Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Karim Zendegani, tisdagskrönikör.
Karim Zendegani, tisdagskrönikör.

Karim Zendegani: "Tillit måste förtjänas"

"Tillit är inte någonting man får gratis utan den ska förtjänas. Man måste öva på att ta emot och ge tillit", skriver Karim Zendegani i sin tisdagskrönika.

Tillit. Ett ord, ett begrepp, som kan förefalla så okomplicerat och anspråkslöst, men ändå så viktigt. Jag hörde någon säga att utan hopp om framtiden skulle inte ett samhälle fungera. Det är samma med tilliten. De mest självklara handlingarna skulle bli så komplicerade utan tillit. Tänk om vi saknade tillit till våra medtrafikanter och att det inte var självklart att köra till höger. Vilket kaos det skulle skapa. Det är ändå sällan man tänker på värdet av tillit. Det är som luften, den finns runt omkring oss, vi andas in den men sällan påminns vi om dess självklara existens förrän det blir ont om den. 

Fenomenet muntligt avtal här i Sverige är ett talande exempel på tillit. När jag var arton och skulle flytta till min egen lägenhet ringde jag runt på en massa annonser för att köpa begagnade möbler. Detta var innan Blocket existerade och man satt och letade annonser i den lokala morgontidningen. Jag hade hittat en soffa som passade min ekonomi och förhandlade priset med säljaren i telefon. Väl framme hos säljaren så ringde en annan spekulant och bjöd ett högre pris. Jag hörde att säljaren svarade att han redan hade lovat bort soffan. Förvånad frågade jag honom, varför han inte sålde soffan till högre pris. Han svarade ”har man lovat så har man lovat, inget snack om saken”. 

Tillit är inte någonting man får gratis utan den ska förtjänas. Man måste öva på att ta emot och ge tillit. Tillit bygger på att våga visa sin sårbarhet. Att man inte klarar allt själv. Det handlar om att erkänna att man är beroende av varandra. Det är i de små sakerna i vardagen som vi kan träna vår tillit till andra och låta den växa. Tillit bygger på att vi vågar tillåta våra medmänniskor att ge oss en hjälpande hand och inte avisa hjälpen för att vi tror att de egentligen inte vill. Kanske ska fler av oss prova att be grannen passa ens barn när man går och handlar eller våga låna grannens häcksax då och då i stället för att köpa en egen. Jag har själv under nästan hela mitt liv haft målsättningen att vara oberoende på gränsen till absurdum. Att vara beroende av andra människors välvilja har jag upplevt som ansträngande. Jag ska vara ärlig, jag köper hellre tjänster eller en egen häcksax än att fråga mina grannar. Men vad händer egentligen med oss människor om alla skulle göra som jag?

Att vara autonom är enkelt. Inga krusiduller. Inget tagande och inget givande, utan alla sköter sig själva. Men att vara autonom kostar energi och pengar. Statsvetare och ekonomer har ett namn på företeelsen, ”transaktionskostnader”, det vill säga priset vi betalar för att känna oss trygga när vi ingår ett avtal med varandra. Tillit däremot grundas på ömsesidig förtroende mellan människor vilket förenklar livet och vardagspusslet. Utifrån ett samhällsperspektiv innebär en hög grad av tillit att sociala motsättningar minskar. Jag tror att bästa sättet att öka tilliten i samhället är att förstå sig på samhällskontraktet. Att veta sina rättigheter och skyldigheter och sänka trösklarna för att vi ska lita på varandra. Det är med andra ord smart att vara tillitsfull. Mindre kostnader, bättre effektivitet. Så vad väntar vi på? 

Mest läst