däremot skilde sig knepen åt.

Anders Bernander talade sig varm för att koka kräftorna i öl – gärna en lite kraftigare ale så att smaken slår igenom ordentligt. Han påpekade också att det är viktigt att inte ta för lite salt – framför allt om man använder grovsalt.

Flera av paneldeltagarna hade också sina egna knep för att öka dillsmaken, till exempel genom att låta dillen koka några minuter innan kräftorna hälls i.

Den vane kräftkokaren rundar också av smaken med lite socker. På den kanten bidrog Anders Karlsson med ett tips.

– I vår familj lägger vi en klick honung i koket. Det passar förresten bra eftersom min far är biodlare.

Men det allra viktigaste vid kokningen är naturligtvis att kräftorna inte får koka får länge. En för länge kokad kräfta blir lös och ointressant till konsistensen.

– Jag brukar bara låta det precis koka upp, sade Anders Bernander. Och man har köpt kräftor som man misstänker är kokta för länge ska man absolut gå tillbaka till handlaren och klaga.

Fakta: Så gjordes testet

Tio olika kräftor av olika fabrikat och i olika prisklass köptes in runt om i Göteborg. Alla utom de svenska Vätter-kräftorna var frysta vid inköpstillfället.

De frysta kräftorna tinades enligt anvisningarna på förpackningarna. De färska kräftorna förvarade i lag i kylskåp enligt butikens instruktioner.

Kräftorna serverades anonymt numrerade från ett till tio. Halva panelen fick börja med kräftor nummer ett till fem, andra halvan med nummer sex till tio.

Till kräftorna serverades vitt bröd, knäckebröd, smör, västerbottenost, vatten och lättöl.

Betygskommentarerna är hämtade ur panelens protokoll.

Kräftorna kan finnas till andra priser på andra ställen.

Marie Grahn

livsstil@gp.se