Jonna har hittat rätt mitt ute i vildmarken

Efter fyra veckors semester i familjen sommarstuga i Grundtjärn i Ångermanland kände den då 21-åriga Jonna Jinton att hon inte ville tillbaka hem till Göteborg, där hon bott de senaste fyra åren. Längtan att få bo i en stuga ute i skogen tog överhanden och hon bestämde sig helt sonika för att bosätta sig i stugan för gott. Nu har hon bott i den lilla byn i sju år.

Grundtjärn är en liten by med tio bofasta personer och ligger mellan Sollefteå och Örnsköldsvik. "Mitt ute i ingenstans", beskriver Jonna Jinton hembyns läge. Det är byn som är hemma nu och det blir lite som en cirkel som sluts. På mammas sida har hon rötter i bygden som sträcker sig elva generationer bakåt och mamma har på senare år flyttat tillbaka till föräldrahemmet.

– Jag hade ingen plan, inga pengar, ingenting. Men det är kanske därför jag gjorde det. Hade jag tänkt igenom det noga hade jag nog inte vågat ta steget, säger hon.

Sov framför vedspisen

Men det har varit tufft. Sommarstugan är en gammal skola, med högt i tak och utan moderna bekvämligheter. Första vintern sov Jonna framför vedspisen i köket, tillsammans med sin hundvalp för att hålla värmen. Den vintern var det ner till 38 minusgrader utanför.

– Det första fem åren handlade nästan allt om värme. Nu bor jag i stugan jämte skolan och har investerat i ett ordentligt värmesystem. Jag har element och kan ha ett sovrum, säger hon glatt.

Jonna började blogga, i första han för att beskriva sitt nya liv för sin familj. Sakta med säkert växte bloggen och har nu mellan 15 000 och 40 000 unika besökare i veckan.

– Det känns så sjukt, när man tänker efter. Det är en blogg som sticker ut lite och det är kanske därför det går så bra. Det säger kanske något om folks längtan till ett annat liv, säger hon.

Hennes blogg baseras mycket på naturfotografier och naturupplevelser och alla bilder är tagna av Jonna.

– Jag började fotografera i gymnasiet, men hittade inte riktigt vad jag ville fota. När jag kom hit gav det sig av sig självt och jag blev otroligt inspirerad, säger hon.

"Det har varit tufft"

Hon har aldrig gått någon fotokurs, utan lärt sig allt eftersom och många av bilderna är tagna med självutlösare.

– Det har jag jobbat med i snart sju år, så det har blivit ett naturligt sätt för mig att jobba, säger hon. I takt med att bloggen har fått fler och fler läsare har också samarbeten, som betyder intäkter, dykt upp. I dag kan Jonna Jinton leva ett helt okej liv, sett ur ett ekonomiskt perspektiv och känner en enorm tacksamhet.

– Det har varit tufft. Den ekonomiska oron har varit värst med allt det här, men jag lever hellre fattig hela mitt liv och gör det jag älskar, än att ha det bra ekonomisk men behöva ha ett jobb jag hatar, säger hon.

Började måla tavlor

Stugan hon bor i delar hon sedan ett och ett halvt år tillbaka med sambon Johan, som får stå ut med alla hennes kreativa idéer och perioder, som kan infalla lite när som helst. När vi pratas vid har hon precis dragit igång ett Grönlandsprojekt, där Google earth inspirerade henne att, mitt i natten, börja måla tavlor inspirerade av Grönland.

– Han tycker att det är jätteroligt när jag är kreativ, men ibland fattar jag inte att han orkar. Jag hade aldrig klarat av att leva med mig själv, skrattar hon.

Målandet har gått över förväntan. I somras hade Jonna en utställning i grannorten Junsele, där alla hennes tavlor såldes. Och utöver det håller hon på att förbereda för att ge ut en cd-skiva med kulning, en sångform som var vanlig förr för att kalla in kor vid fäbodar.

– Jag lärde mig det själv, med hjälp av en cd-skiva. Jag har övat mycket i bilen, när jag har varit ute och åkt till Junsele och sedan har jag kunnat träna mycket ute i skogen. Det finns inga folk här, så man kan låta hur mycket man vill, säger hon.

Flera miljoner visningar

Hon gjorde en liten kulningsfilm och la upp på sin Youtube-kanal och den fick flera miljoner visningar, vilket i sin tur har gjort att skivan nu skall spelas in.

– Det som är så fantastiskt är att jag kan göra allt detta, som jag har drömt om, utan att få dåligt samvete, eftersom det är mitt jobb, säger hon.

Samtidigt kan det vara en börda att vara helt beroende av att folk är intresserade av hennes liv och kreativitet. Det är minst ett heltidsjobb att fylla bloggen, Instagramkontot, Youtube-kanalen och facebookflödet.

– Ibland har jag känt lite att det har varit en börda och det har varit svårt att hantera. Jag vill ju vara fri, det var det jag flyttade hit för, men samtidigt måste jag sköta bloggen och det, eftersom det är den som gör det möjligt för mig att leva så här. Och jag älskar verkligen mitt jobb, men måste ibland påminna mig själv om att jag skall hinna njuta av det också, säger hon.

Lärt sig mycket

Hon har fåttlära sig mycket om sig själv sedan hon valde sitt "nya" liv och det har bitvis varit psykiskt påfrestande.

– Det har handlat om saker som att "alla andra gör ju inte så här" och funderingar kring hur andra har gjort och om jag missar något, som att roa mig på krogen och sådant. Men det här är inget jag bara gör för en kort tid, utan det är ju mitt liv. Jag kommer aldrig att bo i en stad igen, även om jag njuter av att åka in till städer nuförtiden, det gjorde jag inte innan jag flyttade, säger hon.

Hon beskriver sin resa som "jobbig, men så fantastisk" och säger att när hon nu jämför sitt liv med de första kalla, tuffa, vintrarna i stugan så är det helt underbart.

– Jag har inte ångrat mig en sekund, utan känner verkligen att jag är på rätt plats i livet. Jag är så glad och tacksam över att kunna ha det så här, säger hon.

TEXT

Gabriella Mohoff

gabriella.mohoff@gp.se