Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Karin Wiberg medverkar i många olika sammanhang med sin violin. "För mig är det världens bästa instrument", säger Karin, som är aktuell med en lunchkonsert i Johannebergskyrkan i morgon.
Karin Wiberg medverkar i många olika sammanhang med sin violin. "För mig är det världens bästa instrument", säger Karin, som är aktuell med en lunchkonsert i Johannebergskyrkan i morgon.

Karin tar ansvar med hjälp av sin fiol

Som musiker och violinist känner Karin Wiberg ett ansvar att lyfta fram kvinnliga tonsättare på våra musikscener. Det är också där på scenen hon ser en möjlighet att göra skillnad.

Hon tar Valborg Aulin som exempel på en av alla dessa kvinnor som kämpat i motvind.
– Valborg föddes i Gävle 1860 och har hamnat väldigt mycket i skuggan av sin berömde bror Tor Aulin. På den tiden trodde man inte att kvinnor kunde klara av saker som att skriva flerstämmigt, som till exempel orkestermusik. Ändå komponerade hon bland mycket annat två på sin tid erkända stråkkvartetter, berättar Karin.

Den egna musikkarriären startades när Karin redan som 6-åring spelade violin hemma i Rasmyran uppe i Norrbotten. Efter flera musikutbildningar, bland annat på musikhögskolan i Malmö, gick flytten till Göteborg.
Som frilansmusiker medverkar hon i flera ensembler, något som hon uppskattar.
– Det klassiska är viktigt för mig, men jag kan känna mig instängd i att bara spela en stil och har därför alltid rört mig mellan olika konstnärliga genrer och musikstilar, som performance och ljudkonst i olika grupper.
Karin är också medlem i föreningen KVAST – Kvinnlig Anhopning Av Svenska Tonsättare. Hon vill därigenom stötta även deras arbete för ett jämställt musikliv, så att mer musik av kvinnliga tonsättare ska upptäckas och spelas på musikscenerna.
– Det började väl med en frustration och en insikt som drabbade mig. När man spelar klassiskt och har gått så länge på musikutbildning, sen upptäcker man att det inte spelas så många kvinnliga tonsättare och att det är väldigt svårt att hitta dem. 

Bild: Jan Larsson

För Karin har detta inneburit ett aktivt sökande efter repertoar som passar de grupper hon spelar med och hennes upplevelse är att det verkligen går att finna bra musik om man anstränger sig. När hon började spela ihop med Trio Dring för några år sedan, hade ingen av dem hört talas om Lili Boulanger - en kvinnlig fransk tonsättare som var stor runt sekelskiftet men som sedan dess har fallit i skymundan och först under de senaste åren fått ett uppsving.
– Hon skrev riktigt bra musik. Vi började spela henne och många andra franska och engelska tonsättare 2012. Sen tog jag med två av Boulangers violinverk till en internationell masterclasskurs i Vänersborg. Efteråt var det många, även lärare, som kom fram till mig och frågade var man fick tag på noterna.
Karin pratar med inlevelse om dessa kvinnliga tonsättare, hur de har inspirerat henne och att hon har ett ansvar att berätta om dem under konserterna.
– Många av dem har fått göra så stora uppoffringar och samtidigt har de fått vara så starka. En del skaffade familj och fick göra uppehåll på kanske tio år innan de kunde fortsätta med musiken. Det är lång tid, som såklart påverkar karriären. De tog hand om familjen och ändå orkade de fortsätta med musiken efteråt.

Närmast framöver är det planerat en lunchkonsert i Johannebergskyrkan i morgon, 6 december, där Karin och Andréekvartetten spelar Valborg Aulins andra stråkkvartett.
– Det är vår första konsert ihop och vi framför hela den här fina kvartetten av Aulin och en sats ur en kvartett av Jean Sibelius, som var samtida med henne. 
Karin återkommer till engagemanget hon känner inför tonsättare som Valborg Aulin.
– Som musiker kan jag ju påverka och göra skillnad, om jag väljer att spela kvinnliga tonsättare, då hör ju folk det. Och om jag efterfrågar kvinnliga tonsättares noter, då lyfts också dessa fram.

Vi kommer in på det här med drivkrafter, och Karin nämner att den egna uppväxten präglades av stränga regler i hemmet angående musikövandet. 
– Man kan ha en egen drivkraft. Men det är också många musiker som blir pushade och det kan bli ganska jobbigt när man utsätts för det redan som liten. Då är det viktigt för ens musikerskap att finna egna anledningar till varför man håller på.
Hon menar att det ibland har varit som en slags hatkärlek. Samtidigt älskar hon att spela.
– Jag är så glad att jag har det här instrumentet, att jag får möjlighet att spela violin. För mig är det världens bästa instrument. Man kan springa runt på scen med det, man kan spela alla möjliga stilar och uttrycka så mycket med det. Violin är ett svårt instrument och man måste öva, men framförallt är det så roligt.

Fakta: Karin Wiberg
Ålder:
37 år.
Bor: Göteborg.
Familj: Pojkvän Per-Ola.
Aktuell: Lunchkonsert i Johannebergskyrkan i morgon, 6 december.
Intressen: Musik, naturen, teater, dans.
Hemsida: www.karinwiberg.info

Mest läst