En del livsmedelstester är besvärliga för panelen. Olikheterna i arom och kvalitet är inte så stora; deltagarna sniffar, smakar och försöker frenetiskt finna favoriter.
Så var det inte alls den här gången.
- Det är stor skillnad. Vissa är helt smaklösa och andra väldigt goda, sammanfattade Fredrik Blomqvist i testgruppen sina intryck.
Läs också: GP korar bästa svarta oliven
Oliver är både festmat och vardagsmat för många svenskar. Man har dem i varma rätter, i sallader och som en nyttig variant av snacks.
- Det är mumma ihop med kex, god ost och rödvin, tyckte Jan-Erik Alfredsson.
Många har sina favoriter och är övertygade om att vissa, i regel lite dyrare, märken är godast. Men när det kommer till kritan – eller till ett blindtest – verkar priset inte vara avgörande för smaken.
Eridanous, som är den tyskägda lågpriskedjan Lidls eget märke, hyllades högt och rent av konsumentpanelen.
- Saftig med mycket olivsmak, sa Lena Larsson.
- Det höga betyget var rätt, sa Stefan Caplan efter att ha tagit en extra oliv av denna sort.
Testets dyraste produkt, italienska Itigo, blev däremot inte alls populär.
- Den smakar allt annat än oliv, sa Calle Svensson.
Kanske är det så att grekiska oliver passar de svenska smaklökarna bäst – vi hade fyra sorter från andra länder och de kom på de fyra sista platserna när vi sammanställde betygen. Fontanas grekiska oliver fick beröm medan de spanska av samma märke blev underkända.
Allra billigast i startfältet var de turkiska oliverna, vakuumpackade i plastbytta, som vi hittade på Willys. De smakade inte så mycket men de fick godkänt och flera personer i juryn tyckte att de skulle passa bra i en sallad.
Kvällens slamkrypare var Coop-oliverna, som i själva verket är gröna oliver behandlade med svart färgämne. Skulle konsumentpanelen märka skillnaden?
Jo, ingen tvekan. Det var länge sedan en testad vara blev så utskälld.
- De smakar ingenting alls, noterade Hedvig Isacson.
Oliver är en av världens äldsta grödor. De har odlats i den grekiska övärlden sedan 1500 f Kr och i Spanien sedan cirka 1000 f Kr.
Olivträd anses kunna bli upp till 2000 år gamla.
Spanien, Italien och Grekland är värdens olivcentrum. De producerar drygt hälften av alla bordsoliver och drygt tre fjärdedelar av all olivolja i världen.
Gröna och svarta oliver kommer från samma sorts träd. De gröna skördas omogna, de svarta är mogna.
Nyplockade oliver är bittra och oätliga – de måste beredas för att bli goda. Den traditionella metoden är att lägga dem i saltlake under lång tid. En del producenter använder lut för att dra ur den kärva smaken snabbare.
Källor: Jordbruksverket, NE
Kalamata och kalamon
Namnet kalamata har använts i många år för en viss sorts grekiska oliver.
Nyligen har EU bestämt att kalamata är en skyddad ursprungsbeteckning – bara oliver som odlats i regionen Kalamata på halvön Peloponnesos får bära namnet. Likadana oliver från andra delar av Grekland ska istället heta kalamon.
Importörerna får dock sälja slut på sina gamla förpackningar. Därför förekommer namnen just nu om vartannat i butikshyllorna.
Fett och kalorier
Oliver är ingen smalmat. De flesta sorter i vårt test innehåller mellan 23 och 30 procent fett.
Fördelen är att det mesta är nyttigt omättat fett. Oliver ger också järn, C-vitamin och folsyra samt har nästan inga kolhydrater.
Salthalten varierar kraftigt, från 1,24 procent hos Zeta till 7,0 procent hos Urtekram.
De flesta sorter ger runt 250 kilokalorier per 100 gram. Det är hälften av vad chips och ostbågar ger.
Så gjordes testet
Oliverna lades upp i numrerade skålar. Panelen visste inte vilken sort som var vilken. Som tillbehör fanns vatten och osaltade smörgåskex.
Priserna är de vi betalade i vecka 35. Varorna kan finnas till andra priser i andra butiker.
Kommentarerna i testrapporten här är hämtade ur testdeltagarnas protokoll.
