Kambodjas nya stjärnor

Tidig morgon. Vi lämnar den kambodjanska kuststaden Sihanuoukville strax efter soluppgången. Kaskaderna yr kring den avlånga färjans stäv när vi beger oss iväg över ett blågrönt hav bort mot öarna i soldiset. Till sista säte upptas båten av glada och förväntansfulla backpackers. Vår destination är ett av de senaste årens hetaste rykten bland yngre resenärer; den omtalade ön Koh Rong.

Det har gått snabbt för Koh Rong. I vida kretsar har ordet spridit sig: det är hit du bör åka nästa gång du besöker Sydostasien. Något som förstås fått konsekvenser för platsen. De som hoppas att möta en öde ö-känsla på Koh Rong riskerar att bli förvånade när båten närmar sig byn Koh Tui (även kallad Tuich). Då om inte förr blir det tydligt att man inte kommer ut från civilisationen genom att åka till Koh Rong utan snarare anländer till en komplett scen för unga ryggsäcksresenärer.

För all del, Koh Tui besitter en hemsnickrad charm och en skön avkopplande stämning. Husen är inbäddade i saftig grönska längs en ljus och finkornig strand. Restauranger, barer och budgethotell lutar sig mot varandra och vibrerar lätt av reggaelåtarnas bastoner. Dofter av bananpannkaka och grillad fisk hänger i luften.

Det är mycket människor, trångt och tätt, men också en känsla av trivsel och att vara bland vänner man inte hunnit lära känna än. Den partyscen som funnits i Sihanoukville i många år har delvis flyttat ut till Koh Tui.

Under min första kväll här äter jag en generöst upplagd barbeque-middag och tittar på eldkonstnärernas dagliga uppträdande. Bredvid mig råkar svenskarna Jesper Ståhl och Fredrik Dennerberg sitta. Båda är nöjda med resan till Koh Rong.

– Det är mycket bättre här än på många andra ställen i Asien. Mindre exploaterat. Du måste ta en av båtturerna runt ön och besöka Long Beach.

Själva hade de kvällen innan försökt gå tillbaka genom djungeln från just Long Beach.

– Gör inte det. Det kändes livsfarligt. Vi gick vilse och det blir helt nattsvart i skogen när solen gått ner.

Sagt och gjort, nästa dag gör jag en båtutflykt. Den börjar med en timmes snorkling kring lilla Pagoda Island, som pryds av ett litet tempel och är omgiven av fina korallrev.

Samma båt fortsätter sedan till Koh Rongs stora stjärna, Sok San Bay, en väldig bukt på andra sidan ön. Här vadar jag i land på den omtalade Long Beach och tappar nästan andan. Drivor av kritvit pudermjuk sand löper i många kilometer med mycket få människor inom synhåll. Bukten är långgrund hela vägen och saknar klippor och stenar.

En så formidabel strand som Long Beach förtjänar att vara allmän och orörd. I det skicket skulle stranden kunna växa till en turistattraktion av det slag som Kambodja så väl behöver och locka även nästa generation backpackers hit.

Dock är Sok San Bays dagar som obebyggd naturstrand räknade. Bukten är utleasad till en investmentgrupp och inom två år kommer enligt planerna en femstjärnigt resort, en golfbana och en flygplats byggas här. Å andra sidan har dessa planer försenats flera gånger tidigare och ingen vet hur lång tid de påbörjade byggena kommer att ta.

Oavsett hur det går med San Sok Bay kan majestätisk frid inhämtas även på andra håll på Koh Rong. På ön finns två byar till, betydligt lugnare än Koh Tui, och merparten av öns sammanlagt fyra mil sandstränder har fortfarande bara enstaka små hotell och guesthouses.

Dessutom ligger det en hel rad andra öar utanför kust-

staden Sihanoukville.

Det dröjde länge innan både backpackers och investerare såg potentialen hos dessa öar. Nu tycks allt hända på en gång.

Föreställningen om den oupptäckta djungelön har alltid haft en särskild lockelse på resenärer. I en tid då öarna som passar in i den berättelsen börjar bli allt färre i en allt snabbare takt, spelar Koh Rong definitivt sin roll med ovanlig lyskraft. Det behövs inte sägas att Kambodjas öar kommer förändras mycket på kort tid. Det är läge att åka nu om man vill uppleva Koh Rong och hennes grannar som bäst.

Anders Pihl