Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Förpackningar 07

    Äggkartongen och deodoranten fick högsta betyg, medan det blev en överkorsad fyr för förpackningen med värmeljus. GP:s testpanel var stundtals riktigt upprörd när de gav sig i kast med att ta fram innehållet i tio vardagliga förpackningar.

    Alla har vi väl lite till mans svurit och stönat över trilskandes förpackningar som krävt varierande grader av våld för att släppa ifrån sig sitt innehåll. Uppenbarligen är detta med lättillgänglighet inte de fria marknadskrafternas starkaste sida. Men det finns lysande undantag.
    GP:s konsumentredaktion tog kontakt med Reumatikerförbundet, som länge fört en kamp för att få fram lättöppnade förpackningar, för att få tips om ett antal goda och dåliga exempel. Därefter bjöd vi in sex personer ur konsumentpanelen samt Gunilla Wassenius och Anna Yrgård från reumatikerförbundet för att testa hur tio förpackningar var att öppna.
    Först ut i testet var burken med jordgubbsmarmelad. Den här typen av förpackning, rund glasburk med plåtlock, kan vara något av det mest besvärliga man kan stöta på, och det märktes också runt bordet.
    - Det skulle underlättat om den hade haft fyrkantigt lock, sade Anna Yrgård medan Gunilla Wassenius efter en stunds kämpande gav upp och plockade fram ett av sina hjälpmedel, en gummerad ring med ett rejält handtag. Vips gick locket upp.
    En förpackning som inte vållade några som helst problem var pappkartongen för ägg. Den ömtåligaste produkten visade sig ha det mest lättöppnade emballaget.
    - Äggkartongen brukar ju öppna sig själv i matkassen på väg hem, sade Robert Sundholm.
    Betydligt marigare blev uppgiften att öppna den avlånga plåtburken med makrill. Här gällde det inte bara att få tag i den lilla ringen som var fastnitad i locket, utan också att undvika att få tomatsåsen över sig, samt hålla fingrarna borta från de kniveggsvassa kanterna. Med bävan och försiktighet greppade panelen burkarna. Här och var färgades fingrarna kladdigt röda. Dessbättre visade det sig bara vara en del av burkarnas innehåll som skvätte ut.
    - Det hade varit betydligt enklare med en konservöppnare, sade Gunilla Wassenius när hon med darrande fingrar till sist lyckades få upp locket.
    Den riktigt stora utmaningen var dock förpackningen av tre elektriska värmeljus från Clas Ohlsson. Ljusen var förslutna i ett plasthölje med svetsade kanter, utan någon som helst instruktion om hur den skulle öppnas. Den kallas blisterförpackning och är ett relativt sentida påfund som ofta används för lite dyrare elektroniska prylar men även är vanlig i leksaksaffärer.
    Daniel af Wåhlberg och Robert Sundholm tog snabbt täten i angreppen på förslutningen. De stack in ett finger i hålet som förpackningen ska hängas på, bände med råstyrka isär plastdelarna och avslutade med ett kraftfullt ryck som blottlade värmeljusen. Med tur och möjligen lite skicklighet undvek de blodvite. Övriga följde efter och lyckades, under viss vånda, få upp förpackningarna.
    Den enda av förpackningarna som innehöll en enkel och lättolkad instruktion var den rivna osten från Arla. Trots detta fick ostförpackningen bara godkänt. Det var svårt att få tag i flikarna för att dra isär plasten.
    Gunilla Wassenius bjöd gärna på ett tips i kampen för bättre förpackningar:
    - Ring till konsumentkontakten, som finns angivet på förpackningarna, och klaga. Är vi många som ringer så blir det resultat.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.