Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Bild - 1
Carl-Einar Häckner.

Konsten att se det viktiga i livet

Vilket är bäst; att vara barn med ny cowboy­pistol och springa ut på gården efter att ha sett en cowboyfilm kvällen in­nan – eller vara gammal med erfarenhet och krass verklighetsuppfattning? 
Det gäller att fixa balansen. Inte planera för långt fram.

När jag var 20 år var livet annor­lunda. Nu är jag nöjd med mindre fast mindre är mer.
Kan man njuta av den friska Göteborgsluften från en balkong och titta in i solen och sen vattna sina växter och tycka det är okej har man kommit en bit på väg. Eller hur? Vad ska vi göra med våra långa liv som går så fort? Vi måste öva franska och spela piano. Ta hand om våra barn. Sen då? Försöker själv bli en bättre människa. Ta hand om det viktigaste.

Så blev jag hembjuden på middag till polaren och hans familj.
 Dom har ett barn. 
Den familjen har haft det tufft ett tag.
 Han har fått en kota klämd när han halkade i en trappa mitt emot Feskekörka, han och dottern var på väg till Universeum. Det var svinhalt. Han blev sjukskriven. Frun har gått genom en tuff cancerbehandling och kommit ut på andra sidan starkare.
Dom håller ihop.

Det är mysigt att komma hem till en riktig familj. Africana gjord på fläskfilé blir det. Får själv blanda i nötter och mandarin. Alltid lika god hos dom.
 Lilla prinsessan skriker rätt ut av hopp-energi och blir tystad lite när vi ska äta.
 Jag får börja ta mat för jag är gäst.
Äter mig proppmätt. Säger ”fan va gott det va”. Då får jag en blick från prinsessan.
 Varje gång jag svär får jag böta. Denna gången blir det tio kronor. Fem kronor per svärord. Förra gången var det 80 spänn. Hoppas jag aldrig ser någon fotbollsmatch hemma hos dem. Då skulle jag bli ruinerad.
Så går kvällen. Tills vi måste bryta för morgon­dagen väntar.
Prinsessan ska sova snart. Fast det är skollov. Lunken går vidare.

Jag träffade min kompis i lumpen. Jag har faktiskt gjort lumpen.
 Först robot-man. Sen uppgraderad till ­malaj.
 Blir det krig kommer jag vakta ett skjul i Delsjön. 
Jag och polaren tränade mycket i lumpen. Han har inte hittat den riktiga superformen sen dess. När vi muckade var vi i form. Vi gjorde minst tvåhundra armhävningar och situps varje dag i en månad. Det enda som kändes meningsfullt.
Nu står vi där många år senare vid dörren och kramar om varann. Lite större och lite mer av oss. Känns bra att vi finns.
 Innan jag går får jag en teckning av prinsessan. 
För alla hjärtans dag.
”Till Carl-Einar Häckningar älskad”. Står det. Jag smälter. Livet är fantastiskt.

Carl-Einar Häckner är trollkarl och komiker. Aktuell med föreställningar på Aftonstjärnan fram till nyårsafton.

Mest läst